Detta är min stad – Arboga

Jag är franciskanerbrodern som var med och byggde kyrkan och som lärde de rikas barn att läsa.

Jag är tysken som ritade Arbogas stadsplan och smeden som gjorde vapen åt Gustav Vasa på Jäders bruk.

Jag är Sten Sture och rikets hövitsman och 1400-talets adel, präster, borgare och bönder.

Jag är den svenska demokratins födelsestad, för jag är Sveriges första riksdag 1435.

Jag är på 1500-talet Gustav Vasas dotter Cecilia som ordnar party i stans gamla helgeandskyrka.

Och jag är arbetaren som på 1940-talet spränger ur berget för att ge plats åt den stora flygverkstaden.

Jag är Rådhuset vid Stora Torget en torsdagskväll och en häst i riddarspelet i Carl Bergmans park.

Jag är göken i de Silverlingska hagarna och en eka på Tjurlångens vatten.

Jag är koltrastens konsert vid Skogsborg en ­junikväll när Arme Syndares klocka där ringer till helgsmål.

Jag är Engelbrekt vid Trefaldighetskyrkans port och Lasse-Maja som har minnessten vid Strandvägen.

Jag är en golfboll i Haketorp en duggregnsdag och en stenhård puck i Ishallen en onsdagskväll.

Jag är en tilltufsad ensling på Labrons bänk och en solbränd simmare i Villagatsbadet.

Jag är Brixels filosof vid varuhusen och en mogen danskväll i Folkets park.

Jag är Blom i Medeltidsdagarnas vimmel och en norsbåt i Hamnbassängen i april.

Jag är en pensionär med rullator på väg till PRO och mamman med det trötta barnet i varuvagnen på Ica.

Jag är Arbogapastej efter receptet från CA Carlsson och ölet som kommer efter från Arboga Bryggeri.

Jag är Arbogaåns vårflodsvatten och Ekbackens vitsippsmatta i slutet av maj.

Jag är Teknikbackens lift på sportlovet och gångstigen till Maxelmosse en söndagsmorgon.

Jag är Muhammad i sitt färgglada grönsaksstånd och Jean som kom till Nalles från Kongo.

Jag är en Öbergs lördagsbulle från Saga och en Hawai-pizza på Bensingatans Adria. 

Jag är svetten i gymmet vid Ekbacksbadet och violernas ångande doft vid Koberg.

Jag är Arbogaflickan Bibi Johns och ungdomsmusikkårens piccolaflöjt.

Jag är en bit Bredsjö Blå från Anns Ost och en fileead fisk från Gösens i fredagsrusningen.

Jag är trettonhelgens squaredance i Vasahallen och trafikmeddelandet om Gräsnäs i Radio Västmanland.

Jag är födelseannonsen i AT en morgon i mars och ett ljus som tänds vid Minneslunden i Allhelgona.

Jag älskar min stad och människorna som bor här.

Visst ifrågasätter jag ett och annat som händer.

Men kärleken och känslan för den plats där jag lever, den kan ingen ta ifrån mig, som Alf Robertson uttryckte det.

Arbogaån, och de gamla husen på båda sidor av den, och människorna här i stan, allt är en del av mig själv.

I en värld och i ett land där så mycket märkligt händer och där allt ska gå så ohälsosamt snabbt, är jag glad över att jag får leva och att jag får bo i Arboga.