Det våras för restaurangen i kvarteret

Janina Isaksson ville bli forskare eller frisör. Hon blev entreprenör. I Arpihuset på Östra Långgatan i Köping driver hon Waffle Lounge där god service, våfflor och husmanskost, lagad från grunden, får allt fler gäster att hitta dit.

Vi träffades i söndags när restaurangen var stängd, i de lokaler som köpingsborna mest förknippar med Optiker Lund, en firma som höll till i dessa lokaler i många år.

När Janina tog över Waffle Lounge sommaren 2023 serverade hon till en början belgiska våffflor, pannkakor, crepes, sallader, grillad ciabatta, sallader, milkshakes och juicer.

I dag är det framför allt den svenska husmanskosten som lockar allt fler till lunchen.

Kött, fisk, vegetariskt finns alltid på dagens meny.

– Det kan vara Wallenbergare, strömming med potatismos, krispig kyckling, kålpudding, flygande jakob. Kul att ta fram gamla svenska klassiker på menyn, som femöring – pannbiff med lök, stekt ägg, potatisklyftor.

Janina delar sin tid mellan att ta emot beställningar vid disken, laga mat i köket och servera tallriken med den upplagda maten till gästerna.

I köket finns Taher Husseini några dagar i månaden, hjälper till med planering och förberedning av vissa maträtter. I teamet ingår också Veronica Karlsson, Lama Shamso och Lukas Egeberg.

Janina är uppvuxen i Köping. Hon är äldst i en syskonskara på fyra barn. Föräldrarna var unga.

– Jag föddes när min mamma Vivianne var 16, och vid 19 års ålder var hon trebarnsmamma. Att vara storasyster formade mig till att bli ansvarsfull och självständig. Min mamma var den snällaste människa jag känt, och hennes tidiga bortgång när jag var 20 år gammal satte djupa spår i mitt liv.

Pappan Paavo jobbade med bilar och rörde sig ständigt runt i olika fordon – Cadillac, Camaro och van – medan mamman var hemma. Bilarna och raggarkulturen var en naturlig del av vardagen, något Janina bokstavligen växte upp i.

Som barn drömde Janina om att bli forskare eller frisör. Det blev hotell-och restauranglinjen på Ullvi­gymnasiet. Sedan arbetade hon i kök på förskolor.

– Vägen till restauranglivet var allt annat än spikrak. Intresset för mat och människor fanns där tidigt, men jag såg inte detta som ett yrke. Provade på olika jobb. Jobbade som barnskötare inom barnomsorgen. Drev en städfirma i Arboga under fem år. Samlade erfarenheter och lärde känna mig själv.

Det var först när Janina började arbeta extra i restaurangmiljö, Falkboet och Hantis, som något föll på plats.

– Tempot, gemenskapen och den direkta kontakten med gästerna väckte en känsla av mening, som jag inte känt tidigare.

När Janina ville starta en egen restaurang tittade hon på flera alternativ – Skoftesta, Atos och Östra Långgatan, där det bedrivits restaurang­verksamhet i några år sedan optikerfirman upphört.

–Här kunde jag kliva rakt in och fortsätta utan att behöva stänga, renovera stort eller ta de dyra investeringar, som de andra alternativen hade krävt. Här var det bara att köra igång.

Lokalen är liten men genomtänkt, med runt 34–35 sittplatser, soffhörna och en varm, nästan hemmalik känsla. Och mitt i allt: en hylla med gamla kaffekoppar. Det var där idén började ta form på riktigt. När Janina stod och vände och vred på retro-kopparna – 60-tal, engelskt porslin, nostalgiskt och blandat – kom tankarna om vilka hon ville nå.

– Kopparna blev mer än inredning. De blev en snackis, något som väcker minnen av barndom, mormor och ”hur det var förr”.

Att ta steget till egen restaurangföretagare kom dock inte utan tvekan. Tankarna snurrade kring ansvar, ekonomi och risken att misslyckas. Samtidigt fanns en stark vilja att skapa något eget – en plats där hennes värderingar, smaker och sätt att möta människor kunde få ta plats fullt ut. Beslutet växte fram långsamt, men när det väl var taget kändes det självklart.

När känns jobbet meningsfullt?

– För mig är matlagning mer än recept och råvaror – det är ett sätt att uttrycka omsorg. Gästen som kommer in för att äta lunch. Stamkunden som alltid beställer samma rätt. Kollegan i köket som behöver stöd när tempot är som högst. Att få bidra till någons dag, om så bara för en lunchrast, är det som ger arbetet mening.

Janina beskriver restaurangen som ett levande rum, där stämning och bemötande är lika viktiga som smaken på tallriken. Ambitionen har aldrig varit att imponera med det mest avancerade, utan att laga mat som känns ärlig, trygg och genomtänkt.

– Det finns en stolthet i att göra det vardagliga riktigt bra – att låta kvalitet och omtanke gå hand i hand.

