”Den som säger sig kunna skilja sanning från lögn måste tro att det bara finns en sanning. Den som tror att det bara finns en sanning lever i en lögn. Det är sanningen!”
Det här är ett egencitat från byrålådan. Den här gången funderar och filosoferar jag om sanning – i flera varianter. Men ta inte så allvarligt på det jag skriver, det här är bara ”min” sanning.
Sanning är relativ så länge utveckling pågår
Finns det egentliga och konstanta sanningar, som oavsett tidens och evolutionens gång förblir statiska? Sanningar som är objektiva och oberoende av personliga åsikter, tolkningar eller perspektiv? Sannolikt inte, eftersom utveckling bygger på förändring, vilket i sin tur betyder att tidigare ”sanningar” förändras.
Snackar vi fysikaliskt så är ett kilo bara ett kilo så länge som vågen och massan man mäter befinner sig under nuvarande gravitationspåverkan. De mentala och fysiska sanningarna är temporära och påverkas av parametrar som kan ändras över tid.
När sanningen stöter på fakta
Problem uppstår när sanningen börjar klä sig i fakta, eller när vi förväxlar våra upplevelser med objektiv sanning. Ett exempel är dagens polariserade politiska klimat.
Fakta kan visa att ett ekonomiskt förslag leder till ökad tillväxt. Men en persons sanning kan vara att förslaget skapar klyftor och orättvisa, medan någon annans sanning är att det skapar frihet och möjligheter. Båda kan hävda att de representerar sanningen, men deras sanningsbegrepp är färgat av deras egna tolkningar och ideologi.
Den lokalpolitiska sanningen – från förfall till förnekelse
När man inte ljuger, men presenterar en sanning som är tagen ur sitt sammanhang, då är man fel ute. I en kommun nära oss, vi kan kalla den Köping, så upptäckte politikerna att en skola var så nedgången att den måste rivas. ”Upptäckten” gjorde man efter många års klagande från lärare, elever, föräldrar, lärarfacket och arbetsmiljöinstanser. ”Någon” hade låtit skolan förfalla!
Nu plötsligt måste det gå fort! Politikerna bestämde sig för att snarast lägga ned skolan och att ta fram en tillfällig lösning som innebar att ställa upp skolbaracker på en kommunal tomt i området.
Barackerna skulle placeras i en park som har närboende åt tre håll. Några av de närboende hade synpunkter och utnyttjade sin lagliga rättighet och överklagade bygglovet för barackerna. Pang!
De styrande politikerna blev frustrerade och basunerade ut via tidningar och insändare att överklagandet minsann skulle kosta skattebetalarna miljontals kronor. Dessutom ondgjorde de sig över att de ”tyvärr måste följa lagen”.
Båda dessa påståenden är sanna, men sanningarna gällande förvaltnings- och kommunikationsansvar vilka var grundorsaken till problemen med skolan och överklagandet nämner man inte. På så sätt kan folkvalda politiker använda sanningar för att retoriskt lägga över sitt eget ansvar på någon annan.
Diplomati – en kommunikativ frisering av sanningen
Att vara diplomatisk innebär att man inte säger exakt vad man tycker. När man kompromissar med sina egna sanningar och åsikter, och när de resultat man landar i är friserad av någon annans värderingar och ståndpunkter. Men att via diplomati tumma på sin egen sanning kan vara bra ibland. Som i försök att undvika våld och dödande, eller för att få igenom en affär, eller kanske för att undvika att kränka någon. I det lilla sammanhanget så är väl oftast ett falskt ”så kul att se dig” bättre än ett uppriktigt ”dra åt helvete”.
Ett rykte om dagen kan hålla sanningen borta
Hur ska man veta om något som berättas är närbesläktat med sanningen? Eller om det bara är ett ondsint rykte som skapats på grund av avundsjuka eller skandalnarkomani. Vi känner alla någon som ofta börjar en mening med: ”Jag borde inte säga det här, men…”.
Sedan kan ju en berättelse oavsiktligt förvanskas genom att den passerat många individer. Att inte föra vidare berättelser som man inte är säker på är sanningsnära borde vara en god strategi. Churchill lär ha sagt; ”There are a terrible lot of lies going around the world, and the worst of it is that half of them are true”.
Filmstjärnans sanning om sig själv – och om andra
Apropå egna sanningar så vill jag berätta om den legendariske filmstjärnan Groucho Marx. Han hade blivit erbjuden en plats som medlem i Friar’s Club i Hollywood. Han avböjde dock medlemskapet i ett brev som löd:
”En klubb som skulle acceptera mig som medlem
vill jag inte vara medlem i”.
Hans sanning om sig själv och de övriga medlemmarna avgjorde saken, alla var skitstövlar! En lysande formulering som kan tillskrivas många ingredienser som; självinsikt, förutfattade meningar, dålig självkänsla, humor, intellekt.
Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.
Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se
Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se