Frestar med rika smaker och heta plattor

Mattias Nilsson har varit i sängbranschen största delen av sitt yrkesliv. En framgångsrik visionär och säljare. Nu har han blivit restaurangman och öppnat eget. Han vill lära känna alla gäster. Perfektion i varje detalj driver honom. Även när han anlägger gräsmattan därhemma. Magazin24 har träffat honom.

Vi träffas på Blackstone Steakhouse i Köping en tisdag eftermiddag. En restaurang som öppnade i klassiska restaurang Lunkans lokaler den 23 maj i år. Restaurangen rymmer 78 platser och är den 16 restaurangen i kedjan.

Hittills har runt 5 700 gäster kommit. Ett snitt på 60 gäster om dagen, sex dagar i veckan. En dröm för varje krögare i en liten stad.

– Min vision är att vår restaurang skall bli den ledande i regionen och en mötesplats för regionens företag, säger Mattias när vi sätter oss för en pratstund över varsin kopp kaffe med mjölk.

Mattias lär mig att jag gör fel som häller i kaffet först, mjölken sedan.

– Mjölken skall hällas i först, sedan kaffet. Då fördelar sig mjölken bättre i hela koppen, får jag veta.

Mattias fortsätter:
– Jag vill att Blackstone skall vara bäst på service, upplevelse och smakupplevelse. Jag vill att detta skall vara en destination och hjälpa till att göra Köping till ett utflyktsmål. Hälften av alla gäster vi hittills haft har inte kommit från Köping. De har kommit från Arboga, från Kungsör, men också från Skinnskatteberg och Fagersta, Kolbäck och Hallstahammar. Vi har fått till inredningen, miljön, det skall vara som att sitta och äta i ett vardagsrum. Fem heltidsanställda och jag själv. Sedan flera på deltid.

När gästen beställt serveras kött, fisk eller vegetariska alternativ på en 400 grader het lavasten. Ett valt tillbehör och två såser ingår alltid.

– Det skall spraka om god mat – av värme, passion och smak. Våra råvaror skall alltid vara förstklassiga. Vi vill blanda modern elegans med tidlösa klassiker, säger Mattias.

Vad är största hotet mot en framgång?

– Det farligaste som finns är att bli mätt på framgångar och börja tappa på kvaliteten. Det får inte hända.

Blackstone är en franschisekedja. Varför startade du inte en fristående restaurang?

– Jag har en god vän, Niklas Frisk, som är en gammal köpings­kille. Han har varit vd på Alcro & Beckers i många år och jobbat som ansvarig för Oriflame i Asien. När Niklas bodde i Indien med sin familj bodde vi i Abu Dhabi. Avståndet är två timmar med flyg. Vi hälsade på varandra ofta. Niklas startade en Blackstone i Sundbyberg. Jag hälsade på honom medan han höll på med sina förberedelser. Ett besök som inspirerade mig. Jag är visionär, inte restaurangman. Ett utvecklat koncept, från filosofi, meny, design och inredning passar mig perfekt. Detta hade jag inte kunnat utveckla själv. I badrummet har jag dock själv skapat unika kvalitetsdetaljer.

Lokalen där Blackstone nu finns hade stått tom i sex år i ett hus med bostadsrätter. Det gällde att övertyga föreningens styrelse att släppa in en restaurang i lokalerna på nytt.

Hur gick första kontakten med bostadsrättsföreningens ordförande?

– Jag ringde henne, Eja och presenterade mig. Jag berättade att jag ville träffa henne och styrelsen för att diskutera min plan – att öppna en restaurang i Lunkans tidigare lokaler. Det kommer aldrig mer in en restaurang i våra lokaler, förklarade Eja mycket bestämt.

Mattias bad ändå att få komma och berätta vem han är, hur han tänker, vilka planer han hade. Det fick han.

– Efter tio minuters möte med styrelsen var den övertygad och tackade ja till mig och Blackstone som ny hyresgäst i de tomma lokalerna. Aldrig senare än klockan 23. Ingen nattklubb. Bakgrundsmusik på låg nivå. Det var några löften som övertygade styrelsen.

