Vad väntar vi på?

Ordet Amen betyder bl.a. Sannerligen eller Det är sant. Att ordet Advent betyder ankomst är sant. Som barn trodde jag att Advent betydde Att vänta. För vänta var ju vad man fick göra.

Först fick vi vänta på Lucia, som är idag. Sedan måste man vänta på att jullovet skulle börja. Och därefter följde den långa väntan på julklapparna, elva sega dagar efter att man tagit av sig stjärngossestruten.
Ja, det är mycket att vänta på den här tiden på året. Ljusare tider t.ex..
Speciellt längst upp i Norr. I Kiruna går solen inte upp alls idag.
Hos oss är solen denna onsdag uppe mellan 8:50 och 14:56. Men det är mörkt ändå alldeles för stor del av dygnet. Så vi behöver Luciatågen som lyser upp tillvaron. Och adventsbelysningarna, gärna uppsatta redan i dystra november.

Vi får vänta på posten

Nu väntar vi på att få skicka julkort till varandra. Och brev. I god tid. Det objektiva Demoskop visar att bara 64 procent av breven nådde mottagaren dagen efter att de postats. Som jag misstänkte har alltså PostNord tjuvstartat med nästa års regel, att det ska ta två dagar för ett vanligt brev inom landet. Som ”kompensation” för denna försämrade service rekordhöjer posten brevportot, från 7 till 9 kronor.
Det beror enligt PostNord på att folk inte skickar så många brev längre. Förlåt
en obildad krönikör, men om det finns färre brev att transportera borde det bli
lättare jobb för PostNord och därmed billigare för oss.
Kanske allt färre brev blir så mycket billigare för PostNord att brevbärarna kan börja bära ut post också på lördagarna igen. Och på julafton, som Post-Anders i Skinnsberg gjorde när jag var ung. Men så blev han också inbjuden i flera hus på lite förtäring, eftersom det var jul.

Väntan på en förebild

Julen, ja. Den firar vi som minne av Jesu födelse. ”Jesus är en fantastisk förebild”, skrev någon i en dagstidning härom dagen. Förebild, ja verkligen. Jesus ställde alltid upp på de tilltufsades sida, talade och åt med dem som ingen annan ville ha att göra med. Han ”rev i” ibland åt människor som tyckte att de var bättre än andra. Men Jesus betonade alltid värdet av att förlåta.
Som 12-åring var Jesus i templet i Jerusalem och talade med de andra, vuxna, judarna. I Jerusalem alltså. För sådär 2000 år sedan, mer än 500 år innan Muhammed föddes. Så det är länge sedan han levde på jorden, den Jesus vars födelse i ett stall i Betlehem vi uppmärksammar om en och en halv vecka.

Väntan på ny minister

En fridfull julhelg önskar jag mig. Trots att jag säkert kommer att påminnas om hurdan utrikesminister vi har. Hon heter Margot Wallström, s, och kritiserar den gränslöse Trump för att han ensidigt erkänt Jerusalem som Israels huvudstad. Själv sitter hon i en regering, s och mp, som ensidigt erkänt det gränslösa Palestina som stat.
När fransk eller engelsk polis skjuter terrorister är hon tyst. När israelisk polis skjuter palestinska terrorister så kallar Margot Wallström det gång på gång för ”utomrättsliga avrättningar”.
Det är bara att vänta. På att få henne ersatt med en opartisk utrikesminister. Så att vårt land åter ska bli känt som en nation av fredsmäklare.
För fred är ju vad vi önskar oss nu i advent. Och frid. Amen.