På jakt efter vilt och nya byggen

I över 20 år har Niklas Nordkvist byggt, köpt och sålt fastigheter i Köping med omnejd. Med flera bolag, nära 300 hyresgäster och en ny hantverkssatsning fortsätter entreprenören att utveckla nya projekt – samtidigt som gamla visioner lever vidare.

Niklas Nordkvist har sitt kontor på Sjötullsvägen, på våningen ovanför Berggrens Bil. Han är som alltid grönklädd. Hunden Werner, en tysk jaktterrier är med på kontoret.

– Han är döpt efter den ödmjukaste människa jag känner, Werner Vögeli, berättar Niklas och ler.

Niklas sitter vid sitt skrivbord, med många ritningar på bordet, jag sitter på en stol på andra sidan skrivbordet. Vi dricker kaffe under samtalet.

Vad arbetar du med just nu?

– Jag har ju gamla synder i många olika fastighetsbolag, som jag jobbar med. Säljer av fastigheter och sköter förvaltning. Just nu håller vi på att renovera en lägenhet i ett 1700-talshus i Arboga. En av de senaste satsningarna är Hantverksgruppen, som jag ägnar mycket tid åt.

Niklas Nordkvist drog igång Hantverksgruppen för knappt två år sedan, tillsammans med en snickare och en målare. Sedan dess har företaget vuxit och i dag finns omkring 16 personer på lönelistan.

Verksamheten samlar flera olika yrkesgrupper: snickare, målare, murare och fastighetsskötare, men också administrativa tjänster som bokföring och ekonomihantering.

– Tanken är att kunna erbjuda både fastighetsbolag och privatpersoner en bred service inom bygg, renovering och underhåll. Kunderna är en blandning av återkommande fastighetsbolag och privatpersoner som behöver hjälp med allt från mindre renoveringar till större byggprojekt. Någon större marknadsföring har företaget ännu inte satsat på. Vi har inte ens hunnit skaffa en logga än, men det verkar gå bra ändå.

Det väckte stor uppmärksamhet när Niklas år 2015 köpte den gamla Armaturfabriken vid Järnvägsgatan i Köping. Tanken var att bygga lägenheter, där hans vision då var att själv bo i en stor våning på övre planet. Sedan har allt stått still på grund av saneringsarbete av kemikalier på tomten.

Vad händer med Armaturfabriken?

– Planerna på att bygga bostäder i och kring Armaturfabriken lever. Det är ett toppenläge, nära både centrum och järnvägsstationen. Projektet har dragit ut på tiden eftersom saneringsfrågorna fortfarande utreds. Om klartecken ges kommer det att finnas en tydlig plan för hur området skulle kunna utvecklas. Vi väntar på besked efter de senaste provtagningarna. Vi vet att det inte finns någon fara för dem som skall bo där. Det som är kvar i marken är trikloretylen. Det finns tydligen en liten risk för att detta ämne skall spridas till grundvattnet.

Är det fortfarande din vision att själv bo i en stor våning i Armaturfabrikens övre plan?

– Nej, inte ska jag bo där. Det har tagit lite för lång tid. Jag har tänkt om. Vi bor kvar där vi bor och vi håller i stället på att renovera vårt hus.

Niklas Nordkvist är född och uppvuxen i Köping, har en fem år äldre bror, Patric, som i dag är ingenjör på ABB i Västerås. Mamma Britheli arbetade som sjuksköterska. Barndomen tillbringade Niklas i en miljö där byggande och praktiskt arbete var en naturlig del av vardagen.

– Pappa Nils ritade ju och byggde hus och intresset för byggbranschen växte fram tidigt. I familjen fanns ett tydligt fokus på att arbeta och ta ansvar.

Skolgången började i Köpings grundskolor och fortsatte på Ullvi­gymnasiet där han gick tekniskt gymnasium. Det var en utbildning som passade honom bra – tekniken och byggandet lockade mer än teori. Efter de tre åren i Köping läste han också ett fjärde tekniskt år i Västerås, en utbildning som ofta beskrivits som vägen till att bli byggnadsingenjör.

Efter gymnasiet gjorde Niklas militärtjänst i Skövde som tran­sportledare och plutonbefäl. Det blev en tid som gav både ansvar och ledarskapserfarenhet, något han senare haft nytta av i företagandet.

