Motorer, fart och fläkt

Han har sålt bilar i fyra decennier, varit med när bilhandeln gick från lokala tidningsannonser till digital handel och sett Ford-eran i Köping ta slut efter mer än 40 år. Men fråga Anders Lindqvist om hans stora motorintresse och svaret blir överraskande. Bilar? Nej. Då ska det vara två hjul. Helst en Yamaha – och gärna på Isle of Man.

Det finns människor som föds in i ett yrke och människor som väljer det. Anders Lindqvist hamnade någonstans mitt emellan. Familjens bilhistoria i Köping börjar redan 1965. Då flyttade hans föräldrar Rolf och Sylvy Lindqvist från Västerås och etablerade en bilfirma på Kvarngatan, i närheten av minigolfbanan. Tre år senare stod anläggningen som fortfarande förknippas med familjens bilverksamhet färdig.

Genom åren har bilmärkena avlöst varandra. Peugeot hade sin storhetstid på 1970-talet. BMW fanns med fram till 1988 och från 1978 blev Ford en allt viktigare del av verksamheten. Det skulle bli den längsta relationen.
– Ford höll vi i längst. Det upphörde 2022 när Ford-verksamheten i Sverige organiserades om, berättar Anders när vi sitter och samtalar på hans kontor.

Även ägandet har hunnit ta flera vändor. Föräldrarna köpte ut en kompanjon i början av 1980-talet och sålde hela företaget 1988 till en koncern i Uppsala. Sedan kom 90-talskrisen med höga räntor och ekonomisk turbulens. Uppsalaföretaget gick omkull. Då kom nästa generation tillbaka. Anders och hans äldre bror Thomas tog över verksamheten och har sedan 1992 drivit den tillsammans.
– Thomas är inte bara min kompanjon utan min bästa vän i livet. Vi har jobbat ihop hela tiden.

Själv började Anders på företaget redan 1986. I år är det alltså 40 år sedan. Men att han skulle ägna sitt yrkesliv åt bilar var långt ifrån självklart.Som ung var Anders betydligt mer intresserad av mat än av motorer. Under värnplikten hamnade han i Karlskrona och utbildades till kock inom marinen.

Det var ingen symbolisk utbildning för att kunna värma ärtsoppa i fält.
– Jag var kock på båt och fick en rejäl kockutbildning på Marinens intendenturskola. Det var restaurangkök och man fick lära sig grunderna på militäriskt sätt. Sedan följde tio månader till sjöss. Anders ansvarade ensam för maten åt tio personer – från inköp och budget till den färdiga måltiden.

Efter lumpen arbetade han en period på restaurang i Västerås. Han var 19 år och hade träffat Pia, som senare skulle bli hans fru. Ungefär samtidigt var en teknisk revolution på väg in i familjens bilfirma.
Datorn.
Ford bestämde att återförsäljarna skulle datorisera verksamheten. Med dagens mått var utrustningen närmast förhistorisk: dyr, komplicerad och inte särskilt användarvänlig. För Anders blev den ändå vägen in.
– Jag var i den åldern och det föll sig naturligt att jag hakade på. Då slapp pappa Rolf den biten. Anders började i kundmottagningen och fick vara med om övergången från papper och penna till digital administration.

Någon datautbildning?
– Ingen alls. Det var ”learning by doing”.

Det säger en del om de snart 40 år som följt. Bilbranschen har förändrats i grunden – flera gånger. Och bröderna hittade tidigt sina roller.
– Thomas är bilmänniskan. Han har en enorm bilkompetens. Det är hans liv. Jag är administratören. Vi har kompletterat varandra.
Anders blev vd.
När Ford-epoken tog slut 2022 stod bröderna inför ännu en förändring. I dag är verkstaden huvudverksamheten medan bilförsäljningen har fått en mindre roll. Företaget har omkring elva anställda och alla utom ett par arbetar helt eller delvis i verkstadsverksamheten.
–Vi säljer begagnade bilar av alla märken och verkstaden tar också emot alla märken. Dessutom har företaget certifierats för arbete med elbilar.

Det är ganska långt från den verkstad som Anders klev in i på 1980-talet. Men förändringen är medveten.
–Som ledamot i MRF bilhandelsstyrelse sedan 2017 har jag haft en utkiksplats över den svenska bilmarknaden. Först representerade jag Fordhandeln, numera den begagnade bilhandeln.

Och Andes är lättad över att familjeföretaget hann byta inriktning.
– Vi hann ur den, i våra ögon, tråkiga nybilshandeln när marknaden började sjunka. Det kostar väldigt mycket pengar att ha dyra elbilar stående på lager. Vi valde den här vägen fem i tolv och det är vi väldigt glada för. Kanske var vägvalet till och med avgörande för företagets framtid.

Logiken är egentligen enkel. Bilarna som redan rullar på vägarna måste fortsätta fungera.
– Alla de här bilarna måste lagas. Och där kommer vi in i bilden. När nya bilar kostar en halv miljon kronor eller betydligt mer väljer många att behålla bilen de redan äger. Då ökar behovet av service och reparationer.

