Samtal på Kungsudden om krossade illusioner
Birgitta Almgren berättade i lördagens Samtal på Kungsudden livfullt och initierat om händelser från nazidiktaturtiden, och vad vi idag kan lära av vår historia från 30- och 40-talet.
Birgitta Almgren berättade i lördagens Samtal på Kungsudden livfullt och initierat om händelser från nazidiktaturtiden, och vad vi idag kan lära av vår historia från 30- och 40-talet.
Mats Svegfors inledde som vanligt Samtal på Kungsudden.
– Tanken med Samtal på Kungsudden är att ha en mötesplats att gå till där man samtidigt får ta del av ett lokalt kulturellt utbud, sa han i sin välkomsthälsning i ett överfyllt Kungsuddens café.
Högaktuell historiebeskrivning
– Även om dagens ämne handlar om stormakter för många år sedan är Birgittas bok i ämnet högaktuell i dagens samhälle, fortsatte Mats Svegfors.
Dagens gästtalare var alltså Birgitta Almgren som på ett historiskt mycket levande sätt berättade utifrån samma rubrik som hennes bok har: ”Krossade illusioner. Fallet Kappner och nazistisk infiltration i Sverige 1933–1945”.
Birgitta Almgrens föreläsning handlade bland annat om hur diktaturer byggs upp och fungerar. Hon utgick från sin egna forskning om tredje riket under andra världskriget.
Hermann Kappner i naziregimens tjänst – och inom skolvärlden i Sverige
Bland annat berättade hon om den dolda nazistiska infiltrationen och Nazitysklands mest inflytelserike agent i Sverige, Hermann Kappner, som lyckades bli anställd av Skolöverstyrelsen i Stockholm samtidigt som han var utsänd i naziregimens tjänst.
Kappner blev aldrig officiellt avslöjad som infiltratör, men i de nazistiska arkiven framgår tydligt att han gick nazisternas ärenden. Dock ansåg han själv att han gjorde det för att rädda Sverige – tills han förstod att han blivit obekvälm för den nazistiska regimen och tillsammans med sin familj tvingades fly för sitt liv undan nazisterna.
Han räddades genom att låta sig läggas in på ett mentalsjukhus i Värmland.
– Sverige blev ju ett slags mål för nazityskland, förklarade Birgitta Almgren. I Sverige ansågs räddningen finnas för att rädda det rena blodet, som fanns här enligt myterna. Den svenska folksjälen skulle därför erövras.
– Det finns därför mängder av information om Sverige i de tyska krigsarkiven; viktigt material för oss att ta del av för att förstå historien.
Och det är precis vad Birgitta Almgren gjort. Hon har tagit del av både de tyska krigsarkiven och – som enda svensk utanför SÄPO – även SÄPOS hemliga arkiv i Sverige. Fast det hon fann där har hon fått lova att aldrig yppa så länge hon lever.
Vi måste förstå vår historia
– Ju bättre vi förstår hur diktaturer arbetar, desto bättre kan vi bli på att bygga upp demokratin, menade Birgitta Almgren. Därför är det viktigt att förstå frågorna HUR och VARFÖR.
– Vi är inte färdiga med Hitler än. Hans ord lever fortfarande, inte minst genom de sätt som ord och begrepp användes. ”Folk”, ”fosterland” och många andra ord fick nya och mycket starka betydelser i den nazistiska kulturen. Nu hör vi dem användas på nytt. Orden kamoufleras och används på andra sätt än den ursprungliga betydelsen.
Många svenskar stod emot nazismen
Birgitta Almgren lyfte också fram flera kända svenskar som stod emot nazismen. Bland andra tonsättaren Wilhelm Peterson-Berger och skribenten Torgny Segerstedt (som hävdade att naziregimen arbetade genom att påstå sig främja och rädda den västerländska kulturen) samt Barbro Alfving (som öppet gick emot de nazistiska tankarna i sina krönikor).
Detta gjorde de redan innan rasbiologin hade börjat leta sig in i det nazismen senare kom att verka för.
– Men vi måste skilja på att vara tyskvändlig och nazivänlig, underströk Birgitta Almgren. Långt ifrån alla tyskar var för de nazistiska tankarna. Och vartefter nya rön blev kända började många ändra mening om nazismen. Man får hålla reda på när någon uttalade sig och i vilket sammanhag. Det är mycket komplext.
– En central fråga i det Birgitta skriver och berättar om är Sveriges uppgörelse med vår egen historia, menade Mats Svegfors.
Fick Kappners tjänst 25 år senare
Birgitta Almgren berättade livfullt och initierat om händelser från nazidiktaturtiden. Även familjära förhållanden, inte minst i fallet Kappner som omnämns i hennes boktitel. Något som gjorde hennes historia så levande att man nästan kände att man var med i Tyskland och Sverige på 30-talet.
Att hon blivit så intresserad för just Kappner är för övrigt inte så konstigt. Utan att hon visste det när hon fick en lärartjänst i Kristinehamn för många år sedan fick hon den tjänst Kappner hade haft 25 år tidigare. Hennes intresse av Kappner blev därmed ytterst personligt.