– När jag kom hem till Köping efter lumpen började jag att arbeta praktiskt i byggbranschen, bland annat som snickare och målare. Jag fick både yrkeserfarenhet och en känsla för hantverket. Samtidigt växte tanken på att fortsätta studera.

Han började läsa till byggnadsingenjör i Västerås och fortsatte senare till entreprenörsprogrammet vid Södertörns högskola i Stockholm. Där mötte han nya människor och nya perspektiv, men också en tydligare bild av vad han själv ville göra.

– I Stockholm bodde jag i Johanneshov, nära Globen. Studietiden blev en period som handlade lika mycket om människor och idéer som om själva utbildningen. Många av kurskamraterna hade samma ambition: att starta företag och skapa något eget. Diskussionerna fortsatte ofta långt efter föreläsningarna, inte minst i studentlivet där samtalen om affärer och entreprenörskap blev en viktig del av vardagen.

Samtidigt arbetade han en del vid sidan av studierna. Hans pappa byggde i Stockholmsområdet och Niklas kunde ibland hoppa in och hjälpa till med bygg- och måleriarbeten. Det gav både praktisk erfarenhet och ett sätt att hålla nere studielånen.

Det var också under den här tiden som han träffade sin blivande fru, Marit. Relationen växte fram samtidigt som studietiden började gå mot sitt slut.

När Niklas var 25 år gammal gick flytten tillbaka till Köping. Niklas och Marit bosatte sig först i hennes lägenhet på Östra Långgatan. Marit, som kommer från Uppsala, arbetade då som journalist i staden på Bärgslagsbladet. Med tiden fortsatte hon sin karriär inom mediebranschen, blev bland annat VD för Forma Publishing Group och arbetar i dag som konsult inom affärskommunikation.

Efter en tid flyttade paret vidare till ett hus på Malmön, som de hyrde av Niklas pappa. Några år senare tog de ett större steg och köpte 2003 huset på Arbmans väg, där familjen fortfarande bor i dag. Vid samma tid föddes parets första barn.

I dag har paret två vuxna barn. Sonen Axel, 23, har gått i sin pappas fotspår och arbetar som snickare, dottern Kerstin, 20, har valt en helt annan väg och arbetar inom Försvarsmakten till sjöss på ett minröjningsfartyg.

Familjelivet har löpt parallellt med entreprenörsresan. Samtidigt som fastigheter köpts och projekt startats har vardagen fyllts av småbarnsår, arbete och ett liv som i många perioder varit intensivt. Trots ett arbete som ofta kräver långa dagar försöker Niklas Nordkvist hitta balans i tillvaron.

– När möjligheten finns söker jag mig gärna ut i naturen. Jakten har blivit ett viktigt intresse och ett sätt att koppla bort arbetet. Älgjakten på hösten och bockjakten i augusti hör till årets höjdpunkter, men i dag finns jaktmöjligheter under stora delar av året. Jag jagar också vildsvin och bäver. Jakten ger en paus från telefoner, möten och byggprojekt.

När Niklas Nordkvist flyttade tillbaka började han på allvar satsa på fastigheter. Tillsammans med sin pappa köpte han sina första hyreshus. Kapitalet var litet och vägen in i branschen var långt ifrån självklar.

– I början var det nästan krig med banken för att få låna pengar. De flesta banker vill ju ha 20–30 procent i egen insats. Det hade vi inte. Vi var ju tvungna att låna hela beloppet. Utan större eget kapital fick jag arbeta mig fram steg för steg. Pengarna som tjänades på byggjobb och husförsäljningar återinvesterades i nya projekt. Varje affär blev en möjlighet att ta nästa steg. Genom åren byggde vi upp ett bra förtroende hos banken.

Parallellt arbetade Niklas också med att sälja och bygga villor. Genom samarbeten med hustillverkaren Villa Nordic och familjeföretaget Skiftesgården drev de totalentreprenader där kunden kunde få både husritning, byggnation och färdigt boende i ett paket.

– Arbetet var intensivt. Samtidigt som familjelivet tog form med små barn hemma byggdes verksamheten upp. Nya fastigheter köptes, projekt startades och ibland såldes fastigheter vidare för att frigöra kapital till nästa investering.

