Vad händer i Arboga?

Andreas Silversten är fordonsmekanikern som i tio år varit oppositionsråd (S) i Arboga och inom kort sannolikt får ta över den politiska makten som kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande. Vem är han, vad vill han? Magazin24 har träffat honom.

Inom kommunalpolitiken i Arboga råder just nu ett tillstånd av hela havet stormar. Med mindre än tio månader kvar till valet i september 2026 lämnar Centerpartiet i Arboga den valtekniska samverkan, som skapades efter valet 2022.

Sedan valet har Arboga haft ett styre bestående av Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Centerpartiet har inte ingått i styret men en valteknisk överenskommelse har inneburit att de styrande partierna fått majoritet vid omröstningarna i kommunfullmäktige.

Men vid Kommunfullmäktiges sammanträde torsdagen den 20 november hände något dramatiskt. Då meddelade gruppledaren Hans Ivarsson (C) i talarstolen:
– Vi har ett tillkännagivande. Efter förra valet ingick vi en valteknisk överenskommelse, där Fyrklövern trots minoritet kunde få majoritet i nämnder och styrelser. Centerpartiet lämnar med omedelbar verkan denna överenskommelse.

I en insändare i Magazin24 och Bärgslagsbladet/Arboga Tidning förtydligade styrelsen för Centerpartiet i Arboga detta ställningstagande. Kritik riktades inte mot kommunalpolitiken i Arboga utan mot rikspolitiken i Stockholm:
– Vi ser att rikspolitiken och Tidöpartiernas prioriteringar påverkar de kommunala besluten i en riktning som vi inte kan stödja. Vi vill följa vår moraliska kompass. Vi väljer därför att lämna vår valtekniska överenskommelse med moderaterna.

Hur Centerpartiets avhopp i Arboga skulle förändra politiken i Stockholm framgick inte i insändaren.

Direkt efter Centerpartiets besked i fullmäktige meddelade oppositionsrådet Andreas Silversten (S) att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet begär att uppdrag återkallas och att ett extra kommunfullmäktigemöte skall hållas.

Kommunstyrelsens vice ordförande Håkan Tomasson (M), meddelade då att extra sammanträde i kommunstyrelsen skulle hållas. I en kommentar till de lokala medierna sade Håkan Tomasson:
– Det här skapar ovisshet för våra anställda och våra invånare.

Mitt i denna turbulens mötte Magazin24 i måndags Andreas Silversten (S) på hans tjänsterum som oppositionsråd i Arboga.

Han är noga med att påpeka att ingenting är klart, beslut i kommunstyrelsen och i kommunfullmäktige måste fattas först. Allting tyder dock på och är upplagt för att från årsskiftet är det Andreas Silversten som blir nytt kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande.

Vi vill att våra läsare skall lära känna honom bättre. Vi vill att han skall berätta vad han vill åstadkomma i sin nya ledarroll inom kommunen.

Berätta lite personligt om dig själv, Andreas!

– Jag är född och uppvuxen i Arboga, 41 år gammal, yngst i en blandad syskonskara på fem personer. Min far flyttade från Finland till Sverige som 18-åring och fick jobb direkt på verkstadsgolvet. Min mor kom från Arboga och blev så småningom studie- och yrkesvägledare.

Hur var du som barn?

– Jag var vetgirig och nyfiken. Jag var aldrig tyst. Jag fick tidigt insikten att det jag inte visste kunde jag lära mig. Gillade att argumentera och diskutera. Som barn ville jag bli brandman eller polis. Men redan vid tio års ålder hade jag bestämt mig för att bli fordonsmekaniker. Jag växte upp med pappa i garaget och lärde mig tidigt att gilla att fixa det som gått sönder. Bollsporter lockade mig aldrig. Men jag tränade judo. I dag är jag judoinstruktör

Andreas gick i Ladubackskolan, Engelbrektsskolan och Stureskolan i Arboga. Han började på Ullvigymnasiet, bytte sen till Hässlögymnasiet i Västerås.

– Då flyttade jag hemifrån, redan vid 16 års ålder. Jag ville studera med inriktning på tung trafik, som fanns i Västerås. Jag bodde i studentkorridor i Västerås. Att flytta så tidigt tvingade mig att hantera min budget och min matlagning. Det blev ofta spagetti och falukorv. Allt detta bidrog till min tidiga mognad.

