Susanne Linde: – Är du alldeles rysk eller!?

Ändå är det så mycket enklare och tar mindre tid idag när människor som vill släktforska slipper åka runt till olika landsarkiv för att leta i kyrkböcker. Det mesta finns att tillgå via nätet, internet.

Det är lite krångligt att släktforska, tycker jag, för släkterna grenar ju ut sig hela tiden. Vilken gren ska man följa? Mormors mors sida eller morfars fars? Eller ska man hellre börja med farmors släkt och sen välja farfars sida…?

Jag gav upp till slut – det tog för mycket tid och blev för rörigt – men jag hittade en del spännande saker i alla fall.

Min pappa kom från Eskilstuna i Södermanland och min mamma var född i Regna socken i Östergötland. Tack vare hjälp från den lärare jag hade på kursen i släktforskning hittade vi det fantastiska att på 1600-talet hade en man från Södermanland, på pappas sida, vandrat ner till norra Östergötland och i trakterna kring Regna hittat den flicka han kom att gifta sig med, hon tillhörde grenar på mammas sida!

Precis så som min pappa gjorde flera hundra år senare! Pappa hittade sin stora kärlek, min mamma, från Regna i Östergötland i slutet av 1940-talet. Livet är förunderligt.

Och när vi ändå är inne på livet förr i världen så kommer jag att tänka på en del händelser som etsat sig fast. Min farmor glömde aldrig riktigt sin första kärlek. Hon gifte sig med mannen som skulle bli min farfar och de levde lyckliga hela livet ihop.

Ändå var det något med den där första kärleken som farmor aldrig glömde. Farfar avled långt före farmor och när farmor också var död hittade vi i en av hennes lådor ett urklipp, en dödsannons på hennes första kärlek. Varför det inte blev dom, vet jag inte. Och de träffades aldrig efter att farmor träffat farfar. Ändå kunde hon aldrig riktigt glömma honom…

Min mamma hade ett liknande minne. När hon var ung, långt innan hon träffade pappa, mötte hon en ung man och de blev smått förälskade i varandra. Inget mer allvarligt – men ändå, den där första kärleken. Mamma gifte sig med pappa så småningom och de var gifta i nästan 60 år innan pappa hastigt avled.

Mot slutet av mammas eget liv ringde en kvinna upp mamma en dag och sa att hon kände en person som väldigt gärna ville prata med mamma och det var kvinnans far.

Tyvärr blev det så att mamma aldrig hann ringa personen ifråga så hon fick aldrig veta vad han ville. För när mamma ringde hade mannen avlidit. Den mannen var mammas första kärlek. Mamma funderade sen mycket på vad det var mannen hade velat säga till henne strax innan han dog.

Numera går det lättare att hitta personer och att hålla kontakt. Själv har jag också en första kärlek. Han bodde på Borgaregatan och vi var 9-10 år. Han skickade lappar till mig om att vi skulle träffas. När jag skrev tillbaka och frågade vad vi skulle göra så skrev han: ”Pussas”.

Kraftigt påhejade av de andra ungarna i kvarteret motades vi ihop till någon form av träff men jag tror inte det blev någon puss. Vi var alldeles för blyga båda två.

Men jag hittade honom på Facebook och vi skrattade åt de gamla minnena. Han är numera gift och bor i Skåne.

Sen har vi ju DNA – detta fantastiska! Förutom att gripa brottslingar och kunna avsluta ”cold cases” används DNA även i släktforskning. Att hitta sina rötter och sitt ursprung fick också mig att topsa och skicka iväg mitt spott på analys.

Det var så spännande när resultatet kom!

Det visade sig att jag är 43 procent skandinavisk. Jag har dessutom ryskt blod – hela 13 procent! 1 procent från en ö i Stilla Havet och några procent från övriga Europa.

Men det som jag uppskattade mest var: 37 procent ursprung i Storbritannien! Jag som älskar England! DNA och gener – kanske är vi alla lite släkt!?

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.