Med blick för hem som folk vill bo i

Nils Nordkvist är en känd byggare och köpingsprofil, som gärna målar akvareller på den lilla fritid han har. Han har vunnit SM i fensim och sjungit i kör. Men vad skulle han fråga Gud vid ett plötsligt möte på Malmön?

Vi möts en söndag på förmiddagen i Nils Nordkvists vackra hus på Malmön, där han bott sedan 2006. Hustru Eva fixar i trädgården. Vi sätter oss vid köksbordet med strålande utsikt över Mälaren.

I två timmar samtalar vi om livet, karriären och Köping.

– Jag är köpingsbo i fjärde generationen. En av mina två söner, Niklas, är köpingsbo i femte generationen. Mina barnbarn är köpingsbor i sjätte generationen.

Niklas, 48, går i pappas fotspår och bygger hus. Patric, 53, är elektroingenjör på ABB och bor i Västerås.

Nils växte först upp på Nyckelberget, sedan byggde hans pappa en villa på S:t Olovsgatan.

Nils berättar om sin farfar.
– Min farfar Axel Nordkvist var typograf på Bärgslagsbladet i 52 år. Han var aktiv socialdemokrat och vice ordförande i Stadsfullmäktige. Farfar och Karl-Erik Wallbom, kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande, stod varandra nära. Pappa Bernt jobbade på Axel Anderssons och sålde byggmaterial.

– Mina föräldrar skildes när jag var sju år gammal. Min mamma Anna-Lisa flyttade till USA två år senare. Hon var äventyrslysten och flyttade runt i USA: New York, Alaska, San Francisco, Los Angeles. Hon var utbildad inom textil och startade så småningom en syateljé i Hollywood. Hon kom till Sverige ibland, med flera års mellanrum. Då fick jag träffa min mamma. Pappa Bernt gifte om sig, och då fick Nils två styvbröder.

– Jag gick i Tunaskolan och Karlbergsskolan, som då hette Köpings Högre Allmänna läroverk. Matte var mitt bästa ämne. Jag var den förste i min släkt som tagit studenten.

Nils spelade inte fotboll med grabbarna som många andra.
– Jag ägnade mig i stället åt att simma. Fem dagar i veckan var jag i badhuset. Tävlade lokalt på 50 och 100 meter frisim och ryggsim.

När Nils var 15 år gammal började han sportdyka.
– Min morbror var polis och polisen behövde dykare för att leta efter försvunna bilar och försvunna människor. Det blev en liten slant då och då.

Nils blev ordförande i Köpings sportdykarklubb. Flera år senare,1972, blev han svensk mästare i grenen fensimning (simma med fena), 45100 meter.

Nils tog studenten 1965 och jobbade sedan ett halvår på ett arkitektkontor i Los Angeles. Då umgicks han mycket med sin mamma.

– Jag var springschas och fick åka omkring i en Ford Mustang. På kontoret fanns 71 medarbetare med 39 olika nationaliteter. Där grundlades min respekt för mångfald och olikhet.

Sedan ställdes Nils inför ett val.
– Jag fick jag välja om jag skulle hem till Sverige och göra militärtjänst i svenska flottan eller om jag skulle stanna i USA och skickas till kriget i Vietnam. Jag valde att komma hem. Lumpen i flottan gjorde jag i hemliga marinen, i Falsterbo och på Gotska Sandön.

Pappa hade sålt byggmaterial. Nils hade jobbat på ett arkitektkontor i Amerika. Två upplevelser som påverkade hans yrkesval.
– Jag läste in en examen till byggnadsingenjör på Fyrisskolan i Uppsala. Jag var ambitiös och flitig och läste in en kurs på sex terminer på halva tiden, tre terminer.

Sedan, 23 år gammal, flyttade Nils tillbaka till Köping efter studierna i Uppsala och fick jobb på Strängbetong i Kungsör.
– Jag jobbade som statiker, fick räkna betongkonstruktioner. Det gjorde jag i ett år.

Nils tidigare klasskamrat, Dag Björnemo, praktiserade på Stadsarkitektkontoret i Köping. Nils hälsade på honom vid lunchtid en dag och träffade då chefen, stadsplanearkitekten Sture Granberg. Denne tyckte att Nils borde söka ett utannonserat jobb.

När går ansökningstiden ut, frågade Nils.
Halv fem i dag, svarade Sture Granberg.

