Varg och förtrycket av glesbygden

När älgjakten nu drar igång är det rätt glest med älg eftersom effekterna av en politiskt driven agenda har redan gjort rent hus med mycket av det som förr jagades.

Vargfrågan handlar inte bara om vargen i sig – eftersom en förkrossande del av de som har en åsikt om vargen aldrig levt i glesbygd med skog och natur – utan det handlar om makt. Vargen handlar om att tala om för andra att de skall rätta sig efter vad några tycker. 

Varginplanteringen har lett till en en förändrad livsstil. För de som bor i glesbygd, vare sig det är Fellingsbro, Odensvi eller Gunnilbo, är ett stigande antal vargar ett direkt ingrepp i deras liv som ingen tar ansvar för. 

Man kan inte längre ha får, jaga med lösdrivande hund, och det blir en konkurrens mellan varg och människa om det vilt som jagas. Jaktmarker töms på villebråd. 

Jakt för föda har skett sedan urminnes tider.

Andra länder som har varg tillåter antingen enskilda eller myndigheter att direkt avliva och jaga varg som angriper husdjur och börjar vänja sig vid vara nära mänskliga boningar och djurstall. 

Men inte i Sverige – där får vi vackert se på när det knapras på en katt eller en hund slits i bitar.

Vargarna har många anhängare som sjunger deras lov. Jag är rätt fascinerad att människor utan koppling till dessa bygders levnadsförhållanden kan i så skarpa uttalanden säga hur det skall vara. 

De flesta av oss skulle inte kräva att få instruera en same hur man kastrerar en ren eller en sportdykare hur mycket syre denne skall ha i behållarna. 

Var och en skulle inse att – hmmm – detta kan jag nog inte. Detta hindrar inte en betydande del av den urbana befolkningen att ha en stark åsikt om vargens vara eller inte vara i Bergslagen – och tvinga människor vars förfäder bott där i århundraden att ändra livsstil. 

Vargförespråkarna säger att allt levande skall få finnas på lika villkor – ingen skall ha företräde. 

Det faller redan i farstun eftersom nu har vargen okontrollerat företräde. 

Sedan Bergslagens bröts upp och blev bebodd har vargen fällts och hållits i schack. Vargen har aldrig utrotats. Den har levt i välmåga i andra delar av Norden. 

Om vargen försvinner från Bergslagen hotas inte dess existens. Varför var inte vargen lika påträngande förr? Då sköts de vargar som strök runt bondgårdar och fä. Vargen anpassade sig inte till människan. 

Vargen var skygg. 

Därför kan man leva med varg utomlands – där skjuts varg som angriper boskap eller blir för närgången. 

Om det skall finnas varg i Bergslagen är det naturligt att man får skjuta varg som drar sig nära hus och fä. 

Det skulle återskapa en balans mellan människa och varg som fanns i flera hundra år. 

Men behövs varg verkligen i Bergslagen? 

För vem?