När utlovas Köpingsborna löfte om bananodling på Hökartorget?

Många är turerna kring den tänkta vätgasfabriken som Plagazi AB vill starta på området Sjötullen i Köping. Att placera den nya fabriken kring en redan högexplosiv fabrik som Yara tycks inte beröra vätgasfabrikens förespråkare alls. Man har hittat en tomt och där tänker man sig fabriken. Punkt slut.

Företrädare för vätgasfabriken har tidigare uttalat att man inte delar Köpings kommuns bild (samhällsbyggnadsförvaltningens) om den tvivelaktiga placeringen av fabriken på Sjötullen.

Nu går Plagazi ännu längre och vill tysta de människor som bor i närområdet Kungsängen. Man vill nämligen erbjuda dem ersättning för värdeminskning på deras bostäder.

Ja, man går till och med så långt att man kan tänka sig köpa ut de boendes fastigheter. Gentilt kan tyckas, förskräckligt tondövt kan jag tycka.

Vart ska dessa människor ta vägen?

Hur estimerar man värdet på fastigheterna? Hur ska kommunen kunna säkerställa att likvärdiga fastigheter/bostäder kommer att finnas?

Människor lever och trivs på Kungsängen. Nu tvingar man in dem i ett limbo som innebär att de blir förlorare, hur de än gör.

Stannar de kvar riskerar de att bli granne med en högriskfabrik. Väljer de att ta erbjudande om utköp så tvingas de bort från sitt boende  – och till vilket marknadsvärde?

När det gäller ett av Köpingsbornas populäraste rekreationsområde Malmön, dit finns bara en väg som leder till området (om man bortser från sjövägen).

Den vägen kommer i stort sett att passera den tänkta vätgasfabriken. Vad händer om någonting skulle gå snett? Hur säkerställer man säkerheten för människor som bor där?

Ja, frågorna är många men svaren tyvärr knapphändiga. Jag har genom livet lärt mig en del. En sak som fastnat är:

Låter någonting för bra för att vara sant, då är det sällan sant. Lite förenklat skulle man kunna likna det vid kejsarens nya kläder. Man bygger upp en vision av något som egentligen inte finns.

För att anknyta till rubriken så åsyftar jag på det havererade etanolprojektet i Sveg i mitten av 00-talet, då man skulle odla bananer från spillvärmen från en etanolfabrik.

Några bananer blev det bevisligen inte, lika lite som det blev någon etanolproduktion.

Många gröna projekt har inte ens blivit en tumvante. Tyvärr känner jag farhågor att vi inte ens står inför en tummetott i detta projekt.

Eller kommer Köpingsborna kunna äta lokalodlade bananer i framtiden?

Fredrik Andersson
Vanligt Folk i Köpings kommun