Från polisen till politiken

Mikael Peterson är polisen som gav sig in i politiken. Som kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Kungsör är han spindeln i nätet i den lilla kommunen som vill utvecklas, expandera och få fler skattebetalare.

Vi träffas i kommunhuset i Kungsör. En bild av Olof Palme hänger på väggen. Polismössan vilar på en hylla. Mikael Peterson är tjänstledig från sin anställning som områdespolis i Eskilstuna.

Socialdemokraten Mikael har varit kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande sedan valet 2016. Sedan valet 2022 samregerar S med C i Kungsör, med stöd av V.

Vårt samtal skall handla om personen och politikern Mikael Peterson. Vi börjar i det personliga.

– Jag växte upp i Kungsör i en arbetarfamilj med stark gemenskap och tydliga värderingar. Pappa Roland var busschaufför, liksom två av mina farbröder. Han var också engagerad i facket, inom Transport. Hemmet var inte politiskt, men samhällsfrågor diskuterades ofta. En rättvisefilosofi gällde också i vårt hem. När jag och min två år yngre syster, Susanne, skulle dela dricka fick den ena hälla upp och den andra välja glas först.

Barnen till de tre bröderna, som alla var busschaufförer, kallades ”bussungar” och fick ofta följa med på turistresor runtom i Europa, bland annat till Österrike, Tyskland och Italien.

– Alla dessa resor skapade en tidig känsla hos mig av att vara berest och världsvan, berättar Mikael.

Mamma, Yvonne, arbetade under många år på Köpings sjukhus som undersköterska på operationsavdelningen. Hon trivdes mycket bra med sitt arbete och var stolt över sitt yrke. Hon uppskattade läkare som stod upp för sin yrkesroll, som doktor Saaw och doktor Jaska.

Familjen bodde först i lägenhet tills pappa Roland köpte hus i det nybyggda området Runna Eka när Mikael var tio år gammal. Det var ett område med omkring 44 nybyggda hus.

Idrott var ett stort intresse för den unge Mikael:
– Jag spelade fotboll, ishockey och bordtennis. Jag var också engagerad i ledar- och tränarutbildningar i tidig ålder.

Inom fotbollen nådde Mikael A-laget i Kungsörs SK. Han minns hur han 20 år gammal var på träningsläger när nyheten om mordet på Olof Palme blev känd.

Mikael har gått på Centralskolan och Karlaskolan i Kungsör och Ullvigymnasiet i Köping.

– Idrott, samhällskunskap och geografi var mina favoritämnen.

Mikael hade kunnat göra lumpen i Strängnäs men valde medvetet Umeå.

– Jag ville komma långt hemifrån för att utvecklas som person. Det var en tuff men utvecklande tid. Jag deltog bland annat i en ubåtsjakt i Holmögadd under midsommar. Under värnplikten utbildade jag mig till reservofficer vid officersskolan i Umeå, fick läsa mycket ledarskap.

Mikael tjänstgjorde på I 20 i Umeå, I 21 i Sollefteå och I 19/P5 i Boden. Men försvarsutredningen 1988 medförde att officersyrket kändes osäkert när många regementen lades ner.

Efter det militära återvände Mikael till Gnutti, där han börjat efter gymnasiet.

– Jag trivdes bra men kände att livet vid svarven inte var min framtid. Polisyrket hade intresserat mig redan i 15–16-årsåldern och bottnade i ett engagemang i rättvisa och brottsbekämpning.

Den 20 augusti 1989 började Mikael sin polisutbildning i Solna, i det som tidigare var Svea Livgarde.

– Utbildningen omfattade ett år teori och 18 månaders praktik, där jag var placerad i Köping och Arboga. Under utbildningen fick jag också praktisera på socialförvaltning, tingsrätt och inom frivården. Det gav mig en bred inblick i rättskedjan.

Under sitt andra utbildningsår flyttade Mikael ihop med sin blivande fru, Anki, som studerade till fritidspedagog i Stockholm.

– Vi hyrde ett litet rum på Kungsholmen. Vårt liv var enkelt, med små marginaler. Ofta åt vi pasta flera dagar i rad.

När Mikael blev klar med sin polisutbildning började han arbeta i Köping, på ordningsavdelningen. Parallellt höll han i försvarsutbildningar för poliser – främst inom vapenhantering och granatkastning – tillsammans med en kollega från Västerås. Dessa inslag var periodvisa men värdefulla.

