Säg din mening
IDAG

”Hemtjänsten handlar om människor – inte om siffror i ett planeringssystem”

En medarbetare inom hemtjänsten i Arboga kommun ger sin syn på verksamheten.

Hur länge ska det få fortsätta så här inom hemtjänsten? Det är dags att någon börjar lyssna på personalen som faktiskt arbetar ute i verksamheten och på vårdtagarna som är beroende av att allt fungerar.

I dagsläget finns det stora brister i hur planeringen fungerar. Tider ändras, turer läggs om och beslut fattas utan att personalen som ska utföra arbetet verkar få vara delaktig. Det känns som att planeringen sker bakom stängda dörrar, utan tillräcklig förståelse för hur verkligheten ser ut ute hos vårdtagarna.

Vi som arbetar ute i verksamheten vet hur lång tid olika insatser tar, vilka förutsättningar som finns och vad som faktiskt fungerar. Ändå upplever vi att våra synpunkter inte tas tillvara. Vilka tider ska vårdtagarna ha? Vilka turer ska de tillhöra? Hur ska planeringen fungera i praktiken? Det är frågor som borde diskuteras med personalen, inte bara bestämmas bakom en datorskärm.

Ett tydligt exempel är vi som har larmansvar. Vi förväntas kunna rycka ut när som helst och hantera situationer som inte går att förutse. Trots detta får vi tidskrävande planerade besök på våra turer, trots att det tidigare har sagts att vi inte ska ha sådana besök just eftersom vi måste kunna hantera inkommande larm. Hur är det tänkt att vi ska kunna sköta vårt larmansvar när vår tid redan är uppbokad?

En av de kanske största bristerna är den bedrövliga kontinuiteten. Vårdtagare kan få uppemot 30 olika medarbetare under en enda månad. Hur ska man kunna skapa trygghet, förtroende och en fungerande relation till personalen när det ständigt kommer nya ansikten genom dörren? Hemtjänsten ska bygga på trygghet och personkännedom, inte på att vårdtagarna ska behöva vänja sig vid nya människor varje vecka.

Det har dessutom gått så långt att personalen ute i verksamheten själva får gå in och ändra i planeringen, bland annat flytta besökstider, för att över huvud taget få arbetsdagen att fungera. Varför ska personalen behöva ta över delar av planeringsarbetet när det redan finns personer som har det som sin arbetsuppgift?

Det är också vi som arbetar ute på fältet som får ta emot frustrationen när planeringen inte håller. Det är vi som får frågorna från vårdtagarna: ”Varför är du sen?”, ”Varför kommer ni inte på den tid som är bestämd?” och ”Varför har tiderna ändrats igen?”. Vi får stå där och försöka förklara och försvara något som vi själva inte har haft någon möjlighet att påverka.

Stressnivån är hög och känslan av att kunna utföra ett riktigt bra arbete försvinner när det ständigt handlar om att hinna vidare till nästa besök. Vi vill kunna ge vårdtagarna den tid, omsorg och uppmärksamhet de förtjänar, men förutsättningarna finns inte alltid.

Det är också vi som får stå framför vårdtagarna och säga förlåt för att vi är sena. Ibland beror förseningarna på saker som inträffat under arbetspasset och som vi omöjligen kunnat förutse. Ändå är det vi som får ta emot frågorna och frustrationen. Vi gör vårt bästa för att få ihop dagen, men det finns gränser för vad man kan begära av personalen.

Det finns även problem med tillgängligheten. Vårdtagare som försöker ringa planerarna får inte alltid något svar. Hur ska människor kunna känna sig trygga och få hjälp med sina frågor när de inte ens kan komma i kontakt med dem som ansvarar för planeringen?

Sedan har vi personalens sjukfrånvaro. Är man sjuk och har sjukanmält sig ska man kunna vara hemma och återhämta sig. Ändå har det vid upprepade tillfällen hänt att planerare ringer till personal som är sjukanmäld och ännu inte har friskanmält sig, för att fråga var personen befinner sig. Det måste finnas respekt för att personal också blir sjuk.

Det kanske mest oroande är att duktiga och engagerade kollegor väljer att säga upp sig. När människor som har erfarenhet, kunskap och ett genuint engagemang för omsorgen inte längre orkar stanna kvar borde det vara en tydlig varningssignal till ledningen.

Det här handlar inte om att personalen inte vill arbeta eller att vi inte förstår att verksamheten måste planeras. Det handlar om att planeringen måste fungera i verkligheten, inte bara se bra ut på en datorskärm.

I slutändan är det inte planerarna som står ute hos vårdtagarna och försöker få ihop en orimlig tidsplanering. Det är personalen som får hantera konsekvenserna. Och framför allt riskerar det att drabba de människor som hemtjänsten faktiskt finns till för.

Hemtjänsten handlar om människor, trygghet och omsorg – inte om siffror, minuter och rader i ett datasystem.

Hur många engagerade medarbetare ska behöva sluta och hur många vårdtagare ska behöva få sin trygghet försämrad innan någon faktiskt tar ansvar och börjar förändra verksamheten?

Det är dags att börja lyssna på personalen innan ännu fler tappar motivationen och arbetsglädjen.

En frustrerad medarbetare inom hemtjänsten


Det här är en säg-din-mening-artikel skriven av en läsare. Skribenten är fristående och eventuella åsikter som framförs är skribentens egna. Vill du skriva till Säg din mening? Skicka in en text här. Max 3 600 tecken. Det går bra att skriva under signatur.

Från löpet

Dagens lunch

Dagens lunch

Grattisannonser

Grattisannonser Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se

Minnesannonser

Minnenannonser Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se
+
-
↺
GRATISTIDNINGARNA

Magazin24 – Årets lokala insats 2023

Magazin24 – Årets gräv/artikelserie 2023

Magazin24 – Årets lokalsajt 2020