Konstnären som riskerar sitt liv för kvinnors rättigheter

Han står på talibanernas dödslista och har blivit utvisad från Sverige. På lördag är det vernissage för Murad Sharifis utställning ”Kvinnor i Afghanistan”

I september förra året fick Konsthallen i Virsbo besök av Murad Sharifi. Han gjorde sig förstådd via tolk och bad om att få visa upp sina tavlor på galleriet.

– Han bodde på Westsura Herrgård och visade upp några bilder på mobilen som såg väldigt fina ut, säger Inge Larsson som är kontaktperson på Konsthallen.

Den första kontakten skulle komma att utvecklas till något mycket större. Konstnären och kvinnorättskämpen Murad Sharifi stod på talibanernas dödslista på grund av sitt arbete som ordförande för en kvinnorättsförening i Afghanistan, och tvingades fly.

Han tog sig till Bulgarien där han bodde i över två år och ställde ut sina tavlor som skildrar kvinnors kamp för rättvisa, en utställning som uppmärksammades av både tyska och italienska medier. Men sedan hände det som inte fick hända, han hamnade på ännu en dödslista och tvingades fly igen.

Denna gång hamnade han i Ungern, där man med våld tvingade honom att lämna fingeravtryck.

Slutligen hamnade Murad på Westsura Herrgård i Surahammar och fick kontakt med Inge Larsson och hans fru.

– Vi har kommit varandra väldigt nära och han ser mig och min fru som hans föräldrar.

Tack vare det faktum att Murad tvingades lämna sina fingeravtryck i Ungern beslutade Migrationsverket att han skulle utvisas dit, något som Inge har gjort allt för att överklaga.

– Det är som att prata med en papegoja, de bara upprepar samma saker om och om igen. Hamnar han i Afghanistan igen är han i princip dödsdömd. Jag är inte imponerad av Migrationsverkets etik och moral, det måste jag säga.

I mitten av februari utvisades Murad till Ungern, och det dröjde länge innan Inge fick kontakt med honom.

– Då var jag förtvivlad. Men till slut fick vi kontakt och han grät i telefonen. Han var placerad i ett flyktingläger som nästan var som ett koncentrationsläger, berättade han. Och då är han en väldigt lugn och stillsam person.

På lördag är det vernissage för utställningen och en god vän till Murad kommer att vara med som guide.

– Han har funnits med när Murad har målat tavlorna.

Trots att Murad inte kan delta i sin utställning har han beskrivit den såhär:

– Det finns tusentals dödade, torterade, stympade och förtryckta kvinnor i mitt hemland, men ingen hör deras förtvivlade rop på hjälp. Jag vill med denna utställning ge röst åt deras ohörda rop.

Konsthallen i Virsbo brukar vanligtvis inte öppna förrän i maj, men man beslutade sig för att göra ett undantag för denna utställning.

– Den är otroligt viktig och jag hoppas att vi kan samla ihop pengar till juridisk hjälp för att försöka få hem honom. Det känns tomt att han inte får vara med, avslutar Inge Larsson med tydlig sorg i rösten.