Minnesbilden: Pomona och biografen Royal

Granne med Odenruds konditori, som jag skrev om i min förra artikel, låg biografen Royal och godis­affären Pomona. För mig i mina tonår på 1960-talet hängde dessa tre ihop.

På Odenruds kunde man ta en Loranga eller Champis och sitta och titta ut på människorna som flanerade förbi. När det sen blev biodags räknade man efter hur mycket pengar man hade kvar. Med lite tur räckte det till både bio och godis.

Frukt- och godisaffären Pomona förestods av fru Rockström men helst ville jag handla av biträdet som hette Ewy Eklund. Fröken Eklund, man sa inte du till varandra på den tiden, kallades av många kunder också ”Lilla fresterskan”, eftersom hon när man handlat klart, ofta avslutade med orden ”Kan jag inte fresta med något mer?”.

”Eldprovet” blev på biografen. Hade man som 14-åring otur var filmen barnförbjuden, alltså 15-årsgräns. Då kunde man få frågan hur gammal man var när man köpte biljetten. Med lätt rodnad på kinderna blev svaret förstås 15 år.

I entrédörren till biosalongen kontrollerades och revs biljetten och då gällde det också att se ut som 15.

Royal hade en stor biosalong och ofta gott om plats. Helst ville jag och kompisen sitta i mitten långt bak.

Startbilden utan beskärning. Klicka för större bilder.