Sedan skulle Blackstones franchiseägare, tre personer, i Falun övertygas. De visste nästan inte ens var Köping ligger på kartan. De trodde också att Köping var en för liten stad för en restaurang inom kedjan.

– Men de kom till Köping, de inspekterade lokalen, jag fick i detalj berätta hur jag tänkt arbeta och driva verksamheten. När jag mellan jul och nyår åkte skidor med familjen i Sälen blev jag uppringd av huvudägaren, Andreas. Jag fick då veta att de ville ge mig chansen, att de tyckte att jag verkade driven och visste vad jag ville.

Den 11 januari sattes arbetet med att riva det gamla och bygga om lokalerna i enlighet med de nya planerna.

– Jag skall ha invigning den 22 maj, sade jag till min fru. Hon antog att jag menade 2025. Jag svarade att jag satsade på 2024. Hon bara skakade på huvudet. Att iordningställa de starkt nedgångna lokalerna till en ny restaurang till den 22 maj 2024 trodde hon inte skulle gå. En byggfirma, en elfirma samt kakelsättare fick uppdraget. FärgEttan gjorde allt målningsarbete.

Mattias var tvungen att få en godkänd alkohollicens (serveringstillstånd). Alla tester och prover skulle vara klara senast den 8 april, så att den kommande restaurangen kunde öppna bokningen. Mattias klarade alla tester och prover och fick sitt serveringstillstånd på sammanträdet detta datum i nämnden.

– Nu var jag tvungen att satsa på att rekrytera förstklassig personal. Anställa kockar. Anställa serveringspersonal. Vi hade två sittningar första fredagen och lördagen under Köpingsyran. Här visade sig ännu en fördel med att ingå i en kedja. När en ny Blackstone öppnar skickar ägarna sina bästa – en kock, en i baren, en i servisen – att hjälpa till i början. Det blev bara så bra!

Mattias fortsätter:
– Att driva en framgångsrik restaurang är inte ett självspelande piano. Allt skall skina, varje dag. Det skall dammsugas, golv skall torkas, hyllor skall dammas. Luktmaskinerna i entrén och i badrummet skall kollas. Det första man känner när man träder in i en lokal är ju lukten. Allt detta tycker många unga människor är för tråkigt och orkar inte göra jobbet. Jag fick göra ändringar i den första laguppställningen i personalen när vi öppnade i maj. Restaurangen skall vara en upplevelse. Alla vi som jobbar här är aktörer i en show. I restaurangbranschen får man inte vara en ordermottagare, som går omkring och tar upp beställningar. Vi är alla aktörer. Du skall sälja!

Mattias är mycket nöjd med all personal i sitt team idag, från restaurangchef och barchef till serveringspersonal.

Är det inte svårt att få tag i duktiga kockar?

– Just nu har jag otroligt duktiga kockar, två killar och en tjej. Robin Olofsson (kökschef) och Emil Andersson från Arboga samt Alice Wågenberg från Köping.

Har du länge gått och burit på en krögarlängtan?

– Nej, det hade jag faktiskt inte. Jag har ju gjort mycket i mitt liv, men jag har aldrig varit krögare. Jag har ju haft ett liv med många resdagar över hela världen. Min dotter Lovisa, 12 år, är aktiv inom cheerleading, hon spelar fotboll och spelar innebandy. Jag vill i dag kunna vara en närvarande pappa, köra, coacha, stötta. Jag har två vuxna barn i ett tidigare äktenskap. Alexander, 32, bor i Köping och Amanda, 30, bor i Örebro. Jag, min hustru Pia och vår dotter Lovisa bor i Stäudd. Pia är speciallärare sedan 25 år tillbaka, en underbar människa och mitt fantastiska bollplank, i livets alla skiften. Stäudd är min oas, min återhämtningsplats, där jag får alla mina idéer.

Din livsberättelse?

– Jag är född och uppvuxen i Köping. När jag var 4 år flyttade vi till de nybyggda radhusen på Kihlmansgatan, nära Nibbleskolan. Pappa Rolf var från början vd på Kungsörs Pressprodukter AB. Från 1982 jobbade pappa med Salvatore Grimaldi som hans ekonomichef. Sedan startade pappa en konsultfirma inom ekonomi. Han fortsatte med Grimaldi som kund, både som företagare och privatperson. Min pappa var fantastiskt duktig kring allt som rörde ekonomi.1997 blev pappa vd på Lectus Sängar. Min mamma Solveig jobbade halvtid på Ullvigymnasiets expedition.