– Under denna tid kom också frågan om att söka tjänsten som fritidschef i Arboga, en tjänst jag först var tveksam till, men till sist tog jag tjänstledigt från polisen för att prova. Jag hade redan lång erfarenhet från föreningslivet som ordförande i hockeyklubben och inom TV-pucken, där jag jobbade med unga talanger från Västmanland.

Som fritidschef i Arboga arbetade Mikael mycket – så mycket att han till slut ”jobbade sönder sig”. Den upplevelsen, i kombination med läsningen av Lasse Weiss bok om utbrändhet, gav honom en viktig insikt.

– Du skall aldrig gå tillbaka till samma tjänst efter en utmattning. Jag sökte mig i stället tillbaka till polisen efter tolv års uppehåll och blev kommunpolis i Eskilstuna. En tjänst jag har kvar, i dag tjänstledig. Sista tiden arbetade jag som områdespolis.

Hur bor du i Kungsör?

– Först bodde vi i en lägenhet i centrala Kungsör, sedan köpte vi en bostadsrätt nära skolan. Det fanns ett hus som vi spanade in under flera år. Vi sade till varandra att om huset blir till salu köper vi direkt. Det blev till salu och nu har vi bott i huset i över 30 år, i ett traditionellt villakvarter nedanför brandstationen, tillsammans med våra tre barn.

Hustrun, Anki, arbetar i dag som lärare i bild och hemkunskap. Sonen Marcus jobbar på Sveriges Radio, sonen Richard är fastighetsskötare och dottern Frida är polis.

När kom politiken in i ditt liv?

– Politiken kom in relativt sent i mitt liv. Jag var aldrig med i SSU, gick aldrig i 1:a maj-tåg med min pappa. Det politiska intresset växte fram först senare genom samtal och iakttagelser i arbetslivet – särskilt i fikarummen på Gnutti, i försvaret och inom polisen. Jag gick med i det socialdemokratiska partiet när jag var 27 år gammal. Vid en diskussion vid ett fikabord, där jag gav uttryck åt mina tankar om samhället och politiken, blev jag dagen därpå kontaktad av både Socialdemokraterna och Centerpartiet. Båda ville att jag skulle bli aktiv medlem.

Varför valde du social­demokraterna?

– Jag valde socialdemokraterna för att jag kände igen mig i deras grundtankar om rättvisa, solidaritet och gemensamt ansvar. Det var Göran Svedberg som värvade mig, då kommunalråd i Kungsör.

Mikael fick snabbt politiska uppdrag. Han blev till exempel ordinarie i barn- och utbildningsnämnden, där han särskilt fokuserade på ordning och reda i klassrummet.

– Detta har förblivit ett fokus för mig i skolfrågor. I samtal med rektorer och skolchefer framhåller jag alltid hur viktigt det är med ordning och studiero i klassrummet.

2010 blev Mikael invald i Regionstyrelsen, där han satt i två mandatperioder. Han har också varit ordförande i det kommunala bolaget, Kungsörs Grus AB.

– Den förtroendeposten gav mig värdefulla insikter i både offentlig och privat sektor. I arbetet med näringslivet har jag fått ett bredare perspektiv och en djupare förståelse för strategi och ledarskap. Det är viktig att inte fastna i ett ensidigt offentligt tänk. Att förstå hur ett företag analyserar, planerar och agerar ger viktiga verktyg även i det kommunala ledarskapet.

Vad är du mest stolt över, när det gäller Kungsörs kommun?

– Vår raketresa från bland de sämsta av landets kommuner till bland de bästa, när det gäller företagsklimatet, i Svensk Näringslivs årliga ranking. Vi förenade vision och strategi, entusiasm och handlingskraft för att göra denna raketresa.

Vilka är kommunens största utmaningar?

– En växande, åldrande befolkning kräver större satsningar på äldreomsorg. Det kräver långsiktig planering, exempelvis genom det planerade äldrecentret. Detta arbete vill jag grunda i samförstånd för att undvika partipolitiska konflikter. Vi måste få till bra lösningar för våra äldre, grundade på kunskap och erfarenhet. Vi måste också få bättre skolor och studieresultat. Där finns ingen quick fix. Det måste ske genom trygghet, struktur och engagemang.

