”Du borde skämmas!”

Min bästa kompis sen skol­tiden och jag brukar prata om att våra barn inte ens kommer i närheten av de dumheter vi gjorde när vi var unga…

Vi skrattar åt minnena, ibland ryser vi och ibland känner vi till och med att det är tur att vi lever. Samtidigt tänker vi på dagens unga och vad de kan råka ut för eller inte.

Vad beror det på – att vi gjorde så mycket vågat och tokigt när vi var tonåringar?

Jag tror det handlar om 68-revolutionen! Om tiden för protester och att testa gränser. Vi protesterade och testade!

Självklart testas det idag också – men förr var det mesta så mycket strängare.

När jag växte upp började allt hända! Friheten blommade ut åt alla håll – allt var liksom okey. Från att röka hasch på skolgården till att slänga behån och ägna sig åt make love – not war.

”Den svenska synden” chockerade omvärlden och vi hängde på! Alltmedan våra föräldrar bad, vädjade, hotade och satte utegångsförbud.

Föräldrarna satte regler – och vi bröt dom! Vi protesterade och vi testade!

Numera har allt redan hänt. Allt är hyfsat fritt och mina egna barn växte upp i en demokratisk jämställdhet med sina föräldrar. Vi pratade med dem om allt, inget var tabu. Information om rökning, droger och oskyddad sex kom till våra ungar från alla håll. Det behövdes liksom inga förbud från föräldrarna. Våra tonåringar hade redan fattat allt. Därmed fanns det ingen särskild lockelse till att testa det förbjudna. Det förbjudna fanns ju nästan inte.

Det tröstar vi oss i med i alla fall – skolkompisen och jag när vi tittar på gamla foton, fyller i minnesluckor för varandra och ömsom gapskrattar, ömsom tittar oss omkring så att ingen hör vad vi pratar om.

Men skäms – det gör vi inte! Varför ska man skämmas över sin h­istoria?

En del vill inte prata om sin ungdomstid eller sitt förflutna över huvud taget. De vill inte tänka på före detta flickvänner och pojkvänner – och heller inte minnas såväl roliga som mindre roliga händelser.

Varför då? Jo, de skäms.

Skäms för ”ungdomssynder”, över vad folk ska tycka, kanske rädda för partnerns svartsjuka.Svartsjuka är ett problem men något att jobba med och utvecklas kring kanske.

Så dumt att skämmas över sitt förflutna! ”Either it’s a blessing or a lesson” som man säger på engelska.

Antingen hände det något bra av det du gjorde eller också lärde du dig en läxa.Njut av minnena, var glad över människor ur ditt förflutna som bidrog till den du är idag.

För mig känns det ledsamt när folk blir besvärade om man påminner dem om ungdomstider. När en del av den person de är – ska förnekas. När deras historia ska glömmas, kanske fördömas – bli något de skäms över.

Att våga vara sig själv är något alla borde prova på. Att inte bry sig om elaka tungor eller menande blickar. Det handlar om frihet men också om glädje och utveckling.

Att våga – och att inte skämmas.

På min vägg i köket har jag en bild som säger ”I’m slowly becoming the person I´ve should have been a long time ago” – ”Sakta börjar jag bli den person jag skulle ha blivit för länge sedan”.

Och så är det – hela tiden. Om man lär så länge man lever – så vågar man. Då struntar man i skitprat och dömande blickar – då utvecklas man – och blir den person det en gång var menat att man skulle bli – innan märkliga regler, förbud, skvaller, rädsla, förtryck – som kan leda till dålig självkänsla.

Och glöm trångsyntheten som ryter: – Du borde skämmas!För det borde du inte alls!

”I’m slowly becoming the person I´ve should have been a long time ago!”