En ung kvinnas begravning

Idag kära läsare har jag varit på den 5e begravningen av en substansanvändare denna månad februari 2023. En ung kvinna har dött för att hon tog något hon trodde hon visste vad det var, men det var blandat med något helt annat, en dödlig dos.

Den här kvinnan ville inte dö, hon ville bara känna sig lite normal för en stund, bara dämpa sin iver, sina tankar, sin ångest men det blev inte så. I många år har denna unga kvinnas föräldrar försökt med allt för att hjälpa. De har sökt psykologhjälp, social hjälp hos beroendegrupper, betalat enorma summor i sin jakt på ett svar som kan hjälpa.

De har också vakat dagar och nätter i sträck, riskerat att förlora sitt företag, tagit emot samhällets spott och spe och samhällets funderingar och spekulationer vad de kunde ha gjort mot sin dotter så hon hamnade fel. De gjorde inget galet, de gjorde antagligen ett lika bra eller bättre jobb som föräldrar än dig. Den här unga kvinnan lämnar efter sig en liten son, en liten pojke som alltid kommer fundera på varför?

En liten knatte som inte får dela resten av sitt liv med den som älskade honom mest. Hon lämnar också efter sig två syskon, en mamma, pappa, mormor, morfar och farmor. vem ska trösta dem? Vem ska hjälpa dem att orka resa sig igen. De kommer att sjukskriva sig, psykologhjälp, kanske förlora sitt företag, behöva mediciner för att orka ta hand om den lilla pojken, för att kunna sova och för att orka leva vidare.

Ingen av dessa personer kommer någonsin att bli sig själva igen. De har nu upplevt något som inte går att återställa. Deras dotter, pojkens mamma, deras barnbarn, deras syster hade behövt en hjälp som faktiskt inte finns i vårt land. Den finns inte för den kostar för mycket!

Ja du hörde rätt den kostar för mycket! Vad blir kostnaden nu, när 10 personer behöver hjälp istället för en? Vi vet idag att beroendesjukdomen missbruk är en kronisk förändring av hjärnans belöningssystem och till belöningssystemet kopplade områden av hjärnbarken.  Det finns idag inga effektiva metoder att “backa bandet” när ett beroende väl har uppstått, även om sådan forskning pågår.

En kronisk sjukdom precis som diabetes eller hjärtsvikt och som behöver livslång uppföljning. Den här unga kvinnan fick ingen uppföljning eller läkarvård eller hjälp, sånt som alla andra kroniskt sjuka får, de som inte lider av den kroniska sjukdomen missbruk vill säga. Känns det inte rent löjligt och borde vi inte skämmas för vår tafatthet, vår nonchalans och vårt skylla ifrån oss?!

Denna unga kvinna som nu begravts led av en kronisk sjukdom som inte behandlats, hon led inte av bristande karaktär. Många är de som sagt släng ut henne på gatan, hon ska nå den hårda botten (Rock bottom) tro mig hon hade varit där. Men ok då ska jag väl säga till min kroniskt hjärtsjuka far – ut på gatan med dig! Bäst du når den hårda botten så du kommer till insikt! Eller till min diabetessjuka bror detsamma? Eller?

Idag har jag varit med och begravt en ung kvinna, en kvinna som var ljuset för så många, ett ljus som nu släckts och aldrig mer kommer brinna.

“A”