Åsa Bäck tog sig genom den 92 kilometer långa Ultravasan

Den 19 augusti gick tävlingen Ultravasan, alltså Vasaloppet i löparskor av stapeln. Köpingsbon Åsa Bäck var en av deltagarna som tog sig an det 92 kilometer långa loppet – och lyckades ta sig hela vägen in i mål.

– Start i Sälen, Berga By, klockan 05.00. En magisk start med marschaller och en härlig stämning i Vasaloppsanda. Banan slingrade sig sedan en kilometer längs Västerdalälven innan den gick vidare över vägen och upp i den klassiska startbacken där Vasaloppet går vintertid. Man river alltså av Vasaloppets högsta punkt, 528 meter över havet, de första fyra kilometerna innan man kommer upp på myrarna och möter soluppgången. Det var premiär för denna bansträckning i år. Tidigare sprang man iväg på en asfaltsväg mot Smågan. Banan var betydligt mycket tuffare i år än tidigare, säger Åsa Bäck till Magazin24.

Detta är var det dessutom åtta kilometer mer trail och på grund av extremt mycket regn så drogs banan om. Detta gjorde att de ursprungliga 90 kilometrarna blev två kilometer längre.

– Det är mycket teknisk terräng fram till Evertsberg. Obanat, stenar, rötter och blockstensterräng där stenarna var extremt våta och hala i år. Detta varvades med grusväg,  stig och några få kilometer asfalt, innan man nådde målet i Mora. Dessutom är banan kuperad hela vägen, vilket många inte tror. Löparna passerade alla Vasalopps-kontrollerna: Smågan, Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg, Oxberg, Hökberg, Eldris och målet i Mora.

Åsa säger att hon har en speciell kärlek till Vasaloppsarenan så att springa Ultravasan 90 har funnits med i bakgrunden några år. Hon sprang sitt premiärlopp förra året och det gick över förväntan.Då var det 90 kilometer. I år alltså 92 kilometer.

– Jag kunde inte låta bli att anmäla mej i år när det var ny bansträckning med den klassiska startbacken. Målet var precis som förra året att hålla mej springandes hela vägen till målet i Mora och det fungerade. Stannade till kort vid vätskekontrollerna samt när jag fick langning. Att springa 92 kilometer på en sådan tuff bana kräver en strategi.

Åsa lade upp sin egen plan för att ha energi under hela loppet. På så sätt visste hon exakt vad hon skulle ta och när detta skulle ske.

– Här gäller det att veta hur man fungerar – för att det ska fungera.
Att springa 92 kilometer är inget man ställer ut skorna och bara gör.

Åsa Bäcks plan bar frukt. Hon lyckades ta sig hela vägen in i mål.

– Jag är sanslöst nöjd och stolt över mitt lopp. Jag kom i mål på nio timmar och 45 minuter och tog hem guld i damer 50 av cirka 50 stycken tävlande. Jag kom på 22:a plats i damklassen totalt av drygt 400 stycken och placering 120 totalt av alla damer samt herrar av drygt 1 000 som tog sig i mål. Det var brutalt jobbigt och jag har aldrig någonsin varit så trött och sliten efter ett lopp eftersom det även blev 20 grader varmt redan på förmiddagen. Jag var förvisso både nöjd och extremt trött även förra året. Men underlaget var tuffare i år och det tog enormt mycket energi, berättar Åsa.

Hon fortsätter:

– Teknisk trail kräver enormt fokus och fötterna blir trötta. Att springa 92 kilometer är nästan mer en mental urladdning än en fysisk. Jag mötte mej själv så extremt många gånger under dessa timmar för att övertyga mej om att jag ska fortsätta, att det går bra. Jag pratade med mig själv så man stundtals tror man är knäpp. Det gjorde dessutom ont precis överallt de sista fem milen. I år bytte jag även snabbt skor i Evertsberg för att få lite mer löpkänsla sista halvan samt att det var skönt att få lite torrt på fötterna, även om strumporna fortsatt var blöta. Men vikten blev lite lättare.

Åsa Bäck avslutar:

– Jag vill inte kalla mig ultralöpare, även om jag gjort några lopp över 42 kilometer som är definitionen på ultra. Jag tränar inte ”ultra-specifikt”, men kan säkerligen luta mej mot många löpmil totalt bakåt i tiden. Den erfarenheten är guld värd.