Nils skrev en ansökan som inlämnades i tid, före klockan halv fem samma dag.
– Jag fick jobbet och började som stadsplaneingenjör, 24 år gammal. Jätteroligt och lärorikt. Jobbade mycket med industriområden som då inte var stadsplanerade.

Nils var inblandad när IKEA ville få mark i Köping att bygga sitt varuhus. Då gällde det att få fram en stadsplan i rekordfart. Nils träffade Ingvar Kamprad två gånger, som hastigast.
– En intressant man, försynt och försiktig, framhävde inte sig själv.

1976 sade Nils upp sig.
– Kände att jag inte utvecklades längre. Ville göra något annat.

Nils lyssnade på ett föredrag av Peter Broberg i Köping, då professor i arkitektur på Chalmers i Göteborg, som tagit fram ritningar till en flexibel villa med namnet Skifteshus.
– Jag kände att sådana hus ville jag bygga och sälja. Det blev först en grupp med sådana hus nära Bro Kyrka. Jag flyttade sedan in själv i ett av husen.

Så småningom blev det ett antal Skifteshus byggda på Ullvi backar, framför allt på Skogsängsgatan. Där flyttade Nils själv in, i ett hus som då var målat i turkos.
Firman Husbyggarna startades 1978 med fabrik på Gamla Hamnvägen, som i själva verket var ett lastbilsgarage.
– En, två gubbar som tillverkade, sedan hade vi snickare som uppförde husen. Det blev ett färdigt hus i veckan.

Mats Sundh, Ove Jansson, Per-Erik Sundh och David Östlundh är några av de duktiga snickare som Nils haft som medarbetare.
– Vi skapade idén och vi sålde. Vi fixade bygglov och anlitade alla hantverkare som behövdes.

Hur många hus har du byggt?

– Jag har säkert ritat och byggt över 1 000 hus, från Luleå i norr till Hannover i söder. Jag har ytterligare några tusen skisser till husförslag i mina lådor som aldrig blev byggda.

Vad har varit din professionella styrka?

– Jag har varit lyhörd, duktig på att lyssna. Jag har alltid försökt att leverera vad kunden försökt beskriva som sin önskan. Oftast har det blivit mycket bra och kunden har varit mycket nöjd.

1984 hade Husbyggarna åtagit sig ett för stort projekt i Västerås, som byggfirman till sist inte klarade av att finansiera. Det blev konkurs.
– I USA anses det vara en livserfarenhet att ha en konkurs bakom sig. I Sverige, särskilt i den lilla staden på den tiden, var det lite skämmigt.

Nils började att samarbeta med Villa Nordic, ett samarbete som pågick i 25 år. Fortsatta att bygga och sälja Skifteshus men skapade och byggde också hus i enlighet med Villa Nordics program och koncept.

I dag är Nils fortfarande yrkesverksam, i sonen Niklas bolag. Niklas stora projekt är att bygga bostäder i gamla Armaturfabriken, byggd 1934, nedlagd 1971. Det pågår en omfattande marksanering, som i huvudsak bekostas av Naturvårdsverket. Den måste bli klar först.

– I Hallstahammar har vi byggt 52 lägenheter och har bygglov för 28 lägenheter till. I Kungsör har vi byggt 35 lägenheter och ansökt om bygglov för 30 till. I Arboga håller vi på med 13 lägenheter.

Vi behöver fler exklusiva byggnationer i Köping, menar Nils.
– Det finns en marknad för exklusivare villor, och de är dessutom mycket billigare i Köping än i betydligt större städer inom pendlingsavstånd.

Nils hoppas att näringslivsklimatet skall bli mycket bättre och att Köpings kommun skall klättra uppåt under den nye näringslivschefen.

– Ledande politiker i Köping har med rätta varit stolta över våra stora företag. Men de nya jobben uppstår mycket oftare i små och medelstora företag. I stora företag medför automatisering, digitalisering, robotisering att behovet av arbetskraft minskar. I mindre företag och servicebranscher är det tvärtom. Just nu går det mycket bra för Volvo men mindre bra för GKN.

Nils tycker att det är märkligt att området utmed Mälarens sydvästra sida fram till kommungränsen inte omfattas i Köpings kommuns översiktsplan. Området innehåller trots allt omkring 100 bostadsfastigheter samt fritidshusen på ön Runskär. Detta är kommunens största fritidsområde.

