Fosfor hålls kvar i mark och vatten genom flera samverkande processer som minskar risken för att den transporteras vidare till vattendrag.
I marken binds fosfat kemiskt till mineraler som järn-, aluminium- och kalciumföreningar. Inbindningen är snabb och effektiv i de övre jordlagren, men sker även i vattenmättade förhållanden längre ned i marken. Eftersom grundvattnet rör sig långsamt och varierar i nivå under året finns gott om tid och jord som kan hålla kvar fosforn.
Även biologiska processer spelar en roll. Markekosystemet lider normalt brist på fosfor. Näring som släpps ut från ett avlopp kommer därför begärligt tas upp av växter, svampar och mikroorganismer. Denna näring läggs fast i biomassa (t.ex träd eller stabila humusföreningar) eller sprids vidare i ekosystemet.
Tillsammans gör dessa kemiska, fysikaliska och biologiska mekanismer att fosfor stannar i miljön under lång tid. I forskningsrapporten ”Markretentionsrapporten180507” fastlås att man i normalfallet kan räkna med noll utsläpp av fosfor från ett avlopp som ligger mer än 100 meter från ett utströmningsområde.
PETER RIDDERSTOLPE
Peter Ridderstolpe har en licentiatexamen och bakgrund inom tillämpad ekologi och vattenresurshantering.
Han har arbetat brett med vattenvård, avlopp och resurshushållning i forskning, planering och konsultverksamhet, både nationellt och internationellt. Han utvecklade Öppen VA-planering, grundade WRS AB och är idag pensionerad men fortsatt rådgivande.
REDAKTION
Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se
Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se