Efter gymnasiet gjorde Andreas värnplikten vid Svea Livgarde i Stockholm. Han sökte sig till reparationsgruppen och blev gruppchef och ”repchef”. Efter lumpen arbetade han bland annat som bussmekaniker i Norrtälje. Där träffade han sin hustru, Helene. Paret har två barn, Molly, 5 år, och Hugo, 10 år. Helene är idag ställföreträdande avdelningschef på Försvarsmaktens centrallager.

Silversten flyttade tillbaka till Arboga 2011 och bytte karriär till besiktningstekniker på AB Svensk Bilprovning i början av 2011, en tjänst han fortfarande innehar.

Vad väckte ditt politiska intresse?

– Året är 2016, jag är 26 år gammal. Då upplevde jag en politisk väckelse, som grundades i ett djupt rättvisepatos. Jag har alltid tagit illa vid mig när människor behandlas illa. Men den avgörande händelsen var när min far blev sjuk. Han led av hjärtflimmer, diabetes och var överviktig – och blev utförsäkrad.

Hur kändes det för dig?

– Min far hade aldrig kostat det svenska samhället en krona. Han hade gått i skola i Finland. I Sverige hade han arbetat konstant och betalat skatt. Plötsligt tvingades han att leva på existensminimum och flytta ut till sin sommarstuga. Det tog väldigt hårt på mig. Min far dog vid 64 års ålder och hann aldrig uppleva pensionsåldern ett år senare. Då skulle han ha fått flera tusen kronor mer i månaden. Denna upplevelse av orättvisa utlöste en drivkraft hos mig att agera. Det räckte inte att sitta och gnälla vid fikabordet på jobbet.

Varför blev du socialdemokrat?

– Jag tyckte att ”rättvisa” var en värdering som starkast betonades av socialdemokraterna. Min mamma hade varit aktiv socialdemokrat. Och jag beundrade Olof Palme. Jag blev medlem i det socialdemokratiska partiet inför valet 2014 och hamnade på plats 10 på listan i kommunvalet. Efter valet blev jag vice ordförande i Tekniska nämnden.

Vad lärde du dig av detta uppdrag?

– Det var i detta uppdrag jag upptäckte min kärlek för samhällsplanering. Jag är en av få politiker som öppet säger att detaljplaner är spännande. Jag ser detaljplanerna och samhällsplaneringen som en grundbult.

Andreas gör en tankepaus. Fortsätter sedan:
– Jag brinner förstås för traditionella ”hjärtefrågor”, som skola och omsorg. Men jag har insett hur viktigt det är att planera rätt från början i all stadsplanering för att undvika problem som segregation. Och för att se till att förskolor och bostadsområden blir bra i slutändan. Detaljplaner förbises ofta men är en mycket viktig del av samhällsutvecklingen.

Andreas tid som oppositionsråd inleddes mitt under mandatperioden. Efter valet 2014 satt S i majoritet, men 2016 skedde ett maktskifte. Det dåvarande oppositionsrådet, Pia Adamsson, lämnade sitt uppdrag efter en kort period. Silversten gick då in i rollen, i september 2016. Han har varit oppositionsråd sedan dess och hade därmed uppnått nästan tio års jubileum i rollen det kommande året. Denna långa erfarenhet i opposition har, enligt honom själv, utgjort en förberedelse för hans kommande uppdrag som KSO.

– Om jag nu får förtroendet och blir vald, lägger Andreas till och påpekar gång på gång att ingenting är helt klart ännu.

Vad blir punkt nummer 1 på din lista över visioner för Arboga?

– Arboga skall ha Sveriges bästa skola. För att nå dit måste kommunen se över hur skolan läggs upp, vilka klasstorlekar som är rimliga och hur lärarna kan engageras. Även om skolresultaten pendlat, med en liten uppgång den senaste tiden, behöver de bli bättre. Skolans uppgift är inte bara att se till att barnen är trygga, utan också att de får kunskap som gör dem redo att komma ut i samhället.

Vad mer behöver göras inom skolan?

