Med public service som ledstjärna

Den 31 mars gjorde Ann-Britt Ryd Pettersson sin sista dag som fast anställd vid SVT. Vid 68 års ålder – fortfarande ungdomlig i sin utstrålning – gick hon i pension. Sportreporter. Nyhetsuppläsare. Utrikeskorrespondent. Program­­ledare vid livedesken vid stora nyhetshändelser. I Västra Mälardalen känner vi henne som köpingsprofil och ambassadör för Köping.

Ann-Britt har just kommit hem efter att besökt sina två söner i USA, när vi möts i Köping på Valborgsmässoafton. Hon har tillbringat några timmar hemma hos sin bror Sören Pettersson med hustru Helen i Gillsta innan vi möts för fotografering på stan och samtal hemma hos mig i Arpihuset.

Ann-Britt är född och uppvuxen i Bro utanför Köping. Mamma Britta var hemmafru. Pappa Pelle var åkare. Den fem år äldre storebrodern Sören blev även han åkare, men också styrelseordförande i Sparbanken Västra Mälardalen. I dag är Sören en eldsjäl inom Hela Människan, som hjälper hemlösa och utslagna.

I dag bor Ann-Britt i Nykvarn med maken Björn. Sönerna Johan, 33 år, och Jacob, 29 år, bor i USA. Där finns också barnbarnet Henry. Bonussonen Viktor och hans söner Gustaf och Oscar ingår också i Ann-Britts familj.

Sven ”Plex” Pettersson anställde mig – jag blev helt enkelt kvoterad.

Ann-Britt ville bli läkare men kom inte in på läkarutbildningen trots höga betyg efter studenten på Karlbergsskolan i Köping.

– Ulf Eneroth, journalist på Bärgslagsbladet, hävdade att jag skulle passa som journalist, och jag lät mig övertygas. Det har jag inte ångrat.

Efter ett sommarjobb på Bärsingen kom Ann-Britt in på Journalisthögskolan i Göteborg 1975. När hon var färdig med utbildningen 1977 hade lokalradion just startat. Hon blev anställd av lokalradion i Blekinge.

– På lokalradion i Blekinge gjorde vi allt. Nyheter, sport, kultur. Det var lätt att bevaka eftersom det bara var två timmar från ena till andra ändan av landskapet.

Sedan blev Ann-Britt värvad till SVT i Norrköping av Ragnar Dalberg, där hon var med och startade nyhetssändningen Östnytt.

Ann-Britt började på TV-sporten 1980, som den första kvinnliga sportreportern.

– Det var Sven ”Plex” Pettersson som anställde mig. Jag blev helt enkelt kvoterad. Det var jag som fick chansen att bli den första kvinnan som reporter och programledare på TV-sporten, berättar Ann-Britt.

Bland övriga på sportredaktionen jobbade då profiler som Arne Hegerfors, Bosse Hansson, Christer Ulfbåge och Kjell Andersson.

– Folk skrev brev till mina chefer och ifrågasatte att en tjej skulle rapportera om sport. Då som nu måste tjejer vara mycket duktigare än killar.

1984 började Ann-Britt på Aktuellt som programledare, nyhetsankare på fackspråk, en position i medievärlden med mycket hög prestige.

Under 1990-talet och 2000-talet har Ann-Britt varvat som utrikesreporter och programledare för Aktuellt och Gomorron Sverige. Hon har också varit redaktör på Rapport, den person som väljer ut vilka nyheter som skall presenteras för tittarna. På senare år har vi ofta sett henne i SVT Direkt, direktsändningar från stora, pågående nyhetshändelser.

Ann-Britt är nykterist, medlem i IOGT-NTO sedan ungdomen, hennes mor och morfar var aktiva i nykterhetsrörelsen, Som tonåring var hon aktiv i Ungdomens Nykterhetsförbund (UNF). 17 år gammal hade hon ett år som utbytesstudent i USA, När hon kom hem blev hon ombudsman i UNF och ledamot av förbundsstyrelsen. Hon var också med och startade tidningen Motdrag.

Ann-Britt har vid sidan av sin framgångsrika karriär fått kämpa mot sina sjukdomar. Reiters syndrom är en kronisk reumatisk sjukdom, som läkarna tror legat latent. Den utlöstes sannolikt när Ann-Britt tränade och hade halsfluss. Smärtorna kommer i skov.

– Jag har fått en ny höft och fått steloperera foten och ena handen.

Ann-Britt har också haft, bekämpat och blivit fri från cancer i tunntarmen och levern.

Höjdpunkter i ditt yrkesliv?

– Balkankrigen och ett flertal amerikanska presidentval, senast 2020. Kul att vara på plats i Bidens hemstad Delaware när han vann. Flera OS, EM och VM i fotboll. Att få leda SVT Direkt under historiska händelser, till exempel stormningen av Capitolium.

Under en livesändning från VM i fotboll för herrar 2006 blev Ann-Britt överröstad av supportrar som skrek: ”Vi älskar Ann-Britt.”

När terrordåden inträffade i Sri Lanka 2019 hade Ann-Britt följt den politiska utvecklingen och besökt landet flera gånger sedan unga år.

– Vi köpte te från Sri Lanka inom nykterhetsrörelsen och sålde. Överskottet från försäljningen i Sverige byggde en fiskfabrik i Sri Lanka.

Vad ser du gärna på TV, vad läser du gärna, när du kopplar av?

– Följer Game of Thrones. Läser deckare som avkoppling, biografier för jobbets skull.

Största skillnaden i jobbet i dag jämfört med när du började?

– Den tekniska utvecklingen. Förr krävdes att en reporter, en fotograf, en ljudtekniker och ofta en elektriker fanns på plats. Filmer skulle framkallas, klippas och redigeras. Länkkostnaderna för att överföra bilder över världen var skyhöga. I dag kan jag som reporter direktsända själv med min iphone eller ipad.

Vad har varit roligast i jobbet?

– Att sprida kunskap. Att förklara det komplicerade så att det blir begripligt för tittarna. Alltid intressant med omväxlande nyhetshändelser, som inte går att förutse, som kommer som en överraskning. Lagarbetet med fotografer, redaktörer, producenter har också betytt mycket för jobbglädjen och min professionella utveckling.

Ann-Britt är bekymrad över att public service angrips och ifrågasätts.

– Vi är bra på folkbildning och behövs för demokratins skull.

När Ann-Britt fick hederspriset på Kristallengalan 2018 reste sig publiken och gav henne en lång och stående applåd. Så hyllas en legend och en SVT-ikon.

Är det slut nu?

– Nej, jag har lovat att hoppa in då och då som frilans. Men jag hoppas på mera tid i solen och hinna läsa mera. Som alla andra journalister funderar jag på att skriva en bok, slutar Ann-Britt vårt samtal.

Sedan går hon ut på Stora Torget och håller ett lysande tal till våren inför 600 köpingsbor, församlade att fira Valborg.