Bra att ha när det kniper

Det är bra att ha en storebror. Speciellt när det kniper.

Men om det inte kniper, om livet rullar på och man klarar sig av egen kraft, kan det vara bra för självkänslan att leva livet utan något mänskligt stödhjul.

I de stora tegelhusen i Ystad, där polisen håller till i Wallander-filmerna, befann jag mig som ung i tio månader. Bland alla skåningar på regementet där var vi ett tiotal lumpande ”upplänningar”.

Som andra ungdomar i Ystad begav vi oss på lördagskvällarna till Surbrunnsparken. Då gällde det att vara tyst. För pågarna gillade inte oss som bodde norr om Småland.

”Far himm där ni kom ifrå, era samojeder!” fick alla höra som kunde säga bokstaven R. Och så small det.

Så jag var tyst. Men det var inte kortväxte Hugo, för han var från Göteborg och pratsam. Så han fick stryk de första tre lördagarna.

Vi hade en tystlåten, lång och stark lumparkompis som hette Ola. Han var som en storebror för oss. När det behövdes.

Fjärde söndagen i Ystad tröttnade han på skåningarnas behandling av lille Hugo. Han gick bara rakt in i klungan och lät nävarna uppifrån landa på pågarnas hjässor.

Vi fick vara i fred resterande nio månader, även om vi som kunde säga R pratade lika mycket som Hugo.

En och annan storebror

Det är bra med en och annan storebror i våra liv och i vår värld.

FN behövs som storebror när det gäller fred och katastrofer. Sveriges riksdag ska som storebror bestämma vårt lands lagar, samla in skatten och dela ut den.

Regionen (landstinget) ska vara den storebror som ansvarar för att alla får bra vård.

Och kommunen är den storebror som ser till att det finns bra utbildning och omsorg samt gator, mark för företag och bostäder med mera.

EU då? Det behövs ingen storebror som bor i Bryssel och tror att alla länder har samma problem, samma natur och kultur och är lika på alla sätt.

I vardagslag behöver enskilda människor ingen jordisk storebror. Jag ska ta ansvar för mig och min närmaste omgivning och göra mitt bästa för att vi ska få en bra värld.

Detta utan att någon storebror lägger sig i och tror sig veta bättra än mig vad som passar just mig och min familj, min stad.

Stefans rullator

Vår storebror Stefan gick lite ostadigt efter senaste valet men kunde ändå ta sig fram till statsministerposten.

Det gjorde han med hjälp av en rullator, vars fyra hjul enligt många var S-minister Anders Ygeman, Senterledaren Annie Lööf, f.d. Folkpartisten Jan Björklund och SVT.

Förra veckan lossnade ena hjulet, när Björklund avtackades. Men reservhjulet fanns redan, tidningen DN som lyckades sänka en Löfven-konkurrent med flera procent i EU-valet den 29 maj.

Den 22 maj skrev nämligen DN om Lars Adaktussons EU-röstande i abortfrågan och – att han vägrat ställa upp för en DN-intervju.

Trots att han redan den 17 april intervjuats av DN:s Alexandra Carlsson Tenitskaja.

Att den artikeln inte kom in, kan ha berott på att Adaktusson sa det som står i KD:s program från 2009, som bland annat kräver lagar som ger kvinnan rätt att fatta det avgörande beslutet om abort.

I mitt långa reporterliv har jag mött kvinnor som ansett sin abort som något ganska enkelt, andra som bittert har ångrat sig.

För var och en av de 35.000 svenskor som gör abort varje år är situationen unik. Så det måste vara kvinnan själv som bestämmer.

Inte någon storebror, vare sig han heter Lars, Staten eller EU.