En drömjul…

Jag vaknar tidigt men mamma är redan uppe. Hon stökar nere i köket. Jag gläntar på dörren och kan känna doften av saffransbullar och hyacint. Julafton är här.

Snart ska jag smyga ner för trappan och in till granen i stora rummet. Under julgranen kommer det att ligga två paket – ett till min bror och ett till mig.

Så gör mamma och pappa varje jul. En liten julklapp på morgonen att roa sig med under den långa väntan på tomten till kvällen.

Nästa syn som kommer till mig är hemma hos mormor och morfar i Östergötland.

Mostrar, morbröder och kusiner är också där. Vi är proppmätta av mormors goda mat med den härliga ostkakan till efterrätt.

Snart blir det kaffe och sju sorters kakor, must till oss barn och sen lär det inte dröja förrän vi hör någon stampa av sig snön i farstun.

Det bultas hårt på dörren – jultomten har kommit!

Jag ser också något annat – mig själv i köket här hemma många år senare. Tidig julaftons morgon med en kopp kaffe vid köksbordet. Alla tre barnen sover, maken också.

Jag har pyntat det sista och lagt tre julklappar under granen – lite för barnen att roa sig med inför den långa väntan på tomten.

Vi firar jul hos barnens mormor och morfar här i stan för att sen åka vidare mot farmor Kerstin i Västerås. Farbror Johan är jultomte och kvällen tillbringas sen under lek, prat och skratt.

Jag ser mer. Barnen är äldre nu, tonåringar och snart ska mormor och morfar komma.

– Dom är sena som vanligt, suckar jag.

Farmor Kerstin är borta sen flera år så julafton firas nu här hemma hos oss. Maken har tagit in julgranen och vi har alla hjälpts åt att klä den.

Äntligen kommer dom! Alla tre barnen rusar mot dörren och det blir stora famnen. Vi äter julbord i salen och sen blir det julklappsutdelning.

Mormor Hjördis säger andaktsfullt:

– Så underbart att vi alla fortfarande får vara tillsammans.

Hon torkar en tår ur ögat, jag kramar henne och pappa tar hennes hand.

Sen ser jag mig själv i nutid.

– Kommer de inte snart? 

Alla tre barnen som nu flyttat till eget är på väg hem, äldste sonen med sin flickvän. Jag har pyntat och gjort i ordning. Snälla Thomas har åter försett mig med en fin julgran.

Allt är klart – bara barnen fattas. Julafton är inne.

Vi samlas åter, vi är färre nu. Mor- och farföräldrarna är borta och maken har hittat ett annat hem. Vi firar traditionell jul, tänker på ”absent friends” som pappa/morfar Göte ofta höjde en skål för – och vi tar tillvara vår tid tillsammans.

Nu är det snart jul 2019. Julafton, en riktig familjehögtid men en högtid som förändras över åren. Ändras, förändras – något tillkommer, annat försvinner – men traditionen att samlas finns kvar för närheten och värmen.

”- Så underbart att vi alla fortfarande får vara tillsammans”…

Min jul blir alla dessa jular. Minnen – att ta tillvara och b-evara.

Minnen finns också i den glasburk jag har i skåpet i köket. ”Lyckliga händelser 2019” står det på burken.

I den glasburken har jag lagt små lappar där jag skrivit om något som gjort mig gott under året: Glädjen över en vän, en kram på stan, den första krokusen om våren, en underbar resa, en hjälpande hand eller något annat som fått mig att känna lycka.

När sen årets sista dag är inne tömmer jag burken och vecklar upp alla lappar. På så vis får jag känna lyckan och glädjen igen.

Så på årets första dag kommer det att sitta en ny etikett på glasburken – ”Lyckliga händelser 2020”.

Sitter du ensam i jul – försök att minnas en fin jul du haft – och upplev den igen genom att tänk-a på dessa minnen.

Känner du oro inför ett nytt år och vad som ska hända – börja samla på lyckliga händelser så att du när året är slut kan se att du haft en hel del fina stunder.

Låt lyckan gå i repris.

Jag önskar alla en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR 2020. Ta tillvara de goda minnena och låt dem gå i repris.

Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.