Mattias har två äldre syskon: Thomas, som är snickare, och Helena som blev ingenjör och jobbade länge på Volvo, i dag omskolad till lärare och bor i Göteborg.

Mattias gick på Skogsbrynsskolan, Nibbleskolan och Scheeleskolan.

– Jag var ingen stjärna i skolan. Men jag älskade idrott. Spelade mycket fotboll i KIS. Jag hade Ove Björklund som tränare från 7 års ålder tills jag blev junior. Vi hade ett otroligt bra lag, tre spelare hamnade i pojklandslaget. Markus Johannesson, som gick vidare till VSK. Robert Ågren som stod i mål. Stefan Jansson, som spelade i Djurgården och blev proffs i Europa. Vi var tre barn i samma familj som idrottade både sommar och vinter och åt väldigt mycket. Min mamma var känd för att alltid vara på väg för att handla mat och mätta oss. Vi kom hem lite olika tider, och när vi kom hem väntade alltid mamma med varm mat.

Hur länge spelade du fotboll?

– Tills jag var 27 år. KIS hade slagits ihop med Forsby FF och jag spelade i A-laget i det nya laget Köping FF. Från början var jag anfallare och gjorde många mål. Sedan blev jag mittfältare och avslutade min karriär som mittback i KFF. Jag är 190 lång och var bra på huvudspel. Vi spelade i division 3. Ett år kvalade vi till division 2 mot Nyköping. Det blev 2–2 på IP i första kvalmatchen. 2–2 efter full tid på bortaplan. 3–3 efter förlängning. Sedan förlorade vi på straffar.

På vintern spelade Mattias hockey i IK Westmannia. Han höll på tills han blev 15. Då blev han hockeydomare. Han avancerade och slutade sin karriär som linjeman i elitserien och huvuddomare i serien under.

– Pappa var mycket engagerad i vårt idrottande. Han var ju själv en snabb högerytter i KIS när de låg i division 2, som i dag heter Superettan. Pappa sprang 100 meter på 11,1. Den klassiska matchen var hemma mot Örebro SK då 8 000 åskådare kom.

Vad drömde du om som liten?

– Redan som ung i slutet på 70-talet förstod jag att jag skulle bli säljare. Varje sommar var vi på Sydkoster. Jag gjorde tändsticksaskar. Köpte askar för 10 öre. Jag limmade sand på askarna och dekorerade med vackra snäckor, som jag hittade på stränderna och kunde sedan sälja askarna för 10 kronor styck. Att sälja har alltid varit min grej. Majblommor har jag inte sålt – men många jultidningar. Min dotter Lovisa är också duktig på att sälja jultidningar. Hon har alltid sålt slut på sin upplaga, fastän vi bor i Stäudd där marknaden är liten.

Det blev några tuffa år för Mattias med skola och jobb samtidigt.

– Jag gick fyraårig teknisk linje på Ullvi och jobbade på Lunkans på kvällarna. Tio veckor på sommaren jobbade jag också på Volvo. Jag fick jobba i disken först, i fyra, fem månader innan jag fick chansen att komma ut bland gästerna. Det fick jag när en av servitörerna blev magsjuk. Jag tyckte att det var så himla roligt. Jag älskar gäster. Jag jobbade på Lunkans i fyra år, sedan ryckte jag in i lumpen, signalist i Enköping. När jag låg i lumpen gick USA in i Kuwait och Irak.

När Mattias var klar med lumpen 1991 var det ont om jobb.

– Enda stället jag lyckades hitta ett jobb var på Hästens. Jag skulle riva en vägg över sommaren med några andra killar. Jan och hans pappa Jack såg att jag var bra på att jobba och bad mig stanna kvar. Jag började i produktionen, sedan blev jag säljare. Jag fick lära mig säljyrket på Hästens från grunden, fick gå många olika kurser i säljutbildning. Jan Ryde älskade säljare! Alla skulle serva säljarna. Jag har Jan Ryde att tacka för mycket i mitt liv.

