Minnesbilden: ”Elden är lös!”

Det var den varning som poliskonstaplarna ropade ut på gatorna vid middagstid den 4 juli 1889, den dag då den 10-årige Malakias hade startat det som blev Köpings stadsbrand.

Allt manfolk som uppfattade varningen rusade till sina respektive spruthusbodar och började rulla ut de tämligen enkla brandsprutor som fanns där runt om i stan. Det är förvånansvärt att inte mer än 92 byggnader brändes ner. Alla visste att Köping var en riktig ”kåkstad” men någon riktig brandstation fanns det inte. En av de enkla bodarna ligger ännu kvar mittemot prostgården.

Det första som hände efter branden var att försäkringsbolagen skällde ut staden för att en riktig brandstation saknades och det andra var att alla fastighetsägare fick betala en extra brandförsäkringsavgift.

Arkitekten Theodor Dahl hade precis börjat rita nya vackra hus i Köping och fick omedelbart ta sig an att rita ett ”Slangtorn” byggt i sten. Det var ett hus där slangarna skulle hängas upp efter användning. Ett problem under stadsbranden var nämligen att slangarna läckte eftersom de aldrig hann torka efter användning utan låg och möglade i bodarna.

1891 togs Slangtornet i tjänst och efter en senare ombyggnad döptes det om till brandstation. Den ersattes av den nya brandstationen vid Hultgrensgatan 1959 eftersom det blivit för trångt för brandbilarna att köra ut på Nygatan mellan Karlbergsskolan och badhuset.

Här nedan visas startbilden utan beskärning. Klicka för större bilder.