Politikens begränsningar

Jag vill inte vara sämre – utan sätter siktet på att tala om politik som är lika roligt som en punktering på cykeln.

Att politik kan och har förmågan att göra allt bara vi vill, är en vänlig och godhjärtad tanke eftersom syftet är att göra saker bättre. Olof Palme, en produkt av folkhemsgenerationen före honom, hade en stor tilltro till politikens förmåga att förändra och skapa något nytt och bestående. I Sverige är stora delar av den politiska klassen övertygad att allt är politiskt hanterbart. Det finns inte ett problem som inte kan lösas bara man tar rätt politiska beslut.

Hur hanterar man denna insikt och makt? I stället för dådkraft möts varje kris med en utredning och beslutsångest. Politik blir ett stillestånd eftersom det är ett så kraftfullt medel. Tänk om man med all denna makt tar fel beslut? Och sedan kommer den j-vla verkligheten och rör till allt.

När besluten väl fattas efter långa utredningar och funderande har problemen eskalerat till den grad att de inte längre är hanterbara med de verktyg man varit beredda att använda. Besluten som tas blir därmed mer eller mindre verkningslösa samtidigt som de politiska beslutsfattarna framstår som maktlösa.

Det är bara att titta på den alltmer utbredda gängkriminaliteten. Idag är ungefär femtusen yrkeskriminella, där de flesta har kopplingar till någon form av gängbildning. Det politikerna är beredda att göra för att bryta utvecklingen är tio till femton år för sent.

Nu är merparten av dessa femtusen gängkriminella knutna till städer som Göteborg, Malmö och Stockholm, men det visar hur långt det kan gå innan politikerna reagerar på allvar.

Ett annat exempel är försvarsuppbyggnaden på Gotland och återupprättandet av militära förband på ön som ett svar på en stigande rysk aggression. Något som vi bevittnat genom det folkrättsligt olagliga överfallet på det demokratiska Ukraina, vars största problem inte var budget eller Försvarsmakten – utan miljötillstånd.

Att utöka den militära närvaron på Gotland skulle tillståndsprövas enligt Miljöbalken och upprustningen skulle inte kunna ske förrän all miljöprövning var gjord – trots att ett expansionistiskt och galet ryskt ledarskap var i stånd att göra vad som helst och gjorde det. Givetvis var inte tanken med miljöprövningen att riksdagen skulle göra det lätt för ryssarna att ta över Gotland – om de ville – men det blev en bieffekt som ingen tänkt på eftersom det är just så omfattande och komplext.

Om 1950-talet och ända fram till 1980-talet var lysande exempel på vad man kan åstadkomma med politik så har de senaste två decennierna bara varit en exposé av politikens begränsningar.

Svaret ligger också i hur komplicerat och komplext samhället har blivit. En del drivet av verkligheten men också en övernitisk lagstiftning har lagt lager på lager av regelverk till högen som politiker måste förstå och agera efter. Lägg sedan till att EU-inträdet med tusentals regler för allt från storleken på tomater, hur en elkontakt skall se ut och ända till rättssystemets processuella regler.

Och lagar och regler är inte skapat för att de är vettiga, de är skapade för att befästa politik. Därför styrs samhället av tusentals lagar och förordningar som inte är byggda på vare sig moral, etik eller logik.

Lagar är fastfrusen politik. Om rikspolitiken som förts de senaste två-tre decennierna varit verklighetsfrämmande innebär det att tusentalet lagar, förordningar och regler som instiftats under samma period varit just verklighetsfrämmande och orealistiska.

Att fixa det är en nästintill övermäktig sak att ta sig an eftersom det kräver många aktörer med ett gemensamt mål som koordinerat eftersträvar normalisering i syfte att vända utvecklingen. Det är en juridisk vortex som blir omöjlig att bryta sig ur.

Det gör att om politiker vill göra saker kommer det antagligen i strid med någon regel och lag som antagligen aldrig var tänkt att stå i vägen – men kom att göra det.

Skinnskattebergs kommun har ”löst” detta genom att återinföra godtycke och feodalstyre, som på medeltiden, där några gör det man tror är okej och skapligt lagligt, oavsett verkligheten, och kommunen går som en följetong i förvaltningsrätten, Lex Maria och inget blir rätt. Då är inget komplext eller komplicerat – men det blir också kontinuerligt inkompetent och felaktigt.

Pensionerade statsvetaren Henry Bäcks blogg om Skinnsbergspolitiken är en skrämmande läsning om en grupp halvpensionärer som leker kommun – och tar beslut som drabbar enskilda.

Arbogas Peter Weiderud sa i en artikel i Magazin24; ” Vi behöver fler, inte färre, välutbildade människor i den lokala politiken.” Det sätter fingret på en av de största utmaningarna i kommunalpolitiken.

Det finns mycket kompetent folk i våra kommuner – men inte som politiker utan som väljare – vilka inte vill ta politiska uppdrag. Det kan vara tidsbrist, ointresse och osäkerhet om man kan åta sig ett uppdrag i fyra år.

Så i stället för att möta en växande komplexitet och osäkerhet, som kräver förmåga och kompetens, så sjunker rekryteringsbasen för vilka som kan vara fritidspolitiker.

Att gå från treåriga mandatperioder till fyraåriga var inget genidrag eftersom det minskade rekryteringar av fritidspolitiker – när man i stället skulle övergått till tvååriga mandatperioder som gjort det lätt att gå in och ut ur politiken.

Nu kan du skylla på mig om du slår i en trippelgrogg i stället för en singulär, för det är inget upplyftande, och politiken är det omöjligas konst – det kan få en glad människa att bli nedstämd.