Från en frispråkig före detta landslagsman till en eldig spanjor och nu – en grek som inte hetsar upp sig i onödan. Med Panagiotis ”Jotti” Nikolaidis tillbaka i Köping Stars har de stora gesterna ersatts av ett lite större lugn från sidan av SBL-planen.
Den som följt Köping Stars de senaste åren har fått uppleva en berg- och dalbana i resultatväg och också coacher med ett sinsemellan aningen skilt temperament.
Torbjörn Gehrke, han tog ibland motorcykeln till träningen i Karlbergshallen och bjöd på citat som helt oredigerade kunde skickas vidare till vilken kvällstidning som helst och Gabo Loaiza, han viftade gärna med armarna likt en andalusisk väderkvarn under SBL-matcherna och lämnade så småningom Stars under rätt sydländskt bombastiska former.
”Jotti” Nikolaidis – han fick i sin tur lämna 2021, efter sex år som huvudtränare och en numera legendarisk tredjeplats i grundserien (som avslutades i förtid på grund av covid). Dessutom med en utmärkelse till Årets coach säsongen dessförinnan.
Men så kom han tillbaka, som om nästan inget hade hänt.
Eller?
– Det är klart att jag kände mig lite sviken, med tanke på vad vi ändå hade åstadkommit. Samtidigt är vi inte oersättliga, vi coacher. Det finns många duktiga kollegor där ute, där väl även jag har mina kvalitéer. De som däremot inte kan bytas ut hur som helst är alla de ideella människor som sliter som djur för att det ska kunna finnas elitbasket i Köping. Men, ja, visst kändes det när jag inte skulle vara kvar, men samtidigt betyder klubben så mycket för mig och jag visste att jag skulle komma tillbaka en dag.
En sejour i Uppsala och i Alvik senare och så blev det också. Tanken fanns att familjen skulle flytta till Stockholm, men suget efter SBL blev för stort.
Efter fjolårssuccén för Stars, där nämnde Gabo Loaiza tog klubben till en så eftertraktad semifinalplats, hade ”Jotti” förhoppningar om att kunna behålla flera spelare.
Hugo Bergström, Nils Botold, Atle Mellkvist och flera andra fick frågan. Men framgången hade fått ett pris och när truppen skulle spikas inför den nu pågående säsongen, då var papperet blankt.
– Mitt intryck är att laget de spelarna tillhörde nästan blev som en egen klubb i klubben. De fick framgång, men höll nog en för stor distans till den övriga verksamheten. Det tror jag också spelade in när vi försökte få dem att stanna kvar, säger ”Jotti” Nikolaidis, inför fredagskvällens bortamatch mot Uppsala.
Efter en lång och tung period, med många förluster, konstaterar han att vinden verkar ha vänt. Den senaste segern mot Borås, vilket nu betyder en åttondeplats i tabellen, var en tydlig signal om att ingen går säker mot Stars.
Men frågan är förstås: Hur pressad har han varit under de många nederlagen?
– En förlust är jobbigare än en vinst är skön. Så är det ju. Men jag har varit med ganska länge och vet hur det kan vara. Man måste jobba på, men ibland också förändra saker.
Som när den tunge amerikanen Romello White anslöt och Trey Townsend byttes mot landsmannen Marreon Jackson. Ett drag som har gett resultat och nu öppnat vägen mot ytterligare ett slutspel.
Kuriosa i det sammanhanget: Stars lär ha fått ett sexsiffrigt belopp för att släppa Townsend till Dallas Mavericks utvecklingslag i amerikanska G League.
– Vi har många killar med stor potential, men det blev rörigt med importerna i början. Och så kan det bli för en förening med lägre budget än många andra. Man får liksom hoppas på att man själv träffar rätt och de andra, fel.
Men ni träffade inte rätt från början?
– Nej, det kan jag ju inte säga. Det blev en del felrekryteringar. Men några är svårare att förutse än andra. Till exempel att Connor Kochera skulle få hemlängtan och åka tillbaka. Där fick vi tack och lov in en rejäl förstärkning i rumänen Dragos Diculescu.
Som en betydande del i Köping Stars och den elitsatsning som nu pågått under flera år vet förstås ”Jotti” Nikolaidis att det finns förväntningar på SBL-laget. Det ingår, givetvis.
Han förstår att fans, funktionärer och sponsorer hellre går på Bishop Arms (eller valfritt annat uteställe i Köping) efter en seger.
Men då kommer vi tillbaka till det där med temperamentet.
De tre huvudcoacher som har nämnts, Gehrke, Loaiza och Nikolaidis, är förstås tävlingsmänniskor. Men sättet att hantera motgångar skiljer sig åt, åtminstone på ytan.
Där verkar ”Jotti” betydligt coolare än föregångarna.
– Om jag vill hoppa i Köpingsån när vi förlorar? Nej, det är inte riktigt jag. När det går dåligt resultatmässigt är jag väldigt självkritisk, men genom en så sund och objektiv analys som möjligt försöker jag hela tiden bli bättre i min roll, vilket kan få spelarna att prestera ännu mer. Balansen är väldigt viktig för mig och jag var knappast en bättre coach efter att vi, exempelvis, hade slagit Borås, än dagen innan.
Så. Hur mycket vi än försöker locka fram det grekiska (om vi leker med tanken att gemene grek är extrovert och helst pekar med hela handen) blir det svårt.
”Jotti” Nikolaidis åker inte Harley till hallen, eller svär på spanska, utan har snarare gjort lugnet till ett slags varumärke.
Passionen för sporten är däremot fortfarande lika stor och en insikt har, menar han, slagit honom, inför den 50-årsdag han firar på självaste 17 maj:
– Basketen blev mitt öde. Det är väl det jag ska hålla på med här i livet, haha.
Fotnot: Inför fredagskvällens match mot Uppsala får Stars klara sig utan ryggskadade Dragos Diculescu, samt Adam Tafra. Stort fokus för Stars: Hålla borta starka namn som Niklas Larsson, Peter Stümer och Henrik Jädersten, som alla kan hamna i zonen, inte minst skottmässigt.
Uppkast: 19.04
Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se
Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se