Jag kan. Det går.

Jag tror på den gränslösa människan, hon som kan lära sig allt, uppnå allt, åstadkomma allt. Har vi inga mål så når vi inga mål. Men låter vi oss vägledas av inspirerande visioner kan vi komma hur högt som helst, hur långt som helst.

Vi kan komma upp till Mount Everests högsta topp och landa på månen.

Men de flesta människor utnyttjar bara en liten del av sin potential. Självförtroendet är för svagt. De lägger ribban för lågt. Jantelagen trycker ner dem.

En vanlig replik vi möter i vår del av landet – kallat för ”gnällbältet” – lyder:

Det går aldrig!
Den repliken är ett uttryck för Jantelagen.

Jantelagen nedtecknades av den dansk-norske författaren Axel Sandemose i boken En flykting korsar sitt spår, som utkom 1933. Den skildrar intoleransen och inskränktheten i en småstad.

Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag som säger att man inte får sticka ut och tro att man är bättre, vet bättre, kan bättre än någon annan.

Jantelagens tio budord:

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

I Axel Sandemoses bok utspelar sig handlingen i Nykøbing. Jantelagen är i boken ett uttryck för den småstadsmentalitet som råder i denna stad.

Konformiteten som kommer till uttryck i ”inte sticka ut-mentalitet” har varit vanlig länge, både i städer och på landsbygden.

När fattigdomen hotade runt hörnet fanns det en övertygelse om att den begränsade mängden lycka måste fördelas rättvist.

Den som stack upp eller stack ut var ett hot mot samhällets balans och den sociala rättvisan.

Igenkänningen i Jantelagens självförtryckande budskap blev stor i samtiden, långt utanför Nykøbings gränser, i hela Norden, när Axel Sandemoses bok utkommit.

Det finns ett kollektivtänkande i Norden, en grunduppfattning att staten skall ta hand om oss alla. Det bidrar till att hålla Jante vid liv. Protestantismens påminnelse om ”jag fattig, syndig människa” har också hämmat den personliga växtkraften.

Även om Axel Sandemose menade att uppväxtstaden Nykøbing stod för Jantes yttre drag i Axel Sandemoses roman, är den mentalitet som förkroppsligas i Jantelagen i själva verket känd runt om i världen.

I England talar man om The Tall Poppy Syndrome.

I Japan finns ett ordspråk som säger:
”Spiken som sticker upp blir nedslagen.”

I Filippinerna säger man ”slip alimango” som betyder ”krabbmentaliteten”. En metafor som målar upp en balja med krabbor där den krabba som försöker ta sig ut genast dras tillbaka av övriga krabbor.

Jantelagen har bidragit till många tappade sugar, att storheten i oss alla inte har kommit till uttryck. Vi har satt vår egen ribba för lågt för vad vi kan åstadkomma och uppnå. Den energi och inspiration vi får när vi blir sedda, får uppmuntran, beröm och uppskattning, har uteblivit.

Lyder vi, lider vi, under Jantelagen i Västmanland?

Jag har bott på 18 orter i sex landskap. Förvisso finns det många människor i Västmanland som är optimister och eldsjälar, fyllda av entreprenörskap och handlingskraft, ivriga att upptäcka, skapa och utveckla nya möjligheter.

I mina personporträtt i Magazin24 lyfter jag fram dessa personer, förebilder för oss alla. Men – min subjektiva uppfattning är att Jantelagen i Västmanland är starkare än i något annat landskap jag bott i.

Det kan bero på att vi har så många brukssamhällen i Västmanland, och bruksmentaliteten förstärker och bildar symbios med Jantelagen.

När jag häromåret gick igenom nationella rankingar inom ett tiotal områden – till exempel företagsklimat, skola, hälsa – låg Västmanland i nedersta skiktet i allt.

Min egen analys säger mig att kulturen och attityden bidrar till detta.

En förändrad attityd kan förändra allt. ”Det går aldrig” måste bytas ut mot:

Jag kan. Det går.

Nu måste vi begrava Jantelagen i Västmanland i vårt tänkande, i vår mentala självbild Vi har varit laglydiga alltför länge. Vi har lidit nog.

Ur askan i vår mentala självbild, likt fågel Fenix, stiger den nya lagen upp, Västmanlandslagen, som ersätter Jantelagen, med ett budskap av hopp och optimism, generositet och tolerans.

Västmanlandslagen – som ersätter Jantelagen

1. Jag är enastående och betydelsefull
2. Jag är alltid fri att vara mig själv
3. Jag kan forma mitt eget liv efter mitt eget val och mina egna förutsättningar
4. Jag kan lära mig allt jag vill
5. Jag kan nå alla mina mål och uppfylla alla mina drömmar
6. Jag lyssnar på alla och visar tolerans  mot andras åsikter
7. Jag är en hoppfull människa som väcker hopp hos andra
8. Jag gläds åt andras framgångar och känner aldrig avundsjuka eller missunnsamhet
9. Jag förtjänar beröm och uppskattning, respekt och kärlek
10. När jag dör kan jag inte ersättas av någon annan

Jag har valt att skriva den i ”jag-form”, inte i ”du-form”. Budskapet blir starkare, när det riktar sig till mig själv.

Allt är möjligt för den som tror att allt är möjligt.
Jag kan. Du kan. Vi kan. Det går.
Tillsammans kan vi lära oss allt, uppnå allt och åstadkomma allt.
I Västmanland.