Vårpromenad på Stengärdet i Kungsör

INSÄNT Årets vårpromenad gick till Stengärdet.

Det är ett naturreservat som ligger söder om Kungsör och är 43 ha stort där en del av Köpingsåsen och intilliggande granskog ingår. Själva Stengärde är ett klapperstensfält på åskrönet. I reservatet finns även strandvallar på åsens sluttningar. I granskogen finns klara källor av uppsvällande grundvatten från åsen. Genom reservatet går Drottning Kristinas ridled och i anlutning till den finns det en rastplats.

Vid 10-tiden hade ett 20-tal Aktiva SPF-are samlats på lågtidsparkeringen för samåkning mot Stengärdet. Vädret var om inte strålande så i alla fall väldigt passande för en promenad. Prognoserna sa att det så skulle vara under hela dagen med en liten möjlighet till lite stillsamt regn fram emot eftermiddagen.
Vi åkte gemensamt mot Kungsör och tog av söderut på vägen mot Katrineholm fram till parkeringen vid naturreservatet.

Vid parkeringen fick vi lite information om reservatet. Själva Stengärdet är ett klapperstensfält med spår av inlandsis och gammal havsstrand. Området bildades för närmare 8 000 år sedan när åsen började höja sig ur havet. Bränningar sköljde ur allt finkornigt material och lämnade bara kvar ett stort antal rullstenar. I den gamla gran- och tallskogen nedanför åsen finns flera källor med klart vatten. Vattnet är näringsrikt och ge ett frodigt växtliv. Här trivs orkidéer och ovanliga mossor.

Vi startade vår vandring utefter den c:a två kilometer långa leden genom att gå nedför åsen och fram emot rastplatsen vid Drottning Kristinas ridled. Än var det inte tid för fikapaus så vi fortsatte på leden in mot ’storskogen’. Där kunde vi se en gammal fångstgrop som man förr använde för att fånga vargar.
Väl framme vid ’storskogen’ träffade vi på källorna med klart vatten och en ganska frodig växtlighet runt om. Tyvärr var det inte någon större blomning men vi kunde i alla fall se bladen från Jungfru Marie nycklar. Något som också tilldrog sig vårt intresse var några grodors aktiviteter i källorna – de gav upphov till en del fotograferande.
När vi fortsatte efter leden träffade vi på en hel del ganska imponerande stora granar och tallar och de gav naturligtvis upphov till spekulationer om hur gamla de kan tänkas vara.
Efter ett tag kom vi så åter fram till ridleden. Där följde vi den tillbaks till rastplatsen för att kunna vila benen lite och få oss lite till livs av den matsäck alla hade tagit med sig. Vi hade trott att vi skulle vara ensamma i reservatet så här en torsdag med då vi kom fram till rastplatsen fanns det en dam med två barn där. Det blev då naturligtvis en del samtal med dom.

Då vi kände oss styrkta av fikat och pigga i benen fortsatte vi. Vi gick tillbaks efter ridleden tills vi träffade på vandringsleden igen. Där fortsatte vi uppför åsen mot klapperstensfältet. För en del med inte så pigga ben så var det en tröst att man ordnat en trappa uppför åsen så det blev lite lättare att kliva på.
Väl uppe fortsatte vi mot klapperstensfälten. Här uppe på åsen märktes att det var mycket torrare och kargare på växtligheten. Här växte det mest tallar och björkar som inte var så imponerande stora men även en hel del lavar av olika slag. Även här spekulerades det lite kring hur gamla träden kunde vara. Vi fortsatte längs åsen och fick naturligtvis se klapperstensfälten. Alla blev förundrade och imponerade av att se dessa stenfält breda ut sig i något som såg ut som vågor av sten. Det blev också en del diskuterande kring hur dessa hade bildats – speciellt hur det hade skapats i någon form av vågor.

Då vi passerat stenfälten var vi snart framme vid parkeringsplatsen igen och beredda för att anträda hemfärden.
Trots att vi under denna promenad inte fått se några direkta vårblommor tror jag att alla var nöjda med vad vi fått uppleva och framförallt komma ut på en stärkande promenad.
Vi fick trots allt uppleva lite omväxlande natur från gles och högstammig tallskog med blåbärsris i botten, lite urskogsliknande och ganska storvuxen gran- och tallskog och klapperstenfältet uppe på åsen.
Och framförallt – vädret var passande för en promenad och några regnstänk blev vi inte drabbade av.

Â

Â

Text: Bengt Svensson och Foto: Inger Kåberg Johansson och Bengt-Åke Pålsson