I sin bok When Business is Love uttrycker Jan Ryde sin stora uppskattning av Mattias:
”Mattias Nilsson älskar sitt arbete, och han attraherar tio gånger fler order än någon annan tack vare den kärlek och tacksamhet han uttrycker varje dag. Han älskar att ringa säljsamtal, han älskar att möta kunder. Han utför sitt arbete med ren kärlek och glädje.”

1997 grundade Mattias bolaget Lectus Sängar tillsammans med sin far och två andra som också arbetat på Hästens. Lectus Sängar blev Årets Företag i Köping, Årets Företag i Västmanland och Årets Gasell i Västmanland i Dagens Industris ranking.

Nio år senare flyttade Mattias till Abu Dhabi och startade en lokal sängtillverkning. Det började med 8 anställda. När Mattias med familj flyttade hem hade företaget 80 anställda.

– Tufft i början, sedan gick det mycket bra. Jag hade fördelen av att vara svensk. Sverige har ett starkt varumärke i den delen av världen tack vare stora företag som Volvo, Ericsson och ABB.

2015 flyttade familjen Nilsson hem till Köping. Efter en vecka möttes Mattias och Jan Ryde oplanerat på stan. Det var tufft för Hästens 2015–2016. Fastän de varit konkurrenter ville Jan Ryde att Mattias skulle börja arbeta på Hästens igen. Han tackade ja.

Det blev fyra goda år – Hästen växte från 500 miljoner kronor i omsättning till 1,1 miljarder.

Sedan började äventyret i restaurangernas värld …

Idrott i dag?

– Jag spelar golf. Men i år har jag inte hållit i någon golfklubba. I år har jag för första gången åkt Vasaloppet, öppet spår. I höstas bestämde jag mig, anmälde mig och hade tur med en vinter och mycket snö. Kunde träna mycket. Siktade på att köra under 7 timmar. Men under halva loppet var förhållandena dåliga, bara sörja. Så jag kom i mål på 7,18. Det var jag trots allt nöjd med. I allt jag gör vill jag ha tydliga mål.

Din största passion?

– Jag är besatt av att ha en gräsmatta som får alla att häpna. Min passion för vackra gräsmattor beror på att jag spelat golf på fina golfbanor. En perfekt gräsmatta kräver mycket jobb. Det ska vertikalskäras, läggas på sand, jord, och gödning. Det ska vattnas. Min gräsmatta är så vacker att många tror att det är konstgräs.

En frestelse du inte kan motstå?

– Estrellas grillchips, det är ett gift jag har, och det vet min familj om. Jag älskar grillchips, faktiskt och det måste vara en speciell sort. Det kan inte vara OLW:s, det måste vara Estrella.

Vilket instrument är vackrast att lyssna på?

– Jag älskar saxofon. Jag tycker att det är coolt med popmusik med saxofon.

Ett resmål du längtar till men ännu inte har besökt?

– Jag och min fru har rest en hel del. Vi har inte varit i Sydamerika. Vi har inte varit i Machu Picchu. Dit vill jag resa.

En bok som betytt mycket för dig?

– Jag gillar biografier av entreprenörer: Richard Branson, Jan Ryde, Petter Stordalen.

Vem i hela världen skulle du helst vilja bli hembjuden på middag till?

– Bill Gates och Tim Cook skulle jag gärna äta middag med – tillsammans.

En talang du önskar att du hade?

– Jag skulle vilja vara duktig på att spela piano.

Vad måste alltid finnas i ditt kylskåp?

– Mjölk till kaffet. Ägg till äggröran.

Vilken årstid tycker du bäst om?

– Vår och sommar.

Din sista måltid?

– När jag fyllde år för någon vecka sedan överraskade min fru mig med tacopaj. Hon gör en fantastiskt god tacopaj som våra vänner och bekanta i Abu Dhabi alltid ville bli bjudna på. Den äter jag gärna som sista måltid.

Om du fick bli statsminister för en dag och fatta ett enda beslut – vilket?

– Att införa kläduniformer i skolan. Då skulle alla klasskillnader försvinna.