Örjan var FN-soldat i Gaza och Kongo

Under sin tid som FN-soldat sticker många händelser ut för Arbogabon Örjan Jonsson.

En sådan är ett möte med den Dag Hammarskjöld i Leopoldville (idag Kinshasa) i dåvarande belgiska Kongo. Jonsson var då en del av det svenska fredsförband som agerade mottagnings­kommitté för FN-generalen.

Ett par dagar senare störtade Hammarskiölds flygplan i grannlandet Nordrhodesia.

– Vi fick inte reda på det förrän långt efter. Jag tror vi fick veta det när vi var på väg hem.Jag vet att vi blev väldigt överraskade, säger Örjan Jonsson.

Dag Hammarskiöld har det skrivits mycket om på andra ställen, FN-soldaterna på marken desto mindre. Örjan Jonssons tid i FN:s tjänst började våren ’61 då han 20 år gammal avslutat sin underbefälsutbildning i Örebro.

Flera kompisar från utbildningen ansökte om att bli FN-soldater, och Örjan likaså.

– Vi peppade väl varandra.

Jonsson skickades till Gaza i Israel för att skydda båttrafiken i Suezkanalen, där en konflikt blossat upp. Två veckor innan avfärd sköts en svensk FN-soldat till döds utanför just Gaza. Den informationen gjorde Jonssons föräldrar oroliga, men tiden i Israel bestod till stor del av observation.

– Vistelsen i Gaza var ganska behaglig. Vi hade inga incidenter att tala om då, säger Örjan Jonsson

Framåt augusti samma år hettade det till i Kongo, som stod på gränsen till fullskaligt inbördeskrig. På Dag Hammarskiölds inrådan skickade Sverige dit fredsbevarande FN-styrkor, och Örjan anmälde sig återigen.

– När jag skulle söka till Kongo skrev jag ju det till morsan och farsan. När jag hade varit nere i Kongo en vecka fick jag ett brev tillbaks. De tyckte inte jag skulle åka, men då var jag redan där nere.

I Kongo bröt inbördeskriget ut med full kraft. En komplicerad konflikt där flera olika parter stred om makt och naturtillgångar.

Örjan och hans kollegor spenderade mycket tid vid flygbasen Kamina utanför staden Elizabethville (idag Lubumbashi). Jonsson och hans förband var inte inblandade i några strider, däremot blickar han tillbaka på många minnesvärda episoder.

Bland annat hur stor skillnaden är på de vapen som användes då och nu. Speciellt bland de kongolesiska stammarna.

– Det fanns en och annan som hade ett gevär. Men sen var det spjut och pilbågar. Det känns idag så fruktansvärt långt bort egentligen, men det är ju inte mer än 50-60 år.

När Örjan Jonsson kom hem 1962 blev det uppståndelse i Arboga, och han blev lite av en lokalkändis.

Tidningsreportage skrevs, pensionärsföreningar hörde av sig och ville att Örjan skulle föreläsa, och många kom fram och ville prata om upplevelsen.

– I efterhand kan man vara glad att man var med om det där nere i Kongo. I och med att det gick bra och vi inte råkade ut för några tråkigheter kan man tycka att det är roligt.