Ta lagen i egna händer

Det finns inget brott i sig som generellt innebär att man tagit lagen i egna händer, men vissa gärningar förklaras oftast som detta. Det beror på vad man har gjort och vad som föranlett det.

Vissa omständigheter kring händelsen kan dock leda till förmildrat straff eller ansvarsfrihet helt och hållet, om gärningen företagits under nödvärn eller affekt.

Låt oss se på ett exempel:

En villaägare klagar till kommunen över att man kör för fort i hens bostadsområde. Kommunen sänker hastighetsbegränsningen. Personen klagar vidare och man ställer ut trafik-/farthinder. Det hjälper inte, enligt den klagande, så hen går ut och helt enkelt flyttar på hindren, till en tätare position.

Här har alltså vederbörande ställt sig till vigilantismens anhängare och ska enligt lag straffas.

Hur ”gott” syftet än må vara så får handlingen bieffekter och detta är just vad ta-lagen-i-egna-händer-agerande personer kanske i stundens hetta inte tänker på. I fallet ovan ställer man sig till exempel frågorna ”Från vilket håll ska man lämna företräde?” och ”Hur hade du tänkt att plogbilen ska komma förbi?”. När bilar parkerar i närheten av hindret kan trassliga trafiksituationer uppstå, et cetera.

Nu tog jag medvetet ett milt exempel och inte hämnd för att någon mördat ens kompis. Anledningen är att det finns ett mer underliggande psykologiskt fenomen bakom agerandet. ”Nu kommer den där jäveln igen och varvar med bilen. Nu går jag ta-mig-fan ut och flyttar på skyltarna.”

Man har alltså identifierat en bil som tycks vara boven i dramat. En rekommendation är att ta det med vederbörande och låt inte alla trafikanter ”lida”.

Säg att klagande också en dag stannar bilisten och upplyser att ”Här kör vi i 30!” varvid den anklagade säger ”Okey, hur fort körde jag då?”. Efter en kort tid av tystnad blir svaret, ”Ja, i alla fall fortare än 30.”

Vederbörande måste alltså upprätta en egen fartkontroll med typgodkända radarapparater (vilket i sig skulle vara en märklig investering) och efter att man lyckats bevisa fartöverskridandet inte kan göra något, överhuvudtaget. Befogenheter saknas.

Den emotionella känslan,”nu får det vara nog …”, förstår jag fullt ut, men att ta lagen i egna händer är oftast ingen bra idé. Det blir spin-off effekter man helt enkelt inte kan hantera.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.