Kan Kungsör överleva som liten, självständig kommun?

– På sikt kanske det blir aktuellt med sammanslagning. Samverkan i kommunalförbund och bolag är ett mer hållbart alternativ på kort sikt. Kungsör har redan många samarbeten med sina grannkommuner Köping och Arboga. Samarbetet med Eskilstuna har varit mer utmanande. Goda intentioner till trots har det ibland fallit på grund av interna problem i Eskilstuna. Jag ser dock stor potential i mer samverkan, särskilt kring gymnasieutbildning, infrastruktur och arbetsmarknad.

Kungsör behöver fler skattebetalare. Hur skall ni lyckas med det?

– Ja, för att säkra tillväxten och välfärden behövs fler skattebetalare. Det kräver fler attraktiva och varierade bostäder, fungerande kommunikationer och ett starkt platsvarumärke. Vi måste satsa mer på sjönära boenden, landsbygdstomter nära ridskola och den omstridda utvecklingen kring Runnabäcken, som bromsats av ekonomiska faktorer. Vi måste också bli bättre på att marknadsföra kommunens fördelar. Lönerna är ungefär desamma i de flesta yrken. Men kostnader för villor, bostadsrätter och tomter är mycket lägre i en liten kommun som Kungsör än i större kommuner. Mer pengar i plånboken, helt enkelt.

Kan man tala om en ”kungsörsanda”?

– Absolut att man kan. Kungsörsandan präglas av enkelhet och samverkan. I Kungsör kan man snabbt få hjälp, även från konkurrenter, och det finns en stark vilja att lösa saker praktiskt, ofta med ett perspektiv av ”att-det-där-fixar-vi-perspektiv”. Kungsörsborna tänker ofta utanför boxen och har en tillåtande kultur av hjälpsamhet. Samtidigt är det en liten kommun där man är medveten om sina begränsningar – till exempel att det aldrig kommer att byggas ett köpcentrum likt dem i större städer. Men närheten till Örebro, Västerås, Eskilstuna och Stockholm gör att man ändå har tillgång till allt, bara en kort tågresa bort.

Har du någon politisk ”käpphäst”?

– Ja, en återkommande käpphäst är kollektivtrafiken. Kostnaden är för hög och hindrar människor från att utnyttja regionens samlade möjligheter. Priset styr hur vi reser. Trots insikter om klimat och miljö är det fortfarande plånboken som avgör. Jag vill ha ett regionalt kollektivkort för hela Mälardalen. Sådana finns i andra delar av landet, till exempel i Skåne. Där har man ett mycket prisvärt regionkort som gäller på alla tåg, bussar och spårvagnar i hela regionen. Jag är stolt över att vi infört ett subventionerat sommarlovskort till ungdomar, så att de kan resa under juli och augusti för 200 kronor.

Vad är viktigt för dig som politiker att aldrig glömma bort?

– Att lyssna på människorna. Jag ser alltid till att spontant besöka olika verksamheter och ta del av kommunmedlemmarnas vardagliga synpunkter. Som kommunalråd börjar jag arbetsdagarna tidigt och är ständigt tillgänglig via telefon och mejl. Ibland tar jag en morgonfika på ett lokalt bageri, där jag möter hantverkare och företagare. I samtal med dem får jag insikter som jag aldrig kan få bakom mitt skrivbord.

Ställer du upp till omval i kommunvalet nästa år?

– Jag är beredd att fortsätta, om mitt parti vill ha mig kvar.

Utöver sakpolitiken vi talat om – vad ser du som din viktigaste uppgift?

– Att få in yngre människor i politiken. Det är inte bara befolkningen som blir äldre. Det blir också våra förtroendevalda i fullmäktige och nämnder.

Varför är ungdomar ofta ointresserade av politik?

– Dagens unga är vana vid snabba processer och lockas inte av kommunalt politiskt arbete. De tycker att det är tråkigt och går för långsamt. Just därför måste vi inspirera och öppna upp för ett inflytande som lockar och känns meningsfullt för yngre människor. En levande demokrati kräver ett levande engagemang. Alla har åsikter, få vill ta ansvar. En ny generation måste vilja axla ett politiskt ansvar. Det är grunden för att vår fina svenska demokrati skall överleva.

