Julgranens historia

Julgranstraditionen kommer ursprungligen från Tyskland. Redan på 1400-talet ställde rika
tyskar in en gran i hemmet på julafton, som de hängde äpplen, kakor och glitter i.

Till Sverige kom julgranen för under mitten av 1700-talet. Den första kända klädda granen är
från 1741 och fanns på Stora Sundby i Södermanland.

En mer folklig tradition blev julgranen först runt sekelskiftet 1800/1900-talet. Var stugan
trång ställdes granen på en pall eller på ett bord, eller hängdes i taket.

Fattiga familjer smyckade sin gran med enkla ting, t ex små papperstussar av omslagspapper.
Innan julgranen blev vanlig, strödde man halm på golvet, som inte bars ut förrän vid
tjugondedag Knut. Seden är från fornnordisk tid och försvann först omkring 1900.

Man kunde ocksä ställa höga kvistade granar med endast en granruska i toppen på var sida om ytterdörren eller framför gården. Det skedde i så fall på Tomasdagen, den 21 december.

Julgranen hade från början antagligen till uppgift att hålla onda makter på avstånd.
Att klä granen och sätta ljus i den sades skydda mot onda väsen.