Få branscher har samtidigt utsatts för lika snabba teknikskiften och tvära politiska kast som bilbranschen. Bensin, diesel, etanol, hybrid och el. Anders märker en osäkerhet hos kunderna.
– I början fick vi många frågor om vad man skulle köpa. Nu tror jag att många har lärt sig att det inte finns någon röd tråd. Ena dagen är diesel bra, nästa dag bensin.

Framför allt har elbilarnas kraftiga värdeförändringar gjort köpare försiktiga, menar han. En dyr bil kan på bara några år tappa mycket stora belopp på begagnatmarknaden.
– Det är därför många är så rådvilliga. Vad ska de göra? Det har gått för fort. Vi har inte varit med på alla parametrar.

Själv tycker Anders att hybridtekniken kunde ha fått en större roll under omställningen. Han anser att elektrifieringen har drivits fram snabbare än marknad, laddinfrastruktur och konsumenter hunnit anpassa sig.
–Men verkstaden måste kunna möta verkligheten oavsett vad kunderna väljer. Bensin, diesel eller el spelar mindre roll. Har den fyra hjul ska vi kunna hjälpa till.

Elektrifieringen är långt ifrån den första revolution Anders upplevt. En inträffade när internet förändrade bilhandeln. Förr annonserade bilhandlaren en begagnad bil i lokaltidningen. Kunden läste annonsen, åkte till bilhallen och tittade på vad som fanns. Sedan förändrades allt nästan över en natt.
– Plötsligt kunde du sitta här och jämföra vår bil med en bil i Malmö. Vi blev väldigt chockade och tänkte: Hur ska det här gå?
Det gick. Branschen anpassade sig.

I dag börjar bilköpet ofta framför en skärm. När kunden kommer in genom dörren vet han eller hon redan vilken bil som är intressant, vad den kostar och hur den står sig mot motsvarande bilar i resten av Sverige.
– Försäljningsinsatsen blir nästan minimal. När kunden kommer till oss vet de vilken bil vi har eftersom den redan är så välexponerad på nätet.

Från papper och penna till datasystem. Från lokaltidningens bilannonser till en nationell digital marknad. Från förgasare och dieselmotorer till högvoltsbatterier. Anders Lindqvist har varit med under hela resan. Ändå är det inte bilar som får honom att lysa upp mest. Det är motorcyklar.
– Bilar har aldrig varit mitt intresse, annat än att jobba med.

Motorcykelkörkortet tog han redan som 16-åring. Sedan dess har han alltid haft motorcykel.
– Jag älskar motorcyklar.

Han har kört till Rom och gjort återkommande resor med vänner. Men den stora upplevelsen kom när han fyllde 50. Familj och vänner gav honom en resa till Isle of Man. Och hans egen motorcykel fick följa med. Den skeppades dit i förväg. Anders flög efter och fick sedan köra den berömda, närmare sju mil långa TT-banan. Fyra varv hann det bli.
– Helt fantastisk upplevelse, ett minne för livet.

Isle of Man TT hör samtidigt till motorsportens mest extrema tävlingar. Banan går på vanliga vägar mellan hus, murar och berg. Förarna måste kunna hundratals kurvor utantill. Anders gör en lokal jämförelse.
– Tänk dig den mindre vägen från Munktorp mot Strömsholm. En väg där 70 kilometer i timmen på många ställen redan känns snabbt. På Isle of Man kan tävlingsförarnas genomsnittsfart över ett helt varv ligga över 200 kilometer i timmen. Det är omänskligt. De kör sju mil på ungefär 18 minuter.

Anders talar om fascinationen men också om allvaret. Isle of Man TT har en lång historia av dödsolyckor och han känner människor med personlig anknytning till tragedier på ön.

Motorcykeln från 50-årsresan finns fortfarande kvar hemma: en Yamaha R1 på 1 000 kubik. Han konstaterar tämligen odramatiskt att han har varit uppe i 300 kilometer i timmen med den.
– Numera blir körningen mer planerad. Varje år försöker jag och några vänner få till åtminstone en ordentlig motorcykelhelg. De senaste åren har resan gått till Orsa.
Målet är egentligen mindre viktigt än känslan.
– Det är för att verkligen kliva in i den där befrielsen. Koppla bort allting.

Behovet av rörelse stannar inte vid motorcykeln. Anders har åkt Vasaloppet sex gånger, sprungit Stockholm Marathon och genomfört Lidingöloppets tre mil på omkring tre timmar.
– Första Vasaloppet gjorde jag 1993 efter att ha sneglat på två diplom som hängde hemma på väggen hos min svärfar, Harry Andersson, som gick bor tidigare i år, 93 år gammal. Har haft förmånen att få leva i en väldigt fin och nära relation med mina svärföräldrar. Svärmor Dagny gick bort 2021, 84 år gammal. Nio mil på skidor verkade fullständigt vansinnigt. Alltså måste det provas. Första gången blev mest en kamp för att komma i mål. Senare återvände han till loppet bättre förberedd och med större glädje.

