Emil Andersson öppnar för ett femte Paralympics

Han tog brons i singel vid Paralympics i London 2012, silver i lag i Rio de Janeiro 2016 och blev utan medalj i Tokyo 2021.  Vid Paralympics i Paris 2024 blev Emil Andersson åter utan medalj, trots mycket starka prestationer både i dubbel- och singelspelet.

– Det var väldigt intensivt med både tävling och träning här i Paris, Det var mycket som hände på kort tid, men samtidigt var det väldigt roligt. Att få spela tuffa matcher i Paralympics är något jag hade sett fram emot under lång tid, säger Emil till Magazin24.

Du blev utan medalj i detta Paralympics. Hur ser du på din egen prestation i mästerskapet?

– Jag gjorde verkligen allt jag kunde. I kvartsfinalen mot Viktor Diduhk i singelspelet gör jag nog min absolut bästa match i karriären. Jag pressade världsettan till sitt max och hade matchboll som jag givetvis grämer mig över att jag inte lyckades plocka hem. Men sett till prestationen och matchen så kan jag inte göra mer än vad jag gjorde. Jag såg inför kvarten att Viktor var lite nervös så jag kände att chansen fanns för mig att vinna. Det blev så jämnt som man hade hoppats, men tyvärr var det någon boll som inte riktigt var där.

Emil fortsätter:

– Jag hade inte marginalerna med mig helt enkelt. Elitidrotten är ju både fantastiskt och grym på samma gång.

Paralympics i Paris var Emils fjärde i karriären. Arbogasonen trivdes mycket bra i ”ljusets stad”.

– Det här Paralympics var nog det roligaste hittills med tanke på att publiken var tillbaka. Nu var det fullsatta läktare varje dag och 6 000 i hallen. Jag har inte varit med om att spela inför så stor publik tidigare. Det var helt fantastiskt att spela inför en fullsatt arena.

Det var inte nervöst?

– Nej, faktiskt inte. Jag såg mer fram emot det och passade på att njuta av att det var så mycket folk på plats. Det var riktigt häftigt att spela de matcherna.

Efter sitt uttåg ur turneringen fick Emil dessutom lite tid att turista i den franska huvudstaden innan avslutningsceremonin förra söndagen.

– Paris är en fantastisk stad, konstaterar han.

I början av veckan reste 31-åringen hem till Sverige, hemmet i Örebro och vardagen igen.

– Det blir en utmaning, som det alltid är efter Paralympics. Man kommer hem till någon sorts tomhet efter att ha varit i en mästerskapsbubbla och i rampljuset. Det brukar bli lite tomt när man kommer hem, sätter sig i soffan och börjar fundera på vad man ska göra härnäst.

Hur ser dina planer ut framöver?

– Det är en bra fråga faktiskt… Jag har inte tänkt så mycket på det. Jag har sagt att jag kör på fram till Paris och sen får jag ta mig en funderare på vad jag vill. Mycket har att göra med förutsättningarna för framtiden och om kropp och knopp orkar för att göra en fortsatt satsning eller inte. Jag ska fundera över det helt enkelt.

– Tiden får utvisa om det blir en fortsatt satsning mot Paralympics i Los Angeles 2028.

Ett femte Paralympics är inte uteslutet, menar Andersson.

– Jag stänger inga dörrar, men det är mycket som ska falla på plats med en satsning för att det ska gå i hamn. Ska jag satsa mot Los Angeles så krävs mycket uppoffringar längs vägen. Vi får helt enkelt vänta och se.