Det är krogen som gör staden!

Det är inte för så länge sedan Köpings krogvärld bestod av en källarlokal som uppträdde under namnet Flamenco, en blandning av en stillös fritidsgård och en bosnisk svartklubb i ett skyddsrum under Balkankriget, och hotell Scheele. Det var allt.

Sedan gick alla efter klockan 2 till kebaben vid ån för att på fyllan smeta in ansiktet med kebabsås för att därefter patetiskt i 15 graders kyla gå hem till Ringvägen som kändes som den låg halvvägs till Sundsvall. Detta är traumatiska minnen som de flesta tvättat bort med hjälp av lådvin och painriche men jag kommer ihåg. Men så var det på den tid som framstår som Köpings medeltid, eller forntid, innan stil, finess och interkontinentalt svammel kom till staden med krogen som förändrade denna absoluta mörkertid.

Bishops Arms har gjort Köping till en stad igen. Hej, ni som bor i grisstaden, ni kan sluta skämmas nu. Jag kan säga grisstaden för från medeltiden till dagarna efter den första Volvo P544 lanserades var Köping mest känt för sin årliga grismarknad där bönder bytte, köpte och sålde galtar, son och kultingar. Sedan var det tyst i en femtio – sextio år. Pang – plötsligt kom Bishops Arms. En riktig krog där man kan känna sig som man är i en storstad eller åtminstone en betydligt större stad som Stockholm.

Man behöver inte längre sitta ensam och deppa i sin etta ovanför Bivur utan man kan dra på sig den för Östra Långgatan alltför tuffa skinnjackan och börja vandringen ner till Bishops Arms. Där möter man gemytlighet, människor av olika attityder och plattityder och det känns som man är en del av något större – denna krogbundna gemenskap som bygger vår civilisation.

Denna revolution av förändrat beteende och är en nytändning av människors möjligheter att träffas, skratta, missförstå, förklara, sluddra och bre på i inte bara Köping. Utan Kungsör, som jag trodde bara bestod av utlokaliserade pundare och tomma skyltfönster, har fått Onellys – en riktig krog med levande musik och samma trygga krogstämning. Riktiga artister som Nordman uppträder för krogpublik – i Kungsör!

Borta är bilden av Kungsör som en grådaskig gata som leder upp till ett grådaskigt torg där ingenting händer – och fram tonar en bild av en kosmopolitisk miljö med glada människor, levande musik och människor som törs sjunga karaoke fullt medvetna om att det finns mobiltelefoner som kan spela in hela sångstycket. Det är människor som törs, vill och lever ut.

Arboga har även de fått sina genuina krogar med Ågården och Stadskällaren, om än inte Arboga var lika illa ute som Köping när det gäller katastrofalt krogliv, så är dessa två krogar något som gör Arboga till en stad. Jag gillar Ågården därför att en sommarkväll blir något extra när man kan sitta och andas ut i trädgården, dricka något lätt och titta ut över ån.

Nu när jag är gammal, fått folkvett och lärt mig skapligt var gränserna är i livet är risken att jag ramlar ner i ån betydligt lägre. Stadskällaren har en kompletterande atmosfär av ett genuint äldre hotell med bar – och skrålande gäster som ofredar den som sitter tyst för länge. Jag tror det är detta som drivit upp fastighetspriserna. Det går äntligen att leva i grisstaden medan man under Flamencos storhetstid kunde få en bostadsrätt gratis i Köping. Köping, Kungsör och Arboga har med krogens hjälp åter blivit städer.