Energi och Vattenunion i Mellersta Östern

På 1950-talet började Israel, Syrien och Jordanien avleda vatten från Jordanfloden och Genesarets sjö, regionens främsta färskvattenreserver. Tyvärr resulterade det i att vattennivån i såväl Genesarets sjö som Döda havet sjönk. Bara under 2007 sjönk vattennivån i Döda havet med en hel meter, till 420 meter under havsnivån.

Så kunde man inte fortsätta. Nu gällde det att satsa på avsaltning av havsvatten. För Israels del började man avsalta vatten från Medelhavet och Röda havet. Men salthalten var hög, omkring 4 %, mot Atlantens och Stilla havets dryga 2 %. Vattnet som måste returneras till havet fick inte innehålla skadligt höga halter salt. Därför kunde man inte ta ut mer än 10 % sötvatten.

Brist på sötvatten – avsaltning av havsvatten är lösenordet
Sötvattenbrist är ett världsproblem. Av allt vatten på jorden är omkring 97 % saltvatten och av sötvattnet är omkring två tredjedelar bundet i is. Återstår en tredjedel som är tillgänglig för konsumtion. Det räcker inte.

”Energi- och Vattenunion”
När människorna i Mellersta Östern inser vilka enorma resurser de har till förfogande och att de bara kan frigöras om man slutar hata för att i stället tillsammans bygga välstånd, kan en negativ utveckling vända till något positivt.

Alla länder från Stilla havet upp till Libanon och Syrien bör gå samman och bilda en ”Energi- och Vattenunion”. I Europa bestämde sig sex länder för att bilda Kol- och stålunionen på idégrunden ”Aldrig mer krig”. Kol- och stålunionen har sedan utvecklats till EU, ett EU som haltar men där vapenskramlet mellan länderna tystnat. Varför inte ta efter Europa? Inget område på jorden har så goda förutsättningar att lyckas i ett gemensamt välfärdsbygge. Större delen av befolkningen i Mellersta Östern, Afrikas horn och Arabiska halvön hör ju dessutom släktmässigt ihop; alla anser sig härstamma från Abraham – observera – även palestinierna!

Jemens och Somalias långsträckta stränder med närliggande landskap skulle kunna omvandlas från öken till gröna odlingslandskap. De skulle kunna försörja stora delar av världen med frukt och grönsaker. Arbete och välstånd skulle skapas.

Sötvattnet skulle ledas norrut och försörja länderna på båda sidor om Röda havet och alla länder ända upp till Libanon och Syrien med sötvatten.

Men det går åt mycket energi!
Rätt så, men då har vi hamnat rätt, rent geografiskt, för just här håller naturen med outtömliga fossilfria energikällor – sol, vind, vågkraft, tidvatten och geotermisk energi – flödande energier som alla går att omvandla till elenergi.

Där land gränsar mot världshav kan vågkraft vara en bra lösning. Storskaliga satsningar på Somalias och Jemens kuster skulle kunna skapa välstånd och bidra till fred i hela denna del av världen.

Dessutom kan avsaltning ske när det är gott om energi. När det lugnar ner sig räcker säkert den förnybara energin till kylfläktar, köksutrustning, laddning av bilar etc.

Finansiering
Det handlar om stora investeringar. Avsaltning av havsvatten är en energikrävande och dyrbar process. Rätt – men när kostnaderna för investeringarna väl är avklarade står obegränsade mängder sötvatten, som kan försörja hela den här delen av världen, till förfogande.

Saudiarabien skulle kunna gå i spetsen för en positiv utveckling
Saudiernas utvinning av olja har skapat enorma ekonomiska resurser. Delar av dessa ekonomiska resurser bör gå till nya lönsamma projekt där fossilfri energi räddar miljön och skapar välstånd.

Entreprenörer, FN, EU, Sida – alla är välkomna att delta i satsningar på en grönare värld och ”fred på jorden”!

Varför inte bygga välfärd i stället för att hata och slå ihjäl varandra!