Sedan 2001 har träningen varit systematisk. Och det är egentligen inte tiderna eller prestationerna som är det viktiga.
– Jag mår bra när kroppen får jobba.

Sedan funderar han ett ögonblick.
– Det är psykologi. Man får syre genom huvudet och får chans att tänka. Det är nog det viktigaste med träningen. Huvudet.

Kanske finns där också en förklaring till hur man orkar driva samma familjeföretag i fyra decennier. För friheten i företagandet har en baksida.
– Här är det ingen frihet. Här är man. Man är kedjad vid rodret.

Orden låter hårdare än han menar dem. För direkt efter kommer tacksamheten. Han talar om medarbetarna, stimulansen, brodern Thomas och möjligheten att under alla år ha funnits nära familjen. Anders föddes i Västerås 1967 men flyttade till Köping som ettåring. Han växte upp på Byjorden, gick på Nyckelbergsskolan, Karlbergsskolan och Ullvigymnasiet. Som ung åkte han skateboard. Det gör han förresten fortfarande ibland.

I Landskrona, nära familjens sommarställe i Skåne, finns en skatepark där han åker tillsammans med sitt sjuåriga barnbarn.
– Jag tycker det är kul. Det är en utmaning att känna att det fortfarande sitter kvar i kroppen.

Numera har Anders och Pia flyttat från Köping och byggt hus i Kvicksund. De har två söner och ett barnbarn, och sommarstället i Skåne har funnits sedan 2011. Brodern och kompanjonen Thomas finns fortfarande nära. Och bilfirman finns kvar.

Så vad återstår att drömma om efter fyra decennier i familjeföretaget, sex Vasalopp, ett maraton, ett Lidingölopp, motorcykelresor genom Europa och fyra varv på Isle of Man? Svaret handlar varken om bilar, motorcyklar eller nya prestationer.
– Med ålderns rätt är det att alla omkring mig får vara friska och må bra.

Han ler åt hur svaret förändrats med åren.
– Det svarar man inte när man är 25. Men det är detta som är viktigast för mig i dag.

21 frågor till Anders

1. Vem är du? Beskriv dig själv i tre egenskaper!
   – Envis, omtänksam, optimistisk.
2. När känner du sann och äkta lycka?
   – När den närmsta kretsen, familjen och mina fantastiska medarbetare, mår bra.
3. Vem är bäst på att få dig att skratta?
   – Ibland min fru. Ibland mitt barnbarn. Ibland en bra kompis.
4. Vad skulle du vilja ha mod att våga?
   – Att inte vara så kontrollerad, våga visa alla känslor.
5. 5. En okänd talang?
   – Att jag är utbildad kock.
6. 6. Av allt du tappat eller förlorat, vad skulle du bli gladast att få tillbaka?
   – Förmågan att få bättre kontakt med närstående som har det tufft.
7. 7. Vilka egenskaper uppskattar du mest hos andra?
   – Jag gillar omtänksamma och envisa människor, som inte ger upp i första taget.
8. Vad skulle du vilja lära dig?
   – Att flyga och få flygcertifikat.
9. Det bästa råd du någonsin fått – och av vem?
   – Att man ibland måste bestämma sig och komma till beslut, på svenska med vacker finsk brytning: ”Man kan inte vara lite gravid”. Det lärde jag mig av Pekka Leander, VD för Ford i Sverige senare delen på 1990-talet. Bosatt i Finland både före och efter VD-skapet i Sverige.
10. Vem i hela världen skulle du vilja ha som arbetskamrat?
    – Mina nuvarande arbetskamrater, utan tvekan!
11. En frestelse du inte kan motstå?
    – Choklad. Mörk, ljus, vilken som helst. Nutella!
12. Vilken blomma väljer du, när du skall överraska din fru med en en bukett?
    – Röd ros, hon får 25 stycken varje år när hon fyller år, för vi träffades den 25:e december.
13. En favoritfärg när du klär dig?
    – Blått och svart.
14. Din bästa årstid?
    – Vintern med skidåkning, sommaren med härliga bad.
15. En prestation du skulle vilja utföra?
    – Segla långt, kanske över Atlanten.
16. Vilket instrument är det vackrast att lyssna på?
    – Jag är ju totalt icke-musikalisk men jag älskar ju musik. När Mark Knopfler spelar gitarr.
17. En bok som givit dig ett starkt minne?
    – Rolf Lassgårds inläsning av Pigge Werkelins tsunamiskildring.
18. Vad måste alltid finnas i ditt kylskåp
    – Nutella.
19. Ett resmål som lockar dig som du ännu inte besökt?
    – Alaska
20. Om du mötte Gud på gatan, vad skulle du säga då?
    – Ha en fortsatt bra dag.
21. Din sista måltid i livet, vad vill du helst bli serverad?
    – Biff med stekt lök och ett stort glas vatten.