Ha rätt eller få rätt

Det är skillnad på att ha rätt och få rätt. Det förklarar varje seriös advokat för sin klient. Visserligen är det bättre att vara optimist och ha fel, än att vara pessimist och ha rätt. Men vi kan inte blunda för läget.

Vi är med i FN, där Ryssland tillåts vara ordförande i Säkerhetsrådet.

Vi är med i EU som bestämmer mer och mer över Sverige, även i frågor som är unika för vårt land och sköts bäst av oss.

Vi fjäskar för Turkiet, vars väljare i flera år röstat fram en president som Erdogan, mannen som verkar anse att alla som inte är för honom är terrorister.

För vi ska gå med i Nato, där risken finns att storlögnaren Trump blir president, han som i förra veckans CNN-intervju inte kunde bestämma sig för om han skulle hålla på Ryssland eller hålla på Ukraina.

I Sverige grumlas bilden av att ha haft vår första kvinnliga statsminister genom att hon numera kombinerar bitterhet med framtoningen att S är det enda demokratiska partiet i landet.

I vårt land ja, där demokratisk frihet i vissa bostadsområden inskränks av våldet och där de gängkriminella blir yngre och yngre.

Äldre och äldre blir jag. Och tänker på Johan Ludvig Runebergs rader ”Till flydda tider återgår min tanke än så gärna”, författade för 170 år sedan.

För ”bara” 50 år sedan skrev jag i tidningen om ett problem för oss som bodde på Sverkesta och hade barn som gick i Nybyholmsskolan.

Eftersom Hamrevägen – då som nu – är infart till stan från Norr önskade vi på den vägen ett övergångsställe, främst för barnens skull.

Men det blev nej. Vad angavs som orsak? Det skulle du knappt tro om jag talade om… fast jag kanske ändå gör det längre fram i krönikan.

”Pennan är viktigare än svärdet” skrev Edward Bulwer Lytton, brittisk 1800-talsförfattare och politiker. Det kan tolkas som att ord, kunskap, och kommunikation är starkare maktmedel än våld.

För mig är Lyttons ordspråk mer knutet till mitt yrke. När Arbogaborna tyckte att de lokala förtroendevalda var ute och seglade, vände de sig till oss på de lokala redaktionerna.

När det inte hjälpte med artiklar i NA, VLT och Arboga Tidning blev det till och med demonstrationer, som när Hamnmagasinen skulle rivas. Och revs. För det är inte säkert att man får rätt fast man har rätt.

När någon vill veta hur det var förr att vara journalist i Arboga brukar jag berätta om dåvarande kommunalrådet Nils Brodin, S. Han ogillade att jag dagligen kollade på kommunkansliet om det kommit in några intressanta handlingar.

”Säg en enda gång då vi ändrat oss för att ni skrivit något i tidningen”, brusade han upp mot mig en dag. Och hade på ett sätt rätt. För han hade också sagt: ”Fullmäktige gör som jag säger”.

Men vi skrev ändå.

Det fanns politiker som vägrade läsa NA;s Arbogasida på lördagarna, då jag hade min krönika inne. ”För då skulle hela helgen bli förstörd”.

Men de var tysta när jag skrev något positivt om kommunen, vilket var tio gånger vanligare.

Jag brukade varudeklarera mig med att min penna, bildligt talat verkade vara släkt med general Jakov Petrovitj Kulnev (1764–1812) , beskriven (som Kulnoff) av Runeberg, i Fänrik Ståls sägner med orden ”Han kysste och han slog ihjäl, med samma varma själ”.

Det var då. Nu är jag nog mycket snällare. Men jag kan ändå inte låta bli att berätta om hur det gick till i ärendet med det önskade ”Här-går-man”-skyltade övergångsstället mellan Sverkesta och Nybyholm. Det blev alltså inget. Så man kan ha rätt men ändå inte få rätt.

Orsaken då? Jag frågade: – Varför kan det inte för barnens säkerhets skull bli ett övergångsställe över Hamrevägen? Svar från Arboga kommun:
– Sätter man upp skyltar blir det dyrare för snöröjningen.