Under åren har verksamheten vuxit till ett omfattande fastighetsbestånd i flera bolag och med fastigheter i flera orter i regionen. I dag handlar det om närmare 300 hyresgäster och ett antal bolag som på olika sätt arbetar med byggande, förvaltning och utveckling av fastigheter.

Hur har byggandets villkor förändrats under din tid?

– Det har blivit mycket mer myndighetskrav och myndighetsutövning kring byggandet. Allt har bara blivit krångligare och krångligare. Och dyrare och dyrare. Förr var det ganska lätt att uppfylla krav, fylla i blanketter, få bygglov och bygga. I dag gör till exempel alla besiktningar och allt kontrollansvar att allt blir mycket dyrare.

Är det svårt att få tag på duktiga hantverkare i en liten stad?

– Ja, det är absolut inte lätt. Nu har jag haft tur genom att skaffa mig allierade. Vi har ju bara bra folk men det är inte så att det är bara att gå ut och hämta. Det är svårt. De som är riktigt duktiga är ofta lojala mot sina nuvarande arbetsgivare.

Det skrivs om byggfusk. Har yrkesstoltheten sjunkit?

– Jag tror inte det. Det är en viss typ av människor, lycksökare som inte är yrkesfolk, som ger sig in i branschen och skapar dåligt rykte. Utbildade hantverkare fuskar inte.

Företagsklimatet i Köping?

– Under långa perioder det varit ett dystert klimat i Köping för oss byggare. Vi har ju fått väldigt lite gehör från kommunen. Mycket nej-sägande och svårt med marktilldelning. Det har blivit bättre sedan nya medarbetare kommit in i kommunens organisation.

Bygga, sälja, köpa – vad är roligast?

– Allt hänger ihop, men att sälja någonting är kanske det som man går mest igång på. Det är då du cashar in. Och det är alltid den svåraste grejen. Att köpa och bygga är ganska lätt. Men att sälja är alltid svårt. När man lyckas får man en kick. Försäljning är viktigt och kul.

Sammanfatta ditt yrkesliv!

– Min resa har varit lång, men grundidén är densamma som i början: att se möjligheter, göra affärer och hela tiden bygga vidare.

19 frågor till Niklas Nordkvist

1. Vem är du i tre egenskaper?
   – Jag är lugn, jag är driven, jag är snäll.
2. Vad i ditt liv gör dig mest tacksam?
   – Människorna närmast mig. Fru, barn, pappa, mina vänner.
3. En lyx som du unnar dig någon gång ibland?
   – Gå ut med hunden i skogen en vanlig dag när det är spårsnö.
4. Vilken människa i ditt liv har format dig mest?
   – Min pappa. Han är den som jag har anförtrott mig åt hela livet, och vi har jobbat ihop ända fram tills nu.
5. Din favorit bland våra fyra årstider?
   – Hösten, när all jakt och fiske drar igång.
6. Favoritfärg när du klär dig?
   – Grön.
7. Tre mänskliga egenskaper som du värdesätter hos andra?
   – Ärlighet, humor och snällhet.
8. En bok som betytt mycket för dig?
   – Jag har läst många böcker. Den roligaste boken jag läst är Torgny Lindgrens Hummelhonung.
9. Vad skulle du vilja ha mod att våga?
   –Dansa. Jag är urusel på att dansa.
10. En talang du önskar att du hade?
    – Jag skulle önska att jag var bra på att spela gitarr.
11. Det bästa råd du någonsin fått?
    – En samarbetspartner som sa till – ”Gör bara saker du kan stå för.” Ett bra råd som jag har försökt att följa.
12. En frestelse du inte kan motstå?
    – Dillchips.
13. Har du någon fobi?
    – Jag känner mig obekväm i närheten av ormar.
14. Om du visste att du inte kunde misslyckas, vad skulle du göra då?
    – Skapa fred på jorden eller stoppa all miljöförstöring.
15. Ett citat som betytt mycket för dig?
    – Churchill som sade ”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla andra.”
16. Ett språk du skulle vilja kunna tala?
    – Spanska.
17. Vad måste alltid finnas i ditt kylskåp.
    – Ost.
18. Om du möter Gud på gatan, vad skulle du säga då?
    – Finns du på riktigt?
19. Din sista måltid i livet, vad vill du bli serverad?
    – Det blir nog en köttbit med pommes frites och bernaisesås.