Vad gröna haverier lär oss
Den som lovar grönt guld måste granskas noga.
Den som lovar grönt guld måste granskas noga.
Vi är många som drar en lättnadens suck att Köping slipper en vätgasfabrik på Sjötullen. Ett projekt helt utan något som helst folkligt stöd. Att en liten grupp ledande politiker kunde baxa projektet vidare i hemliga styrgrupper utan insyn och offentliga protokoll, i flera år, förblir en gåta.
Vi är stolta över den folkupplysning vi på Magazin24 kunde bidra med i över 40 kritiskt granskande artiklar, som påverkade opinionen och till sist också våra politiker.
Allt byggde på greenwashing från Plagazis sida. Grön omställning förutsätter att energin kommer från sol, vind och vatten. Inte utvinns ur 75 000 ton importerat avfall per år. Detta hade till exempel Naturvårdsverket och Energimyndigheten fastslagit innan Köpings kommun tecknade avsiktsförklaringen med Plagazi i dec 2019.
Nu är detta historia. Projektet är nedlagt, avsiktsförklaringen makulerad.
Men – problemet med greenwashing, grönmålning, gröntvättning kvarstår. Ett försök att skapa en grön bild av sin verksamhet som i själva verket inte alls är grön.
Allt fler företag använder miljöargument i marknadsföringen. Anmälningarna till Konsumentverket för vilseledande marknadsföring med miljöargument har ökat kraftigt.
Klimat och miljö är vanliga ord i grönmålningen. Andra ord är ekologisk, hållbar, miljövänlig, grön, utsläppsfri, koldioxidfri och klimatneutral.
Enligt Marknadsföringslagen måste en näringsidkare kunna styrka på vilket sätt en produkt belastar miljön väsentligt mindre än andra produkter inom samma produktkategori.
Det är intressant att studera samtidens gröna haverier. Några exempel:
Det lilla kommunägda Sekab i Örnsköldsvik skulle framställa etanol ur trä. VD Per Carstedt säger till Dagens Industri i juni 2007. ”Vi öppnar den första fabriken 2010 och avsikten är att bygga en fabrik om året i 15 år framåt. Den första fabriken skall vara igång i Tanzania och producera 200 000 kubikmeter etanol. Investeringen ligger på 1,8 miljarder kronor.” Etanolproduktionen fungerade inte och etanolbilsbubblan sprack.
Svegs i Härjedalen ville gjuta nytt liv i en nedlagd torvfabrik. Norrlands skog skulle omvandlas till etanol, som skulle bli bränslet i framtidens bilar. Kommunalrådet Lennart Olsson (S) var entusiastisk: ”Ett mycket intressant projekt. Troligtvis det viktigaste i kommunens historia.”
Dagens Nyheter skrev i augusti 2008 om etanolprojektet i Sveg:
”Skogsavfall – kvistar och bark som blir kvar när man sågat ner träden – skulle kunna driva bilarna miljövänligt och fylla magarna med bananer. Svegbananer”.
Det blev varken etanol eller bananer …
I Göteborg skulle det kommunala bolaget Göteborg Energi förgasa grenar och kvister, som skulle bli biobränsle för regionens bilar. Projektet fick 222 miljoner från Energimyndigheten och 550 miljoner från EU. Plus pengar ur olika budgetar i det kommunägda bolaget.
Men tekniken fungerade inte. Två miljarder gick upp i rök för Göteborgs kommun. Värdet på anläggningen skrevs ned till 0 kronor.
Markbygden Ett är med sina 179 vindkraftverk Europas största. Energichefen i Piteå kommun sade år 2012 att Piteåborna borde fira med ”Pitepalt och champagne”.
På en total omsättning på 1,5 miljarder kronor har Markbygden Ett gått med
1, 9 miljarder kronor i förlust under åren 2017–2022. För varje hundralapp av egna medel som investerats i Markbygden Ett har bolaget förlorat 1 200 kronor.
Bolaget, som ägs av kinesiska staten, befinner sig nu under rekonstruktion. De kinesiska ägarna tröstar sig knappast med pitepalt och champagne.
Hur blir det med batterifabriken i Skellefteå? Hur kommer det att gå för grönt stål i Boden? Tiden får, som alltid, ge svar.
Just nu vet vi att kostnaderna varit enorma. Batterifabriken Northvolt har tagit in 13 miljarder dollar i kapital och lån sedan starten. Bland långivarna finns offentliga aktörer som Europeiska Investeringsbanken och Nordiska Investeringsbanken men också 23 kommersiella banker.
Betydande delar av de privata långivarnas finansiering täcks med offentliga garantier, till exempel den gröna kreditgarantin från Riksgälden.
Förr var det bruket, fabriken, som finansierade arbetarbostäderna, som Skånska Cement i Köping när Kungsängen byggdes. I dag ställer kapitalet krav på att kommunerna finansierar bostäder, förskolor, skolor, fritidsanläggningar och kulturinstitutioner – allt som behövs för att folk utifrån skall vilja flytta till Skellefteå och börja jobba på batterifabriken.
Det är ett ”kommunalt måste” för Skellefteå kommun att Northvolt blir en framgångssaga, inte ännu ett grönt haveri.
Effektiviseringar inom företagen och statliga regleringar löser problemen. Det hävdade den socialdemokratiska nationalekonomen Assar Lindbeck.
24 av 25 luftföroreningar har minskat i Sverige sedan 1990. I genomsnitt har utsläppen gått ner med 62 procent. I relation till BNP är nedgången omkring 80 procent. Det skriver ekonomen Christian Sandström i Affärsvärlden.
I förhållande till BNP har utsläppen av bly minskat med 99 procent, svaveloxiden har minskat med 92 procent, utsläpp av arsenik har reducerats med 89 procent.
Det ligger i företagens intresse att återanvända resurser eftersom detta är ekonomiskt lönsamt. Ett exempel på detta är ljusbågsugnar inom stålindustrin. Mer än 70 procent av stålproduktionen i USA utgörs av ljusbågsugnar, som återanvänder skrot.
Hoppet lever, men den som lovar grönt guld måste granskas noga.
Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.