Om handel i en småstad

För ett par månader sedan var dottern från storstan på besök och vi tog oss en promenad. Hon ville se hur hennes gamla barndomsstad utvecklats och jag visade henne gärna.

Vi gick längs med ån och dottern återupplevde det vackra Arboga. Jag visade henne nybyggen som är på gång – bostäder och serviceinrättningar, suckade en del över alla pizzerior och frisersalonger – ett sorts småstädernas dilemma ihop med mäklare och begravningsbyråer.

För övrigt är det presentaffärer som kommer och går. Alla möjliga mataffärer dyker också upp – butiker som utlovar halalkött bland annat. Man funderar oroligt – hur kan dessa bära sig? Och det gör de kanske inte heller för de stänger snart och dyker sen upp någon annanstans.

Under vår promenad runt stan suckade vi även sorgset över skylten på anrika Konditori Saga: ”Stängt” med meddelandet att där kommer en restaurang istället.

”– Ännu en pizzeria kanske”, sa dottern och så pratade vi om det tragiska i att lägga ner ett konditori som just Saga. Om den unika inredningen, om Gunnar Öberg och hans fru som drev det förr och hur jag mindes jukeboxen på övervåningen. Tragiskt, som sagt, att en sådan klenod som Konditori Saga går i graven. Kommunen borde ha kulturmärkt den!

Arboga är så litet och fint påmindes dottern om där vi gick. Väl tillbaka på Nygatan bestämde vi oss för en fika på Hå-Ges. Dottern blev lyrisk över konditoriets, numera också caféets, mysighet. Hur fint det byggts ut liksom den trivsamma inredningen. För att inte tala om utbudet av härliga bakverk!

Medan vi intog vårt kaffe och våra veganska kakor på fönsterplats började vi prata mer om Arboga. Dottern sa att hon skulle kunna tänka sig att flytta tillbaka så småningom – just med tanken på det lilla och mysiga.

Medan vi tuggade på hallongrottorna sa jag att det är tack vare Arbogabor som staden hålls levande. Någon sorts kärlek till hemstaden. Vi hade utsikt mot bokhandeln och jag poängterade att ”– Där har du ett exempel! Lena och Maria, Arbogaflickor som har drivit bokhandeln vidare i många år.”

Hur många småstäder har en bokhandel? En affär med såväl böcker, presentpapper, almanackor som gratulationskort. Som man kan se på och ta i – på riktigt!

Vi pratade vidare och jag nämnde gardinaffären – också unikt för en småstad. Också en lokal flicka som driver. Gunnar Karlssons Radio & TV – affären som ”alltid funnits i stan”!

Lyckan att på promenadavstånd få hjälp med en krånglande mobiltelefon eller valet av ny TV. Att kunna få hembesök av en tekniker som fixar ens strulande dator – suveränt!

Också lokala förmågor som ser till att Arbogaborna har denna lyxiga förmån. Alexander och Adam driver sin fars och farfars affär vidare.

Arboga har även en unik ostaffär och en garnaffär. Ja, det finns fler verksamheter som borde nämnas där ägarna förser småstan med service och utbud på hemmaplan.

Arbogabor driver också stadens enda pub – Stadskällaren med matservering – något som också känns bra. Liksom att Arboga station äntligen fått ett ställe att sitta ner för en fika medan man väntar på tåget.

Järnvägarnas Arboga, knutpunkt för både Mälarbanan och Svealandsbanan, ska självklart kunna ge den servicen! Men caféet i stationshuset kan vi inte tacka Arbogaborna för! Där är det grannen Köping som bidragit via familjen Sjöman!

Alla som bor i Arboga är vana vid den lyx jag beskriver ovan. Att ha ett unikt utbud nära inpå. Men för att detta ska fortsätta måste vi också se till att handla här!

Att släppa ögonen från websidor och mobilernas appar och istället handla IRL. Gynna hemstaden och butiksägarna!

Den här krönikan handlade om Arboga men skulle även kunna gälla för Kungsör, Köping eller någon annan mindre ort. Gläds åt servicen ni har och gynna den alldeles särskilt just nu i coronatider!

Stödköp! Det nya slagordet.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.