– Köping ligger vid Mälaren, men detta utnyttjar vi inte. Det är väldigt attraktivt för många människor att bo sjönära, att se vatten. Gamla sommarstugetomter på Malmön köps för mellan 2,7 och 3,5 miljoner kronor. Detta samtidigt som man kan köpa en kommunal tomt för 600 000 kronor inklusive anslutningsavgifter i Västra Sömsta.

Slutsats?
– Slutsatsen måste bli att man måste satsa på utveckling av bostadsområden vid Mälaren. Området innan man kommer till Vitön/Malmön skulle vara mycket attraktiva bostadsområden.

Inre hamnen har länge varit ett attraktivt område att bebygga.
– Detta vore ett utmärkt ställe att bo på, i synnerhet om man pendlar till jobb i Västerås eller Stockholm. En restaurang i Västra delen av området vore heller inte så dumt.

Nils är orolig över befolkningsutvecklingen i Köping.

– 1971 bodde det nära 30 000 personer i Köpings kommun. Sedan sjönk kommunens befolkning till cirka 24 000 personer. Idag bor cirka 26 000 personer i Köpings kommun. Det måste ligga i kommunens intresse att vi blir åtminstone 30 000 invånare i Köpings kommun. Det skulle ge goda nya skatteintäkter.

I Västerås byggs 1 000 nya bostäder per år. I Köping bara en bråkdel. Vi borde åtminstone kunna bygga 150 nya bostäder per år, menar Nils.
– Det satsas mycket mer på bostadsbyggande i Arboga, Kungsör, Hallstahammar och Skinnskatteberg – än i Köping.

För att fler skall kunna bo i tätorten med sin infrastruktur så kan villatomterna minska från cirka 800 till 500 kvadrat, menar Nils. Det har man gjort i många kommuner.

Nu när Nordea har stängt kontoret vid Hökartorget vill Nils skapa ett kulturcentrum, där i så fall den grekiska restaurangen skulle rivas.

Nils vill gärna bygga över ån.
– Det skulle skapa en väldigt spännande miljö. Biblioteket i Halmstad är delvis byggt över Nissan och har fått många utmärkelser.

Nils Nordkvist är stark motståndare mot tanken på en vätgasfabrik på tomten mellan Yara och Nordkalk, nära Kungsängen och Malmön.
– Om någonting skulle hända vid hanteringen av dessa explosiva verksamheter så stängs vägen till kommunens största rekreationsområde, Malmön, av. Det finns bara en väg dit. Om något händer sitter 1 000 människor fast och kan inte ta sig från Malmön. Och ambulans och räddningstjänst kan inte ta sig dit.

Nils påpekar också att tomten/fastigheten Sjötullen 1.2/1.22 utgörs av gammal sjöbotten. De muddermassor som lagts på denna tomt gör att maximal stabilitet för en vätgasfabrik kräver pålning.
– Om man börjar påla blir det tätskikt som skapats under muddermassorna punkterat och kan då förstöra hela den planerade industrimarken. Slutsatsen är att detta område är olämpligt för en vätgasfabrik.

Nils har förslag på tre alternativa lokaliseringar av en tänkt vätgasfabrik. Hittills har ingen velat lyssna.

Hur vill du sammanfatta ditt yrkesliv?

– Mitt yrkesliv har känts mycket meningsfullt. Ett hus är mer än ett hus. Ett hus är framför allt ett hem. Den käraste och mest värdefulla ägodel en person eller en familj äger. Den största investeringen i livet. Många prylar kan man leva utan. Men alla behöver ett hem.

Nils betraktar sig som liberal och satt i byggnadsnämnden för Folkpartiet i Köping på 90-talet. Han gillar inte att detta parti, som i dag heter Liberalerna, sitter i en regering beroende av SD:s stöd.

I 35 år sjöng Nils Nordkvist bas i sångkören Chorus. Där träffade han också sin hustru i dag, Eva Elmegård. Nils har tidigare varit gift med Britheli, mor till Nils två söner.

En okänd talang?

– Jag var inte så intresserad av teckning när jag gick i skolan. Men på senare år har jag börjat måla akvareller. Det tycker jag är roligt och skänker god avkoppling.

Om du plötligt möter Gud på Sjövägen på Malmön – vad skulle du fråga?
– Vad gör du här?