Erik Nivas fotbollströjor kan bli museum i Köping

I fredags (den 21 februari) var den profilerade sportjournalisten och tidigare Köpingsbon Erik Niva en av gästerna i Carina Bergfeldt talk-show på SVT. Där fick Niva frågan om var han eventuellt ska förlägga ett ”museum” med sin samling fotbollströjor. Hans svar: Att Köping var den starkast lysande kandidaten.

Det visar sig att dessa planer har funnits ett tag. Det framkommer i ett pressmeddelande från Ögir-ägarna Per Granberg och Lotta Granberg samt nyss nämnde Erik Niva och även José Saxlund (Manager på Bad Taste Empire i Stockholm).

”Det var inte bara taget ur luften, det finns mer substans än så i uttalandet. Vi har sedan i somras bollat våra drömmar och håller på att omvandla dessa till konkreta planer. Arbetshypotesen är att öppna under 2026, men med den passusen att det är viktigare att de ska bli bra än när vi har invigningen”, står det i pressmeddelandet.

I september 2022 brann den klassiska restaurangen och kulturbyggnaden Ögir ned till marken. Tidigt efter detta fanns planer på att bygga upp byggnaden igen.

”Det har nu gått 2,5 år sedan branden som förändrade våra liv och efter det följde en tid av emotionell bergochdalbana. Vi har nu kommit så långt att vi inte kommer att uppföra en ny byggnad på tomten Ögir 1 utan driver här arbetshypotesen att det ska öppnas parallellt med ovanstående projekt. Platsen vi har tänkt oss är det gamla Godsmagasinet på järnvägsgatan 12”.

Pressmeddelandet avslutas med följande text från Erik Niva:

”Om du visar mig en fotbollströja förflyttas jag omedelbart i tanken. Om jag kan visa dig tusentals och åter tusentals fotbollströjor så tror jag att det är värt att göra ett museum av det.

Fotboll är inte bara världens överlägset största sport – numera är det världens mest omfattande, mest kraftfulla kulturfenomen, hur du än mäter och räknar.

Varje vecka engagerar fotbollen miljarder människor på ett sätt som saknar motstycke, och där människor förr i tiden betalade enorma pengar för Andy Warhol-tavlor eller John Lennon-gitarrer är det idag fotbollströjorna som är de mest eftertraktade popkulturella markörerna och samlarobjekten.

I stora delar av världen är det här självklarheter som knappt ens behöver förklaras, men trots att fotbollen även genomsyrar Sverige nuförtiden så finns det fortfarande inget museum värt namnet som avspeglar det.

Det här är en unik möjlighet att skapa ett sådant. Min samling av fotbollströjor är landets största – drygt 4 000 tröjor stor – och har sedan tidigare varit basen för såväl en landsomfattande utställningsturné och tre olika böcker i ämnet. Nu har samlingen vuxit ytterligare, blivit till en enorm och färgstark mosaik som är både visuell och emotionell på en och samma gång.

En av fotbollströjans stora förtjänster är att den pratar, att den kommunicerar. Ett enda ögonkast räcker för att fylla huvudet med omedelbara associationer och känslor.

Kan du bara koderna går det inte vara likgiltig inför en fotbollströja. De utsöndrar alldeles för mycket historia för det. De väcker beundran, fruktan, samhörighet och nyfikenhet, och de förkroppsligar allt det där som annars är så svåråtkomligt och abstrakt.

Om du ber om ett enda objekt som symboliserar Brasilien i omvärldens ögon så kommer jag att ge dig den klargula landslagströjan. Kroatien? Den schackrutiga varianten. Newcastle, Neapel eller Nantes? De flesta kommer överhuvudtaget inte ha något associationsobjekt – medan vi är en stor skara som direkt och reflexmässigt tänker svartvitrandigt, himmelsblått och gulgrönt.

En fotbollströja är aldrig bara ett plagg. På en och samma gång är de hissade fanor och inbundna historieböcker, unika symboler som berättar om en specifik plats på jorden och om människorna som lever där.

Nu är min vision att skapa ett museum av fotbollströjor – och berättelserna de bär på – med möjlighet att växa och kompletteras av föreläsningar, samtalskvällar och andra nyanser av fotbollskultur.

Andra museum har sin egen ansats för att göra världen omkring oss lite mer begriplig. Min går genom fotbollen, och jag är övertygad om att den är väl så relevant och väl så effektiv som vilket folklivs- eller konstmuseum som helst.”