Möt Mikael Viborg

Mikael Viborg kan sätta många yrken på sitt visitkort. Bonde, snickare, elektriker, rörmokare, trädgårdsmästare, krögare och hotelldirektör. Han saknar e-post, Swish och Bank-ID. Men han personifierar The Spirit of Kolsva . Han är envis och uthållig, hård men rättvis. Magazin24 har träffat honom.

I det populära TV-programmet Sommar med Ernst bestämde sig Ernst Kirchsteiger att omvandla ett förfallet orangeri, som stått tomt i 50 år, till någonting utöver det vanliga. Orangeriet är en del av det anrika Kohlswa Herrgård.

Ernst lyckades, och just årgången med det renoverade orangeriet, 2013, lever i minnet hos många tv-tittare. Smarta planlösningar, gedigna materialval, vackra färger. Kirchsteiger återskapade ett orangeri till vad det en gång var. En exklusivitet och raritet.

Mikael Viborg, ägare till Kohlswa Herrgård i dag, där orangeriet ingår, berättar:

– När vi hade köpt Kohlswa Herrgård blev vi uppringda av en tjänsteman på Köpings kommun. Han påpekade att Orangeriet saknade bygglov.

Då frågade Mikael vad han kunde göra för att få bygglov i efterhand.

– Jag fick vi veta att vi var tvungna att ta fram en utredning om rasrisken. Det gjorde vi – och den blev godkänd. Ingen risk att byggnaden skulle åka ner i ån, visade utredningen.

Men kommunen gav sig inte.

– Nu fick vi ett nytt villkor. Vi fick veta att fastigheten måste vara handikappanpassad. En gäst måste kunna ta sig mellan allrum, sovrum, kök och toalett – i rullstol. Vi lovade, att om någon handikappad i rullstol skulle hyra orangeriet, så garanterade vi bärhjälp mellan rummen, vid varje behov av förflyttning. Det blev avslag i alla fall.

Nu kan den som vill hyra orangeriet, dagtid och kvällstid. Men det råder övernattningsförbud. Det har Köpings kommun bestämt. Orangeriet är ju inte handikappanpassat.

Med möjlighet att övernatta hade detta varit ett exklusivt resmål för penningstarka, inte bara svenska turister utan även internationella turister.

Familjen Viborg tog över gården 1995, efter att ha varit arrendatorer i ett år. Först enbart köttkreatur, sedan mjölkproduktion. Alltid varit en ekogård, sedan 1996 certifierad som KRAV-gård. Hela familjen är engagerad.

Mikael, 48 år, Linda, 49 år, deras son Isak, 22 år, dotter Agnes, 17 år, samt Isaks sambo, Ebba, 22 år.

Kolsva Lantbruk AB äger driften av produktionen, bondgården äger Mikael Viborg privat. Kohlswa Herrgård är ett dotterbolag till Kolsva Lantbruk. Tidigare ägda fastigheter låg också i ett bolag som var dotterbolag till Kolsva Lantbruk AB.

Kolsva lantbruk har medeltida anor. Kohlswa Väster Gård nämns för första gången i skriftliga källor 1392. Kohlswa Bruk ägde gården från 1660 fram till 1975. Då sålde Kohlswa Jernverk AB av hela sin lantbruks- och skogsegendom.

Vi träffar Mikael Viborg utanför Kohlswa Herrgård, vid ett gästbord under ett solskyddande paraply. Dottern Agnes, nästa generation, är med och hjälper pappa att komma ihåg och att svara.

– Jag är uppvuxen i Kolsva. Min pappa spikade pallar till emballage, min mamma jobbade i firman. Jag gick på Malmaskolan, hatade skolan, även om jag var hyggligt bra i matematik. Sedan började jag jobba. Tog över pappas företag, Wiborgs emballage, när jag var 20 år. Drev företaget, med åtta anställda, tills för åtta år sedan, då jag sålde det.

Hur var du som barn, Mikael?

– Jag var lugn som barn. Har alltid haft kompisar. Men när kompisarna ville spela fotboll, ville jag köra bondens traktor, granne med oss. I vissa perioder hängde jag mer med kompisar, i andra perioder mindre. Men jag har alltid velat hålla på med lantbruk. Jag har alltid varit intresserad av djur.

Sedan Mikael sålt Wiborgs Emballage köpte han Varghedens fastigheter, 14 fastigheter med gamla bruksbostäder, 47 lägenheter och bytte namn till Wiborgs Fastighets AB.

