KRÖNIKA
12:00 | 14 januari 2023

Tänk inte ”skrämmande” – tänk ”spännande”

Med förhoppningar om saker man egentligen inte tror på, men vad gör man inte för att må bra?

Det här med nyårslöften har aldrig varit min grej. Jag försöker ha en realistisk bild av mina styrkor och svagheter, tron på att något så simpelt som ett nytt år på almanackan ska uppbringa en eventuell avsaknad av disciplin finns helt enkelt inte. Lite tråkig inställning kanske, jag vet, men jag tar igen det med att vara väldigt rolig i andra sammanhang.

Istället sällar jag mig till ”det är inte dagarna mellan jul och nyår ”-gänget när det kommer till att sköta sig i största allmänhet. En dag ska vi dö, alla andra dagar ska vi leva som den förhoppningsvis sent bortglömda P-O Enquist skaldade.

Det handlar om att ge sig själv så bra förutsättningar att må så bra som möjligt, såväl fysiskt som mentalt. Homo sapiens (den vise människan) har i mångt och mycket tillgång till information och verktyg som krävs för att skaffa sig de där förutsättningarna.

Vi vet ungefär vad vi ska konsumera och inte i mat- och dryckesväg för öka chansen till välmående, vikten av motion och att stressa ner, och för att inte tala om påverkan av diverse giftiga produkter av olika slag som människan trots vetskap petar i sig.

Detta sagt med en liberal framtoning utan pekpinnar eller serverade moralkakor, alla har sin fulla rätt att själva bestämma över hur man vill leva sitt eget liv. Men det handlar som sagt om balans, om både det fysiska som det mentala. Och kanske är det därför i år det måste undersökas, nyårslöftet.

Som latent hypokondriker med en historik av väl utvecklat katastroftänk finns det ibland saker som stör ens mentala välmående.

Inför hypokondrin har jag kapitulerat och förebygger den på daglig basis med träning och kost, innan dess hade jag varenda sjukdom och åkomma som fanns (och ja, även de värsta) och jag har förlikat mig med att det måste fortsätta så.

I en snabb passus vill jag därför som enträgen gymbesökare basha nyårslöftet som fenomen ytterligare då det medför ökade väntetider på mitt lokala gym de första veckorna i januari innan det blir business as usual. Katastroftankarna däremot, de har jag inte fått bukt med ännu och de senaste åren har lett till hårda prövningar för mig och de mina.

När de första coronatecknen kom där i januari 2020 började ångesten krypa sig på, vilken sedan kulminerade sportlovsveckan då folk började dö som flugor i Italien.

Existentiell skräck rådde fram tills datan faktiskt talade om att man ska ha respekt men inte vara apokalyptisk. Därefter sipprade i december 2021 rapporter om en storskalig invasion från Du-Vet-Vem fram i media, varvat med nedtonade uttalanden från olika expertiser lugnade det ner sig fram tills morgonen efter Sven Hirdman stod och blev Neville Chamberlain på bästa sändningstid i Aktuellt.

Påslag deluxe under ett par veckor, världskrig, kärnvapen och atomvinter var vad som väntade. Efter ett par veckors affirmativt informationssökande på internets skumma bakgator landade jag någonstans i att atomvinter (våga googla om ni törs, läskigt!) är en papperstiger och this too shall pass. Men det är som sagt en jävla massa ångest innan insikterna.

I höst har det inte heller varit lugnare i båten med ekonomisk (och energisk) kris utan land i sikte. Dessa exempel ligger väldigt långt bort ifrån min beröringspunkt som individ, såklart går katastroftankarna att anpassa ner på flygrädsla-nivå.

Att informera mig och skaffa kunskap har varit strategin, men nu behöver den  skruvas på. Jag inser att det knappast är unikt jaga upp sig över potentiella hot och sedan anpassa sig efter den nya verkligheten, men 2023 ska jag försöka med ett nytt mindset: tänk ”spännande”, inte ”skrämmande”.

Varje ny, osäker och okänd situation ska alltså vara intressant, något jag inte varit med om innan innehållandes möjligheter. Den ska bejakas, inte skrämmas.

Sedan blir det så klart svårt att tänka ”spännande” om en kärnvapenkonflikt briserar eller ifall man sitter på ett flygplan som tappar höjd, då återstår att knäppa händerna och be till högre makter.

Men tills dess och utöver det! Återstår att se ifall det lyckas, fungerar det inte får man väl ge sig på något mindre ambitiöst. Som att se alla Marvel-filmer i rätt ordning kanske?


Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.

Tänk på: håll dig till ämnet, håll god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln

Från löpet

Dagens lunch

Dagens lunch

Grattisannonser

Grattisannonser Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se

Minnesannonser

Minnenannonser Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se
+
-