Minnesbilden: Driftig och rik – sen gick allt på tok

Han var inte blygsam direkt, diversehandlaren Erik Bellinder från Örebro. Han kom till Köping 1886 som spekulant till Rasells diversehandel som gått i konkurs. Bellinder köpte.

Det var visserligen en gammal träbyggnad men den låg på Stora torget och det var läget som lockade, med torghandeln precis utanför dörren. Kunderna strömmade snabbt till men den 4 juli 1889 tog det stopp. Det hördes trummor på gatorna och kyrkklockorna ringde, Köpings stadsbrand hade brutit ut.

Efter endast två dagar hade halva staden brunnit ner, inklusive Bellinders diversebutik. På andra sidan Stora torget låg Gustaf Arpis järnhandel och den gick samma väg. Kanske var det just stadsbranden, som ledde till deras livslånga vänskap.

Bellinders närmsta granne var ett stort nybyggt privathus som låg i dagens Scheeleparken. Huset ägdes av Ludvig Johansson, som var spannmålshandlare men allmänt kallades ”Korn-Räven”. Varför han kallades så får var och en lista ut.

Huset blev svårt brandskadat och han ville sälja. Bellinder köpte huset, men nu var det bråttom eftersom det fanns konkurrenter. Den största hette Axel Bergendal.

Han hade också blivit av med sin affär i branden men hade redan flyttat in i en ny lokal på Nygatan, några hundra meter söderut från Stora torget.

Efter restauration på rekordtid öppnade Bellinder fyra månader senare Köpings största diversehandel. I mellantiden hade han dessutom på samma tomt byggt upp ett större träskjul som affär, dit han efter bara tre veckor önskade allmänheten välkommen.

Men det fanns ett problem. Köpings borgmästare Schenström ville anlägga en park från kyrkan ner till Stora torget och då måste Bellinders hus bort. Han ville förstås se det annorlunda.

I tio år fick han ha kvar sin affär men sen gjordes en ny uppgörelse. Bellinder sålde tomten och fick istället de avbrunna tomterna söder om torget mellan långgatorna. Huset plockades ner och flyttades till Västra långgatan 1.

Den första hyresgästen blev Café Saga, som faktiskt fanns i huset redan tidigare och helt enkelt flyttade med. Nu hade Bellinder fått smak för byggnation och på Östra långgatan 2, byggde han ett nytt, flott trevåningshus med sin nya affär i gatuplanet (där blomsterhandel Blomverket idag håller till).

Hur hade han råd undrade Köpingsborna?

Det enkla svaret är att staden måste byggas upp igen efter branden. Bellinder ansågs både driftig och kompetent och bankerna ställde upp med lån.

1912 blev det ett stenhus i hörnet Västra långgatan/Torggatan där idag restaurang Krog & Co finns. In i det nya huset flyttade han tillsammans med hustrun Augusta och deras barn. Nu stod Bellinder verkligen på toppen av sin karriär. Ungefär samtidigt köpte han lantegendomen Stulsta och herrgården Fredriksberg utanför Västerås.

På Abrahamsberg i Karlbergskogen byggdes ett sommarhus, ”Tallebo”. Det påstås att han då ställde ut parksoffor för att vila på, längs vägen till sin affär. Tallebo brann många år senare (1937) men den eleganta lekstugan finns fortfarande kvar.

1917 var det dags igen. Bellinder fick reda på att Brandalsunds slott utanför Södertälje var till salu, med kravet att huset skulle vara borta inom en månad.

Bellinder köpte och två månader senare fanns det nerplockade slottet på pråmar i Köpings hamn. 1918 var det uppbyggt igen och nu på Västra långgatan vid korsningen med Järnvägsgatan.

Sverige slapp första världskriget som slutade 1918 men det blev början till slutet för Bellinder.

Efter kriget följde deflation, alltså penningvärdet ökade, vilket är motsatsen till inflation, som vi är vana vid idag. Det var visserligen bra för gemene man, men en katastrof för Bellinder. Fastigheterna föll i värde, bankerna drog öronen åt sig och de stora lånen fick han allt svårare att betala.

Gustaf Arpi lånade ut pengar privat men det förslog inte långt. Erik Bellinder insåg att han var på väg att förlora hela sin förmögenhet och skulle gå i konkurs.

Den 1 juli 1921 hittades han död på vinden i sitt hem.

---

Beställ en inramad minnestavla här ⇒