Debatt: ”Att skilja på sak och person är en konst som inte alla behärskar”

Under torsdagen, den 15 november 2018, publicerade Magazin24 en debattartikel från Elizabeth Salomonsson (S) med rubriken ”Maria Liljedahl (SD) talar i egen sak!”. Den kan du läsa här.

Nu svarar Maria Liljedahl (SD):

Att skilja på sak och person är en konst som inte alla behärskar, något som Elizabeth (S)alomonsson tydligt bevisar. I stället för att bemöta fakta, beskyller hon mig för att vara ute i egen sak enligt Surt-sa-Räven-Om-Rönnbären-principen. Och det är givetvis enklare att göra personangrepp än att lägga fram sakliga argument − i all synnerhet när man inga har.

Det som har triggat Salomonssons personangrepp på mig är att jag i tidigare insändare har påpekat och ifrågasatt den gällande ordningen för Köping kommuns politiska styre. För det första menar jag att fyra kommunalråd, hel- eller deltidsanställda, är för många för en kommun med bara lite drygt 26 000 invånare. Jämfört med andra kommuner av samma storlek är det lätt att se att Köping sticker ut. Enköping med 27 000 invånare är ett exempel. Här finns tre heltidsanställda kommunalråd och av dessa något som jag länge har efterlyst i Köping: ett oppositionsråd. En sådan ordning ger den politiska oppositionen insyn i verksamheten och är att betrakta som en demokratisk självklarhet, i all synnerhet för en kommun som Köping som inte nog kan betona vikten av invånarnas insyn och delaktighet.

Enligt Salomonsson är min argumentation för ett oppositionsråd en ny fråga för mig, helt sprungen ur personliga och inte minst ekonomiska motiv. Inget kan vara mer fel. Jag ifrågasatte ordningen för flera år sedan, långt innan jag blev SD:s gruppledare i Köping och det finns gammal mailväxling som kan bevisa detta.

Salomonssons syn på oppositionsråden i till exempel Arboga, Kungsör, Sala och Västerås får tala för sig själv. Enligt hennes förmenande är de bara ute efter att tjäna pengar och få förmåner. Tanken på att drivkraften kan vara en annan och att det tar tid att sätta sig in i vad som händer i kommunen och att granska ledningen har tydligen inte föresvävat henne. Att vara oppositionsråd utan ”utpekat ansvarsområde” är långt ifrån den behagliga tillvaro som Salomonsson vill påskina och hennes misstänkliggörande av oppositionspolitiker är direkt obehaglig. Det finns ingen naturlag som garanterar socialdemokraterna ett evigt maktinnehav i Köping, och den dagen partiet hamnar i opposition blir i alla fall inte jag förvånad om ropen på oppositionsråd kommer att skalla högt.

När man dessutom ser på årets val som helhet får man en konstig smak i munnen av att läsa Salomonssons ord om respekt för valresultat och demokrati.

Maria Liljedahl, SD