– Vi måste återinföra vuxennärvaro i skolmiljön – såsom ungdomscoacher – och förbättra samverkan mellan skola och socialförvaltningen. Jag saknar de vuxna i korridorerna, likt vaktmästaren jag själv hade, som kunde fråga varför en elev var ledsen eller missade en lektion. Detta skapar trygghet och studiero. Detta förbättrar studieresultaten och avlastar lärarna. Skolan behöver långsiktighet; att införa en ny läroplan och betygsmodeller vart fjärde år är vansinnigt.

Berätta mera om dina visioner!

– Motverka ensamhet och främja gemenskap. Då är frågan om mötesplatser för både äldre och yngre så viktig. Kommunerna har nu ett lagkrav på sig att hantera detta. Det finns en stor ensamhet i samhället bland både äldre och yngre. Mötesplatser kan också brygga glapp mellan generationerna.

Är inte ensamhet en fråga för civilsamhället att lösa, inte för politiken?

– Civilsamhället klarar inte ensamt av att lösa ensamheten. Det måste ske en samverkan mellan kommun, civilsamhälle och föreningsliv. Grundbulten i samhället måste vara att vi talar med varandra, inte om varandra. Kommunen kan bidra genom att hemtjänsten, som är hemma hos folk, kan informera och stötta de isolerade individer som är inlåsta och inte vågar söka sig till gemenskap.

Sedan övergår vi till att samtala om demokrati och medborgarinflytande.

– För mig är dessa begrepp direkt avgörande. Demokratin kräver politiker som är närvarande. De bästa politiska förslagen kommer från de politiker som är ute på stan, fikar på kaféer och finns i sammanhang där folk samlas. Min devis är att jag måste kunna fatta svåra beslut, men jag måste också kunna stå ute på torget och förklara varför. Om jag inte kan förklara beslutet där, har jag varit med och fattat fel beslut.

Din övergripande vision för Arboga?

– Arbogas framtid ligger i att dra nytta av vår unika identitet och samtidigt möta de strukturella utmaningarna som pressar små kommuner. Vi måste bejaka vår småstadsidentitet och göra den till vårt signum. Vi är inte ett litet Västerås. Vi är Arboga. Kommunen ska inte konkurrera med större städer som Örebro, Västerås, Eskilstuna om nattliv och restauranger, utan istället fokusera på konkurrensfördelar som närhet, föreningsliv, boendemiljö och låga boendekostnader. Drömmen om Villa, Volvo, Vovve förverkligas enklast för fler i Arboga än i kringliggande större städer – eller i Stockholm med omnejd.

Fler skattebetalare – hur ska det gå till?

– För att Arboga ska växa, måste kommunen dra nytta av tillväxten inom Försvarsmakten och försvarsindustrin. Vi måste planlägga för boenden som lockar, exempelvis villor med större tomter. För att attrahera nya invånare behövs ett helt spektrum av nya bostäder, från fungerande allmännytta till privata aktörer. Speciellt viktigt är att tillhandahålla villor med större tomter i utkanten, till exempel i Götlunda eller Medåker. Den som flyttar till utkanten av Arboga letar sällan efter en 700 kvadratmeter stor villatomt, utan vill ha en större yta för hobbyverksamhet som dubbelgarage eller snickeri.

The Spirit of Arboga – finns den?

– Arboga-känslan bygger på gemenskap, att vi hälsar på varandra, att vi känner oss välkomna i butiker och i föreningslokaler, att vi i alla sammanhang blir vänligt bemötta, får hjälp och god service. Också i kontakt med kommunen, förstås.

Hur skall det gå för det kommunala självstyret?

– Ja, detta bekymrar mig. Allra mest att det finns förslag om att kommuner inte längre skulle ha rådighet över kommunalskatten. Detta skulle göra kommunerna till rena ”arbetstagare” åt staten.

Kan Arboga som liten kommun överleva av egen kraft?

– Vill vi undvika kommunsammanslagning måste vi samverka mera. För Arbogas del är ökat samarbete med Köping och Kungsör det bästa. Exempel på samverkan finns redan inom vårt gemensamma kommunalförbund, till exempel inom lön och it. Men framför allt inom framtida miljö- och klimatarbete ser jag ett stort behov av gemensamma strukturer.

Är en sammanslagning av Arboga, Köping, Kungsör till en kommun ett alternativ?

