Vad händer om den blinda hönan hittar ett korn?
Vårt grundläggande behov att förstå och att ifrågasätta förvandlar oss till potentiellt naiva, potentiella paranoida.
Vårt grundläggande behov att förstå och att ifrågasätta förvandlar oss till potentiellt naiva, potentiella paranoida.
Oftast vinner det sunda förnuftet och den naturliga förklaringen, men tänk om någon gång…
Konspirationsteorier – alltså funderingar (eller övertygelser) om sammansvärjningar vid särskilda händelser – är uppenbart ett tidlöst fenomen. Det går enligt de som är intresserade av sådant tydligen att tolka skriftliga källor tillbaka till Digerdöden på 1300-talet.
Människan tilltalas av idéer om att saker inte är som de ser ut att vara, att det finns dolda förklaringar, hemliga agendor. Misstankar om bakomliggande orsaker till kontroversiella företeelser eller incidenter som dolts i dunkel.
Exemplen är många. Låg CIA i själva verket bakom mordet på John F Kennedy för att få till en upptrappning i Vietnam? Höll Bush-a-dministrationen – och inte Al Qaida – i trådarna vid 9/11 för att motivera krig mot terror? Sänktes Estonia eftersom den var lastad med Volvo 240 fulla av, för den svenska regeringen, komprometterande militärt materiel? Landade människan ens på månen 1969 eller skedde den istället i en studio i Hollywood?
För att inte tala om vår svenska gigant Palmemordet. Den polisiärt officiella versionen Skandiamannen (som blev Netflix-serie) dröjde, innan dess lanserades alltifrån amerikansk och sydafrikansk inblandning i Kjell Sundvalls Det sista Kontraktet, Hans Holmérs PKK-spår till GW Persson som i flera böcker angav den svenska polisen och SÄPO som konspiratörer.
Och dessa möjligheter fascinerar, och blir i och med det big business i populärkulturens breda potpurri. Filmer, böcker, podcasts, YouTube-klipp, Flasback- och Reddittrådar. Ibland visar det sig finnas konspirationer i mer eller mindre omfattning, ibland stämmer även teorierna om det förefaller vara ytterst sällsynt.
Det är klart att de alternativa förklaringarna till de officiella versionerna kittlar. Själv förhåller jag mig motsägelsefullt till konspirationsteorier, precis som man ju gör gentemot en hel del annat i livet. Jag har efter att ha sett Oliver Stone-filmen JFK varit tvärsäker på att Lee Harvey Oswald knappast stod själv på boklagret i Dallas och sköt kulor som betedde sig som inga kulor gjort varken tidigare eller senare, och när dokumentären Loose Change var slut satt jag och misstänkte både det ena och det andra gällande motiv och inblandning 11 september-attackerna. Och är verkligen sista ordet sagt när det kommer till Palme?
Samtidigt då som det finns en ganska stor del av min hjärnkapacitet som avfärdar dårskaperna, foliehattarna som ser spöken i varje hörn. Oftast hemmahörande på anonymiserade internetforum, ibland utövandes i praktiken som mannen i det radhus i centrala Uppsala jag oftast passerade som bokstavligt täckt för varenda fönsterruta med metallfolie (enligt legenden av rädsla för UFO:s). Liksom, det är klart att det finns en naturlig förklaring. Barack Obama är såklart ingen ödla?
Den senaste konspirationsteorin som smugit sig in via anonyma nätforum och sedan fått mer eller mindre fäste i alternativmedia, YouTube och viss pop science-press (i den ordningen, för det brukar vara så det går till) är den om World Economic Forum, Agenda 2030 och The Great Reset. Det är jämfört med listade övriga exempel inte lika tydligt, inte lika konkret.
Det jag hitintills vagt snubblat över handlar om hur en samling mäktiga personer med den tyska ekonomen Klaus Schwab som andlig gudfader ska stoppa klimatförändringarna, sudda ut alla skillnader som tänkas kan och avskaffa det privata ägandet.
Covid-pandemin med efterföljande hantering ses av konspirationsteoretikerna som ett första viktigt vapen, därefter spekuleras om ransonering av energi, vatten, mat och att helt enkelt tvinga människor till livsstilsförändringar med Kinas sociala kreditsystem som någon form av grovskiss till förebild.
Min spontana reaktion är såklart: skrämmande! Den andra tanken är: spännande! Sedan kommer jag till sans och räknar sannolikheter. Men räknade gjorde knappast Truman i The Truman Show tills han upptäckte att hela hans liv var orkestrerat, regisserat och att precis alla andra inklusive frugan skådespelade i en ambitiös realityserie?
WEF och återställningen vore ett nummer av den högsta av skolor. Vi får inte glömma att vi såklart har vår motsvarighet till Kennedy-mord, månlandning, nine eleven.
Men tänk om?
Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.