Sverigefinländarnas dag firas idag, inleddes med flagghissning och frukostträff.
I våra orter finns det en tydlig andel av personer som har en anknytning till grannlandet i öster.
Surahammar toppar listan med personer som har finlandsanknytningar i länet, där finns det 31.3% av befolkningen som har någon anknytning till Finland, det följs upp av Hallstahammar med 23,6%, Köping 18,8%, Kungsör 17%, och i Arboga 11,1%.
Sverigefinnarnas dag inleddes i Köping med flagghissning klockan halv åtta under onsdagsmorgonen, och följdes upp av frukostträff arrangerad av Svenska Kyrkans sverigefinska verksamhet på S:t Olofsgården. Det var ett tjugotal personer som deltog i flagghissningsceremonin och frukostträffen.
Under frukostträffen pratade vi med de som var närvarande, bland annat fanns Taisto som tillhör den första finska familj som flyttade till Köping på 50-talet, de hyrde ett hus i samma område som undertecknad själv bor i.
Det har blivit att Sverigefinländarna har lite av ett eget språk, där den finska språkutvecklingen är kvar från 60-talet, och sen blandats ihop med svenska och ”förfinskningar” av svenska ord och uttryck.
– Min syster arbetade som sjökapten, och hon jobbade på en båt där personalen var finlandsspråkig, när hon då pratade finska med dem så tittade de på henne chockade och frågade vart hon kom ifrån, från vilket årtionde hon är ifrån, säger Merja Svan, diakoniassistent på sverigefinska verksamheten i Köpings Pastorat.
Flera personer vid bordet känner igen sig i liknande situationer.
Det blir ofta hittepåord, när de flyttade med sina familjer flyttade från Finland till Sverige så var det exempelvis väldigt ovanligt med frysar i Finland, ett flertal Sverigefinländare säger därför ”ryyssi”, och när man säger det i Finland så tittar de på en undrande och frågar vad det är för något, och om det har något med Ryssland att göra, i dagens Finland heter frys pakastin.
Sverigefinländare är ett uttryck som väcker känslor hos många, en del tycker att det är onödigt att det ska behövas finnas ett sådant uttryck över huvudtaget, en del känner att det är det enda rätta för dem.
– De känner inte att de är riktigt finländare, eller svenskar, därför känner de sig hemma som sverigefinländare, säger Anne Alamaa, finskspråkig informatör/samordnare i Köpings kommun.
Undertecknad kan också känna igen sig i det här, båda mina föräldrar är finska, jag är finsk medborgare, och i de fyra första åren av mitt liv pratade jag finska.
Jag pratar inte längre finska, jag kan inte, jag förstår inte mer än en handfull ord. Jag äter lördagskorv och jaktkorv (lauantaimakkarat ja jahtimakkarat), Karelska piroger med äggsmör är ett absolut måste på mitt julbord, likväl så tittar jag när julfreden utlyses i Åbo klockan 11 varje julaftonsförmiddag.
Men jag vet inte vilket lag jag ska heja på i hockey-vm, jag blir lika glad när Sverige vinner, som när Finland vinner, och jag tycker att memma (mämmi) är fullständigt oätligt.
– Jag kanske skulle behöva en hockeytröja med motivet från den sverigefinska flaggan.
Jag har inte den blekaste aning om vad som händer i mitt ursprungsland, mer än det man snappar upp när man tittar på nyheterna.
Jag är likväl både finsk och svensk som jag är varken finsk eller svensk, jag är sverigefinländare.