– Det är inte ett önskvärt alternativ på kort sikt, då vi fortfarande skulle behöva behålla stora delar av dagens struktur på grund av avstånden. Tills vidare gäller samverkansmodellen. Hur det blir på lång sikt kan ingen sia om.

Hur känns det att bli kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande, med bara nio månader kvar till valet?

– Spännande, förstås, men också lite läskigt. Jag känner mig förberedd och inskolad för uppgiften efter nästan tio år som oppositionsråd. Jag ser det korta året fram till valet som en tjuvstart på nästa mandatperiod. Det nya styret kommer att tydligt gå ut med sin nya inriktning. Även om vi inte hinner genomföra mycket på ett år skall vi i det nya styret skapa förutsättningar att i valet i september få bekräftelse på att vår nya inriktning har vunnit väljarnas förtroende. Får vi förnyat förtroende har vi fyra år till på oss att genomföra den realpolitik, som vi tror skulle skapa ett bättre Arboga åt oss alla.

22 personliga frågor till Andreas

1. Vem är du?
   – Jag är nyfiken, praktisk och modig.
2. Vilken människa har betytt mest för att du har blivit den du är idag?
   – Jag väljer min mor, Ingrid. Tätt följd av min far, Bjarne. Efter min mor har jag vetgirigheten och det politiska intresset. Min pappa har lärt mig omtänksamhet och betydelsen av föreningsliv.
3. När känner du sann och äkta lycka?
   – När jag är ute i skogen med min familj.
4. Vad fyller dig med den största tacksamheten?
   – Den kollektiva trygghet vi har i vårt land.
5. Vilka egenskaper uppskattar du mest hos andra?
   – Jag gillar människor som är ärliga, modiga, glada och diskussionslystna. Jag älskar att dricka kaffe och diskutera med folk.
6. Vem är bäst på att få dig att skratta?
   – Min dotter Molly, 5 år. En rikskändis på scen som jag alltid uppskattat för hans humor är Claes Malmberg.
7. Vem är din största politiska förebild?
   – Jag tycker om Olof Palme. Hans förmåga att tala till människor. Så klok och alltid så omtänksam.
8. Vem i hela världen skulle du vilja ha som kollega?
   – Carroll Shelby, när han ännu var i livet. Han skapade så kallade muskelbilar på 70-talet och var en fantastisk ingenjör och tekniker.
9. Vad skulle du vilja ha mod av att våga?
   – Allt som kräver extra mod har jag provat på. Hoppat fallskärm. Kastat mig ut i bungyjump. Kört vattenskoter i mycket hög fart.
10. En okänd talang?
    – Jag är duktig på att baka tårtor. Det är jag som bakar födelsedagstårtorna i familjen. Det har jag gjort många, många gånger.
11. En talang du önskar att du hade?
    – Jag skulle vilja vara duktig på att spela gitarr eller trummor.
12. Vilken årstid föredrar du?
    – Hösten tycker jag bäst om.
13. En frestelse du inte kan motstå?
    – En rökig whisky och mörk choklad.
14. En favoritfärg när du klär dig?
    – Jag tycker om lila. Mörklila var temat på vårt bröllop.
15. Ett resmål som lockar dig som du ännu inte besökt?
    – Japan. De har en otroligt häftig kultur och och intressant teknik.
16. Vad är det värsta du vet?
    – När människor blir orättvist behandlade.
17. Om du visste att du inte skulle kunna misslyckas, vad skulle du göra då?
    – Ställa mig på en ölback i Kungsträdgården och hålla ett brandtal, som om jag vore Olof Palme.
18. Vad måste alltid finnas i ditt kylskåp?
    – Ägg.
19. Någon film som betytt särskilt mycket för dig?
    – Jag älskar att titta på gamla tecknade filmer, som jag själv såg som barn, tillsammans med min son. Och se om han reagerar och upplever samma känslor som jag gjorde, när jag var barn.
20. Vilket instrument är vackrast att lyssna på?
    – Om jag måste välja ett, väljer jag gitarr.
21. Om du möter Gud på gatan, vad skulle du säga då?
    – Var har du varit?
22. Din sista måltid, vad vill du bli serverad?
    – Då väljer jag en oxfilépasta med ett gott glas rött vin.