Söderkåkar när publiken får välja

I år firar Bygdespelets vänner 35 år. För att fira jubileet lät de publiken rösta fram årets sommarspel.

Regissören Sanna Andersson är glad över att ”Söderkåkar” tog hem omröstningen.

– Jag vet att vi har spelat den två gånger förut. Förra gången den spelades var första gången jag spelade i ett bygdespel, säger hon.

Det var för mer än tio år sedan, och nu är det alltså dags igen.

Sanna Andersson beskriver spelets handling så här:

– Det är två bröder som bor på samma gård i varsitt hus, och de är ju inte sams med varandra. Den ena familjen har hand om deras brors dotter, som bor hos dem. Och den andra familjen har en son i samma ålder… vad kan hända då? De får ju absolut inte bli ett par, för hon ska giftas bort till en annan herre som är rik. Och den ena brodern har en stor skuld som han måste betala tillbaka för att inte bli av med gården.

– Sen finns även själva humorn i pjäsen. Det är en polis, en brevbärare och en husa. Och den här husan dejtar båda utan att de vet om det.

Den 31 januari har föreningen en upptaktsträff. Sedan börjar arbetet med att hitta rätt skådespelare till rätt roll, och sedan repetera in spelet.

De senaste åren har intresset för att få vara med i bygdespelet stort. Föreningen har haft ett lyxproblem med att välja ut skådespelare.

– Det kan låta väldigt konstigt när jag säger att jag tycker det är kul när vi får säga nej till folk. Men jag tycker att det är det, eftersom det visar att folk är intresserade. För jag tycker att det blivit ett uppsving de sista åren, säger ordförande Jim Bergqvist.

– Det fanns en oskriven regel förr, att hade man varit med året innan och spelat så var man garanterad en plats. De kan man inte riktigt hålla i dagens läge, tycker jag. Har man den regeln kan man inte förnya sig, säger Andersson.

Hur väljer ni ut vilka skådespelare som får roller i årets spel? Har ni auditions?

– Regissören får laborera lite med de som är där, säger Bergqvist.

– Man kan väl kalla det auditions. Vi sätter oss och läser manus, säger Andersson.

Premiären väntas som vanligt att ske i juni, på Museigården i Arboga.

En stor fråga för Bygdespelets vänner är utomhusläktaren, som börjar bli sliten. Läktaren byggdes av föreningen för över 30 år sedan men såldes sedan till Arboga kommun för en krona.

Nu börjar den däremot bli rejält sliten, och föreningen önskar sig en ny.

Än så länge har den önskan varit resultatlös.

Jim Bergqvist påpekar att fler kan använda den.

– Jag förstår att läktaren är en stor fråga, för det är en stor kostnad. Det man måste förstå är att det inte är vår läktare eller vår gård. Bygger kommunen den läktaren kan de utnyttja museigården till så mycket annat. De har haft utebio där förut, konserter, trubadurkvällar…

Vad har ni för önskemål när det gäller läktaren?

– Det vi önskar är en läktare som inte lutar, som inte har spikar som sticker ut överallt, som inte är sönderflisad. De har inte skötit om den, utan det är vi som får laga den och slå in spikar och byta ut vissa plankor varje år, säger Sanna Andersson, och fortsätter:

– Man vill ju inte vara med om någon olycka. En hållbar, stabil läktare som känns säker hade varit det bästa, säger Sanna Andersson