Minnesbilden: ”Kyrkogatsmålaren”

Slutet av 1800-talets och en stor del av 1900-talets stadsbild i Köping präglades av rivningar och nybyggnation. Hela Byjorden som bestått av ett fåtal smålantbruk och tillhörande åkrar ändrades till bostäder under 1900-talet, ända från Stora Kyrkogatan ner till Ringvägen.
Kyrkogatan är en mycket gammal gata och var i flera hundra år infarten från Bergslagen till Stora torget.

Gatan var på båda sidor bebyggd med små gårdar byggda i trä och vägg i vägg förutom kyrkans två lite större hus, komministerbostaden och klockargården, som var friliggande stenhus. Alla hus utom komministerbostaden, idag kyrkorådets expedition, revs och är idag borta. Som tur är fotograferades alla hus före rivningen.

Arvid Pettersson hette en av dem som växte upp längs gatan tillsammans med sin mor Johanna. De bodde i ett gult hus i gården i sydvästra hörnet Kyrkogatan/Scheelegatan.

Arvid blev så småningom murare och arbetade lite varstans i Köping men lite nostalgiskt kunde han aldrig glömma sitt eget barndomshem. Där ligger idag Köpings Sparbanks första stora egna fastighet. Det är det stora rosa huset med stora inbrottssäkra galler utvändigt längs den gamla bankhallen och kontoret som vetter mot Scheeleparken och mot parkeringsplatsen.

Innan ”bankpalatset” byggdes 1928–30 revs de gamla gårdarna på platsen, bland annat Arvids barndomshem. Som den amatör­målare han var satte han sig före rivningen mitt i Kyrkogatan och målade av gatufasaderna på sitt hus och bort mot kyrkan.

Många Köpingsbor passerade säkert förbi där han satt vid sitt staffli och beundrade tavlan som växte fram. ”Inte dumt alls” tyckte nog många och undrade om inte Arvid kunde tänka sig att måla en likadan till. Och det gjorde han gärna, förstår man, för antalet Kyrkogatsmålningar blev många.

Hur många sådana tavlor målade av Arvid Pettersson det finns vet vi inte. Gissningarna ligger mellan 10 och 100. Min gissning är att kanske det blev 20–30 med samma motiv. Det tar ju trots allt en bra stund att måla en tavla i olja.

Den senaste Kyrkogatsmålningen av Arvid Pettersson som jag sett är signerad 1948. Eftersom åtminstone hälften av husen på tavlan revs 1928 så har han antingen målat av sin egen första tavla eller så hade Arvid Pettersson väldigt gott minne.

Nedan visas startbilden obeskuren i hög upplösning