Entreprenad med snöröjning var också en inkomstkälla. Mikael sålde fastighetsbolaget år 2021. Mikael köpte Kohlswa Herrgård 2014. Utan någon som helst bakgrund i hotell- och restaurang.

– Jag tyckte det var fina byggnader som måste bevaras.

Det var tal om att göra fastigheterna till flyktinganläggningar, vilket var lönsamt ett tag.

– Men vi ville bevara allt som det var, driva hotell och restaurang. Då valde säljaren oss som köpare.

På Kohlswa Herrgård jobbar en kock och en städerska plus alla i familjen Viborg, någonstans i verksamheten.

– Jag fattar de stora besluten och rycker in där det behövs.

Kohlswa Herrgård har 80 bäddar totalt för uthyrning.

– Vi har också ett hus med kök och billigare boende. Där hyr folk som kommer utifrån och kanske jobbar i våra trakter några dagar i veckan.

Några bröllop och jubileumsmiddagar arrangerar Kohlswa Herrgård inte längre.

– Vi hyr ut herrgården som festlokal. Sedan får gästerna fixa maten i köket eller ordna med catering.

Ni hade problem med möss i höstas, eller hur?

– Ja, Anticimex hann inte med. De har elektroniska musfällor som bevakas via en app. Vi rensade ut gammalt bråte i alla skrubbar. Nu har vi inte problem med möss längre.

Mikael har ingen e-post, inte Swish, inte Bank-ID. Han har dålig koll på datum och årtal.

– Jag tittar framåt, inte bakåt.

Din drivkraft som entreprenör?

– Kommer jag på en bra idé så kämpar jag för att förverkliga den. I allt jag gör vill jag satsa all min energi. Problem får man på köpet.

Hur är det att vara företagare i Kolsva?

– Vi har känt oss motarbetade av Köpings kommun, som inte ville att vi skulle ha kor och mjölkproduktion. Det skulle, hör och häpna, förstöra Kolsva som miljö. Kommunen sade nej. Vi fick gå till Mark- och miljödomstolen, som gav oss rätt att ha mjölkkor.

Mycket blanketter att fylla i för dig som företagare inom lantbruk?

– Oj, ja. Det är blanketter från kommunen, från länsstyrelsen, från KRAV…EU-stöd. Och så har vi El-stöd och Kris-stöd och… Det vore bättre om vi fick mer betalt för våra produkter. Sjunkande mjölkpriser det senaste året har kostat oss över 1 miljon kronor.

Finns det ögonblick då du drömmer om att vara anställd med fast lön och reglerad arbetstid?

– Ibland kan det kännas motigt. Men nej, anställd med lön och fasta arbetstider skulle inte passa mig. Jag vill vara min egen, vara fri och kunna arbeta när jag vill.

Vi förflyttar oss på ägorna. Går förbi Orangeriet. Vi går till gårdsbutiken, där Mikael och jag äter varsin glass. Byggnaden har Mikael byggt med egna händer.

Han berättar:
– I Wiborgs Gårdsbutik finns ekologiskt nötkött, korv, tillverkad på nötkött från Kolsva Lantbruk. Glassen är hemmagjord på mjölk från gårdens kossor. I butiken finns också ett utbud av ekologiska och närproducerade produkter, bland annat olika marmelader, sylter, drycker, vetemjöl, knäckebröd – liksom också Karins Janssons ost och produkter från Grådö Mejeri.

Vi går till ladugården.

– Lantbruket är på 200 hektar, men vi arrenderar och odlar på 600 hektar. Vi har 150 mjölkkor och tre mjölkrobotar, berättar Mikael.

Vad drömmer du om?

– Ha, ha… mina barn får drömma.

Agnes, 17 år, svarar:
– Jag är tacksam att jag vet vad jag skall göra i framtiden. Många av mina kompisar vet inte det. Det skall bli roligt att få vara med och ta över i nästa generation, när pappa och mamma inte vill jobba längre…

En okänd talang?

– Duktig på snowboard och bugg.

Den 17 april 1996 brann ladugården ner och 180 tjurar för köttproduktion brann inne.

Hur hämtar man sig från en sådan smäll?

– Man frigör sina inre krafter, tittar framåt, är helt inställd och fokuserad på att komma på fötter och komma igen.

Han lyckades, serieentreprenören Mikael Viborg, den envise kolsvasonen, med en outsinlig arbetslust, sisu och djävlaranamma.