Samtidigt är drivkraften också personlig. Restauranglivet kräver mycket, både fysiskt och mentalt, men ger också tillbaka i form av energi och sammanhang. För Janina är det i rörelsen, i sorlet och i arbetet tillsammans med andra som hon hittar sin motivation. Det är där, mitt i vardagens intensitet, som hon känner att hon är på rätt plats.

Hur är det att driva restaurang i en liten stad?

– Att driva restaurang i en mindre stad som Köping innebär särskilda utmaningar. Underlaget är begränsat, ryktet sprids snabbt och varje beslut får större konsekvenser än i en storstad där flödet av gäster är konstant. Det gäller att ständigt vara lyhörd – för gästerna, för ekonomin och för omvärlden. Små förändringar i råvarupriser, el eller personalfrånvaro märks direkt i verksamheten.

Samtidigt finns krav och förväntningar på tillgänglighet och närvaro. Som krögare är Janina inte bara ansvarig för maten, utan också för helheten: personal, schema, inköp, myndighetskrav och relationen till gästerna.

I alla utmaningar finns också en styrka. I Köping känner många varandra, och relationerna blir personliga.

– När gästerna återkommer, ger feedback och visar uppskattning skapas en lojalitet som betyder så mycket.

För Janina handlar det om att stå stadigt, vara konsekvent och våga tro på sin idé – även när det blåser.

– Maten är navet, men det är mötena runt borden som ger platsen dess själ. Jag ser varje gäst som en individ, inte som en i kön, det personliga bemötandet har blivit en av verksamhetens största styrkor. Ett leende, en igenkännande nick eller några ord i förbifarten kan göra stor skillnad.

Relationen till personalen är minst lika viktig. I köket och i serveringen krävs samspel, tillit och respekt.

– Jag lägger stor vikt vid att skapa en arbetsmiljö där alla känner sig sedda och delaktiga. När tempot är högt och pressen stor är det sammanhållningen som gör att arbetet fungerar. Maten blir ett gemensamt ansvar – något man bär fram tillsammans.

Framtidsdrömmar?

– Framtidsdrömmen för mig handlar inte nödvändigtvis om att växa snabbt eller bli störst, utan om att bygga hållbart. Att orka länge, att fortsätta tycka om det jag gör och att utveckla restaurangen i takt med livet – snarare än på bekostnad av livet.

Janina drömmer om att förfina konceptet ytterligare, att våga prova nya rätter och idéer utan att tappa den grund som gästerna känner igen.

– Små förändringar, genomtänkta val och en stadig riktning framåt är viktigare än stora språng. Samtidigt finns en vilja att ge mer utrymme åt kreativiteten – att låta inspiration, säsong och lust styra ännu mer.

På ett mer personligt plan finns också önskan om balans. Att skapa rutiner som ger plats för återhämtning, relationer och ett liv utanför restaurangen. För Janina är framgång inte bara fulla bord, utan känslan av att ha skapat något som skänker mervärde – för henne själv, för gästerna och för Köping.

Men om du tänker stort?

– Oj, då tänker jag på ny inredning, tapetserade väggar, kvällsöppet, alkoholtillstånd och nytt namn, säger Janina och ler stort.

19 frågor till Janina Isaksson

1. Vem är du i tre egenskaper?
   – Glad, envis och tålmodig
2. När känner du dig lycklig?
   – När jag lyssnar på musik och när jag gör mig i ordning för dagen.
3. Vad fyller dig med tacksamhet?
   – Att jag har tre fantastiska barn och att restaurangen går bra.
4. Vilken människa i ditt liv har betytt mest för att forma dig?
   – Min pappa, som lärt mig att man inte får någonting gratis. Och mormor, som varit min kvinnliga förebild.
5. Vilka egenskaper uppskattar du mest hos andra?
   – Ärlighet och humor.
6. Vem är bäst på att få dig att skratta?
   – Mina barn, Kasper, Emanuel och Emilia. De har ärvt min humor.
7. Vad skulle du vilja ha mod att våga?
   – Säga nej på ett respektfullt sätt utan att någon annan blir sårad.
8. En okänd talang?
   – Jag har varit med och byggt två hus med egna händer.
9. Vad skulle du vilja lära dig?
   – Att tapetsera.
10. Ett språk du skulle vilja tala?
    – Finska, för jag har många finska släktingar.
11. En frestelse du inte kan motstå?
    – Snickers Creamy.
12. En favoritfärg när du klär dig?
    – Terracotta.
13. Din bästa årstid?
    – Hösten.
14. Ett favoritcitat som inspirerar dig ibland?
    – Gör om och gör rätt.
15. En favoritbok?
    – Bibeln. Har läst hela bibeln, flera gånger.
16. Vilket instrument är vackrast att lyssna på?
    – Saxofon.
17. Vad måste alltid finnas i ditt kylskåp?
    – Smör.
18. Om du mötte Gud på gatan – vad skulle du säga?
    – Förlåt mig alla mina synder.
19. Din sista måltid i livet, vad vill du bli serverad?
    – Makrill, knäckebröd med mycket smör och en kopp te.