När många får det sämre

Det är inte ovanligt att många får lida för att någon, eller några, inte kan sköta sig och sitt.Hur många gånger under åren har t.ex inte den mobbade flyttats från en skola, medan den mobbande fått vara kvar. Det finns fler exempel.

På lördag skulle det vara höstmarknad på Järntorget i Arboga. Det blir det inte och det är Arboga kommuns fel: För att en person på kommunens tekniska kontor skulle få lättare jobb skrotades en månghundraårig tradition i Arboga, en stad som PR-mässigt vill vila på sina historiska rötter.

Marknaderna har varit första lördagen i februar­i och första lördagen i september, troligen sedan 1600-talet.

Exempelvis skrev Arbogarådmannen Kihlberg om marknaden i sin dagbok, bl.a, lördagen den 6 september 1808.

Arboga kommun meddelade í januari 2015 att föreningen Arbogakarnevalen svarat på tekniska förvaltningens vädjan om att någon annan skulle ta över de traditionella Arbogamarknaderna.

Nya arrangören meddelade sedan överraskande att höstmarknaden 2016 skulle flyttas till oktober. ”För att knallarna ville det”.

I april 2016 citerade jag här i krönikan en erfaren evenemangsarrangör:

”Att flytta en inarbetad marknad blir aldrig bra. Det är de gamla med tradition som överlever.”

Och så la jag till att ” det skulle innebära den verkliga döden för Arbogas höstmarknad, om inte kommunen snabbt griper in och spikar första l­ördagen i september.”

Nu, år 2017, kunde vi i förra veckan läsa på Arbogakarnevalens hemsida: ”Höstmarknaden i Arboga den 21/10 är inställd pga för få anmälningar.”

”Obs! Inställd! Traditionell Höstmarknad i Arboga med knallar och marknad på Järntorget” står det idag på Arboga kommuns hemsida.

Traditionell, ja minst sagt. Det handlar om ett kulturarv. Ett kulturarv är inte bara en byggnad e­ller en fornlämning utan också per definition ”tradition som övertagits från generation till g­eneration”. Arboga kommun mäktade inte bevara kulturarvet Höstmarknaden, trots alla pengar vi betalar i kommunalskatt.

Som en parallell, vad gäller att många får lida för att få ska få det bättre, ser jag i införandet av
p-skiva i Köping. Det argument jag läste var att det skulle bli lättar­e för parkeringsvakterna.

Hur många är de jämfört med hur många som nu måste trassla med sina p-skivor?

Och vid lasarettet! Till oron för hälsan måste patienten nu också oroa sig över att kanske inte vara klar på t.ex. 4 timmar.