Halloween = Alla helgons dag

Ljus på gravarna och andaktsfullt liv i kyrkorna ska prägla veckoslutet. Så all respekt till dem som firade Halloween på rätt dag, den 31 oktober.

Jag rekommenderar dig att sitta ner när du läser dagens krönika. Varför? Det får du veta på slutet. Men, allvarligt: Lyssna på dina äldres råd, inte för att de alltid har rätt men för att de har mer erfarenhet av att ha fel.

Jag har rätt i att Halloween egentligen är detsamma som Alla helgons afton (ordet kommer av All Hallows Eve). Firandet med dödskallar och skelett är en märklig motsvarighet till vår svenska tradition att denna helg tänka på dem som gått bort. Båda sätten har att göra med att vänja sig vid tanken på döden. Halloween-pumpan är ur sagan om Jack, som varken släpptes in i himlen eller i helvetet och som därför fick vistas i evighet på jorden. Där gjorde han lyktor av de rovor han åt och fyllde dem med glödande kol.

Tänk på de sörjande!

Många förlägger Halloween-firandet till kommande helg. Men att skrämmas, att klä ut sig till lik, känns väldigt fel, speciellt med tanke på dem som under året mist en anhörig och ser Allhelgonahelgen som ett tillfälle att leva ut sin sorg i andakt och eftertanke. 

Vi andra går till kyrkogården och ser ljusen som brinner så vackert till minne av de människor som vi tyckt om och som vi saknar. Vi kristna tackar Gud för att vi fått förmånen att känna dessa som gått före, för att leva i en himmel där det – i motsats till vår värld 2017 – inte finns ondska och annat mörker.

På 1990-talet var det som Handeln införde Halloween i Sverige. Det blev för mig en alldeles för stor kontrast efter alla år med stilla, fina Allhelgonahelger. Så jag gav inga karameller till dem som då ringde på dörren, utan hasplade ur mig: ”Kom klädda som änglar nästa gång, så ska ni få godis”. Nu, ett tiotal år senare, läser jag om en familj som haft liknande tankar. Istället för att föreställa onda, skrämmande varelser som tiggde godis, klädde barnen sig ljusare. Ur sina korgar delade de sedan ut små godispåsar till grannarna och önskade dem en fin Allhelgonahelg.

Sitt ner!

Jag vet inte hur man ska bete sig i min ålder… för jag har inte varit så här gammal förut. Men jag vet nu att man ska sitta ner. I tolv år har forskare studerat 7.300 personer. Det visade sig att risken att drabbas av hjärtsjukdom var dubbelt så stor för den som stod upp under sin arbetsdag jämfört med den som satt ner – som jag har gjort under större delen av mitt yrkesliv. 
Då har jag gjort någonting rätt i alla fall.