Är vi redo att ta steget upp till division 3?

Underläge 0-3 efter en spelad halvlek på IP mot Irsta IF. Många spelare hänger med huvudet ordentligt på väg in i omklädningsrummet. Flera såg ut som att matchen redan är färdigspelad fast det återstod 45 minuter. Första halvlek gav de flesta en tankeställare. Väl inne i omklädningsrummet var det knäpptyst. Man kunde tro att någon hade dött och vi vägrade acceptera det.

Under 10 minuter pratade vi ihop oss. Vi skulle hitta tillbaka till vår aggressivitet och fightas i alla närkamper. Vi skulle ta den där extra löpmetern trots att man egentligen var helt slut och ville byta. 

Allt vi gjorde i 45 minuter skulle vara för lagets bästa. 

Vi skulle visa hjärta och stolthet för varandra och KFF!

Andra halvlek igång. Abdiboqor driver in i Irstas straffområde och dras ner. 

Straff! 

Alen är iskall och sätter straffen. 1-3! Vi fortsätter att äga bollen och skapa heta målchanser men Irstas målvakt Marcus Odelberg är riktigt bra! 

Skott i utsidan av stolpen i matchminut 60. Fem minuter senare glidtacklar Abdiboqor på mittplan, missar bollen, träffar smalbenet på en Irstaspelare. 

Rött kort! 

En man mindre! 

Irsta tar över bollinnehavet och försöker vila med boll. 

Vi sätter press. Åkerström får ett fint instick i straffområdet av Tobbe. Han skottfintar sig förbi en försvarare, skottfintar nästa försvarare och sätter reduceringen iskallt med vänsterfoten. 

2-3! Tio minuter kvar! 

Vi flyttar upp allt vi har. 

Elis får in ett inlägg till Alen i straffområdet som på halvvolley får iväg en projektil upp i krysset. 

Offside!

Närmare än så kommer vi inte. När jag i efterhand kollar på matchen bubblar ilskan upp igen. 

Förlusten i omgång 16 mot Irsta IF sved! 

Men. 

Det är otroligt viktigt att kunna få bort mörkret och negativa tankar efter förlust som glädjekänslorna efter en seger. 

Man får inte älta för mycket utan lägga energin på kommande match istället.

Träningen efter matchen handlade således om att få förgående match ur systemet, fysiskt och mentalt.

I omgång 17 spelade vi mot Västerås BK30. Det blev en vinst med 6-0. Emil fick hålla nollan och laget spelar ett bra kollektivt försvarsspel. Samuel ”Lulle” Karlsson fick starta för första gången och stod för en trygg insats som mittback.

Omgång 18 och IFK Västerås gästade IP. Slutresultat 2-2.

Fyra omgångar återstår. Gideonsbergs IF leder serien med fyra poäng före Arboga Södra IF. 

Vi befinner oss på en tredjeplats, två poäng efter A-rboga. Irsta IF finns också med och kämpar om seriesegern, en poäng efter oss.

Är vi redo att ta steget upp till division 3? 

Förluster mot Oden och FC Västerås, två matcher som vi bör vinna, samt oförmågan att stänga och spela av matchen senast mot IFK Västerås tyder på att vi inte är det. 

Men. 

Det återstår fyra matcher. 

Tre derbyn. 

I nästa match mot Arboga har vi en fantastisk möjlighet att ta kliv i vår mognadsprocess.

Nästa motståndare är bra. Framför allt har de två spelare som på division 4-nivå är fantastiska. Rio Babovic och Dervis Grabus, 42 mål tillsammans. 

Dervis är överlägsen på den här nivån i ytan framför backlinjen. Placera de två i IK Oden och Oden blir ett topplag. 

Här behöver vi vara ödmjuka.

I dagsläget har vi alla spelare tillgängliga. Jag håller tummarna för att telefonen inte ringer lördag morgon. 

Det brukar sällan vara nån som ringer på matchdagen för att snacka skit. Samtal på matchdagen innebär sjukdom.

Arboga Södra IF – Köping FF, lördagen den 14 september kl. 15.00. Ekbackens konstgräs.

FORZA KFF!

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.