Vi samtalar till sist om Olof Palme, hans roll och betydelse i Sverige och i världen, hans många formuleringar som inspirerade så många. Jag berättar några personliga minnesbilder av Olof Palme från intervjuer och artikelsamarbete.

Olof Palme får sista ordet i denna intervju, i ett citat som både kommunalrådet Peterson och reporter Beijbom kan enas om som tänkvärda ord för alla politiker och opinionsbildare:
”Verkligheten är vår värsta fiende. Vi får inte svartmåla. Vi får inte skönmåla. Vi måste utgå från verkligheten sådan den är. Bara då kan vi skapa ett bättre samhälle.”

21 personliga frågor till Mikael Peterson

1. Vem är du?
   – Jag är en ambitiös människa, som tycker om när det rör på sig, när saker utvecklas och blir genomförda. Jag har goda sociala nycklar, tycker om att vara i ett socialt sammanhang.
2. När känner du sann och äkta lycka?
   – När alla i familjen är samlade och vi gör saker tillsammans. Men också i politiken, om jag drivit en fråga länge och det blir bra när allt är genomfört.
3. Vad fyller dig med den största tacksamheten?
   – Tacksam att få vara frisk. Tacksam när jag i jobbet känner att medarbetare ger energi till varandra i ett uppsluppet stämningsläge.
4. Någon bok som betyder särskilt mycket för dig?
   – Jag vill nämna två. Mina val av förre statsministern Göran Persson. Och en bok om utbrändhet av Lars Weiss. Den hade titeln Framgångsfällan.
5. En favoritfärg när du klär dig?
   – Tittar jag i min garderob är svaret rött och blått. Om jag ska ha en vanlig tröja på mig väljer jag en röd.
6. Vilka egenskaper uppskattar du mest hos andra?
   – Jag tycker om människor som är ärliga, omsorgsfulla och bemöter varandra i en vänskaplig attityd.
7. Vilken årstid föredrar du?
   – Jag uppskattar alla årstider. Men sommaren gillar jag allra mest med den energi som solen skänker oss alla under denna årstid.
8. En frestelse du inte kan motstå?
   – Ljus nötchoklad från Marabou.
9. Vem är bäst på att få dig att skratta?
   – Jag tycker om enkel humor och tycker att svensk buskis är skön. Åsa-Nisse får mig att skratta hjärtligt.
10. Ett citat som du bär med dig och inspirerar dig ibland?
    – Se möjligheterna! Detta har jag med mig från ett antal träningskurser inom idrotten. Även om en målvakt i hockey med sin klubba och sina benskydd täcker nästan hela målet finns det alltid luckor bredvid målvakten där pucken kan gå i mål.
11. Om du visste att du inte skulle kunna misslyckas, vad skulle du göra då?
    – Köpa en speedway-cykel och börja köra speedway som 60-åring.
12. En okänd talang?
    – Jag planterar grönsaker, gärna tomater och gurkor, i krukor eller i mitt växthus om sommaren. Det har jag gjort i flera år, lite för mycket, enligt min fru.
13. En talang du önskar att du hade?
    – Jag spelar inget instrument, jag skulle gärna kunna spela gitarr.
14. Vilket instrument är vackrast att lyssna på?
    – Det finns så många instrument, men jag väljer tvärflöjt.
15. Ett resmål som lockar dig som du ännu inte besökt?
    – Nya Zeeland eller Australien.
16. Vad drömmer du om, vad längtar du efter?
    – Alla mina uppdrag fyller nästan hela min tid, i möten och förberedelser. Längtar efter några helt lediga dagar i veckan.
17. En prestation du skulle vilja genomföra?
    – Åka Vasaloppet. Jag gjorde det en gång när jag var i 40-årsåldern. Jag skulle gärna göra det igen. Imponeras av människor som har som drivkraft att åka Vasaloppet varje år.
18. Vilken bil skulle du helst vilja vinna på lotteri?
    – Jag har nyligen bytt bil. Vill kunna ta mig från A till B. Men en röd Ferrari vinner jag gärna på lotteri.
19. Vad är typiskt Micke Peterson?
    – Att jag alltid har någonting på gång.
20. Om du mötte Gud på gatan – vad skulle du säga då?
    – Se till att det blir fred på jorden.
21. Din sista måltid i livet, vad skulle du vilja bli serverad?
    – Då väljer jag en väl tillagad oxfilé med hasselbackspotatis därtill.